Man kan, mer eller mindre, dagligen i våra ”svenska” tidningar läsa allehanda krönikor, debattinlägg och insändare där främlingar får gråta ut om det obotliga hat som svenskarna, enligt dessa proffstyckare, hyser gentemot våra ”nya motsvarigheter”. Ibland överdrivs dessa så till den milda grad att ingen kan ta dem på allvar.

Dessa snyfthistorier är oftast inte värda någon vidare uppmärksamhet, helt enkelt på grund av att de är så vanligt förekommande.

Men någon gång då och då råkar sionistpressen låta en amatörs historia gå till tryck och ger därmed oss, som på grund av att vi driver en egen tidning måste läsa och granska dessa blaskor, någonting att förundras över, och någonting att faktiskt uppmärksamma.

När jag i detta sammanhang använder mig av begreppet amatör menar jag inte att skribenten ifråga inte bemästrar det svenska språket eller den allmäna konsten att skriva, utan snarare att denna inte är införstådd i den exakta konsten om skuldbeläggande och långsiktig indoktrinering. Och detta måste göras klart, att skuldbeläggandet och indoktrineringen av de vita folken faktiskt är en exakt konst, framodlad och utvecklad av våra fiender sedan hundratals, om inte tusentals, år tillbaka i tiden.

Det är därför inte konstigt att gemene man, ännu mindre en patriot, rynkar på pannan då han läser en amatörs historia, sedan denne är van vid dold propaganda och inte öppen sådan. När en amatör sätter sig ner för att få utlopp för sina åsikter om den svenska ”rasismen” har denna person inga långsiktiga planer. En sådan person får med all sannolikhet inte vidare många tillfällen att sprida sin anti-svenska propaganda till så många personer som då denne får en text publicerad i en av de största tidningarna i landet. Därför vill personen ifråga framföra så mycket förakt och vinna så mycket sympati som är möjligt på en begränsad yta, något som i de flesta fall leder till extrema, inte sällan påhittade, exempel och situationer.

Det är detta misstag som zigenarkvinnan Mirelle Gyllenbäck, som arbetar på DO, Diskrimineringsombudsmannen, gjort då hon i veckan fick chansen att i Aftonbladet publicera en krönika om svenskarnas ”fördomar” mot romer. Som inledning till sin text börjar Mirelle med att framhäva romerna som den första svenska invandrargruppen. Därmed går hon rakt emot den allmänt vedertagna, falska och långsiktiga, idén om att det inte finns något ”vi och dem”, åtminstone inte i Sverige där ju alla är invandrare. Hur zigenare, som anlände till Sverige på 1500-talet, skulle kunna vara den första invandrargruppen när det är ett känt faktum att germanerna levt i landet sedan 14 000 år tillbaka, om inte mer, ges det ingen förklaring till.

Vidare berättar Mirelle någonting annat som bidrar till hela textens bristande trovärdighet. Hon skriver nämligen om hur hon under gymnasiet fick utstå hånskratt från andra elever, men även från lärare(!), sedan hon försökt förklara svårigheten för zigenare att upprätta släktträd på grund av att ”man helst inte vill räkna upp alla släktingar som gasades och plågades ihjäl för inte allt så lång tid sedan”.

Vilket struntprat! Till saken hör att Mirelle inte är mer än tjugo år gammal, vilket innebär att detta måste skett för inte mer än ett fåtal år sedan. Kan någon tänka sig en svensk lärare av idag hånskratta åt en liknande sak? Naturligtvis inte. Detta är inget annat än en ren och skär lögn av sällan skådat slag. Denna amsaga kan visserligen vara, om än väldigt löst, verklighetsförankrad, men att en ”tredje generationens överlevare” skulle behöva utstå hånskratt från systemets utsedda propagandister (lärare) är definitivt inte baserat på någon verklig händelse. Kanske var det däremot så att någon enstaka elev gjort sig lustig över zigenarnas brist på rötter genom deras ständiga förflyttningar och dåliga historiebevarande.

Jag kan inte tro att någon, bortsett från ett fåtal insnöade mångkulturivrare, kan ta Mirelles historia på allvar. Jag är övertygad om de flesta som läser det hon skrivit inser att det inte är något annat än ett fegt och tafatt försök att smutskasta svenskarna och lyfta fram zigenare och andra främlingar som offer. Samtidigt hoppas och tror jag att en liknande amatörs historia faktiskt missgynnar den mångkulturella saken mer än den skadar det svenska folkets självkänsla.

Nietzsche skrev att det perfidaste sättet att skada en sak är att avsiktligt försvara den med felaktiga argument. Det är just detta Mirelle gör, om än inte avsiktligt. Hon skadar våra fienders planer, genom sina uppenbart lögnaktiga och överdrivna sagor, att sakta men säkert smutskasta och förringa vår historia och särart, samt genom en ihärdig propaganda utmåla oss som historiens förövare. Vi kan därför endast hoppas att våra fiender fortsätter använda sig av amatörer i sin propaganda, eftersom dessa hjälper oss att syna lögnerna. Små, ständigt återkommande lögner är vad vi har att frukta. Stora, lätt synbara lögner ger oss endast enkla tillfällen att påvisa våra fienders demoniska planer.

  • Publicerad:
    2006-11-23 00:00