IDEOLOGI. En utvärdering och analys av Alfred Rosenbergs verk ”Der Mythus”.

This address is only for those who have already found its message in their own lives, or at least 
long for it in their hearts.

– Meister Eckehart

Undertiteln till Alfred Rosenbergs Mythus des XX. Jahrhunderts skrivs följande på norska: “En evaluering av den åndelige – intellektuelle konfrontasjonen av vår tid”. Varför var en sådan evaluering nödvändig, och vad var det som drev honom?

För det första säger undertiteln något om sammanhanget mellan det andliga (vårt andliga liv som t.ex. vår kultur) och det intellektuella ( vårt rationella, analytiska tänkande). Det som ofta kännetecknar en högre civilisation är just samspelet mellan ett folks moral, deras andliga liv, och kultiveringen av deras intellektuella anlag. Konst, filosofi, och vetenskap går ofta hand i hand och det ena återspeglar ofta det andra. Logiska sammanhang i Mozarts symfonier; matematisk precision i ingenjörskonst som i arkitektur och bildkonst. En andlig längtan som lyfter människan till ständigt nya höjder. Samma längtan som drev de gamla grekerna mot sanningen: Idéernas värld, mot etiska höjder, en längtan efter kunskap, vetenskap och en törst efter Varande; en fråga som vi enligt Heidegger har glömt att ställa till oss själva; nämligen frågan om varandets betydelse.

Med en utbildning från det bästa som erbjudas ifrån Moskva, och med en helhjärtad kamp emot bolsjevikerna , blev Rosenberg tvungen att fly till Tyskland, och skulle hamna i ett dekadent, våldtaget och skadeskjutet Berlin. Vad hade hänt med Tysklands höga kultur? Vart var de andliga höjder som man skådar i Mozarts symfonier? Vart var längtan efter de stora tänkarna? Citaten ifrån Nietzsche, teatrarna, Goethe och hymnerna om det stolta, ärofulla, starka och högresta folk? Och vad hade kommit istället? Vulgära revyer där skurken är hjälten; där fyllot hyllas; där kvinnorna är horor; där alkoholen flödar; barer och krogar fylld till bredden utav småskurkar, köpare och säljare;  gator fyllda av horor; klubbar av den mest suspekta och dekadenta sort. Och detta vid sidan av hunger, arbetslöshet, och ett socialt förfall utan dess like. Ett andligt, moraliskt och intellektuellt förfall. Där kommunisterna försökte att få fotfäste med sitt giftiga evangelium om klasskamp, och sitt messianska löfte om ett klasslöst samhälle. Därmed kunde man både söndra och härska medan folket förföll moraliskt, andligt och intellektuellt.

Rosenberg var kanske den förste (i detta sammanhang) som engagerade sig i det som han själv ansåg som en kamp mellan värderingar. På den ena sidan de värderingar som lyfte människans ande, och på den andra sidan de värderingar som knäcker den moraliska ryggraden på en nation, och får ett helt folk att ligga ned. Detta är en urgammal strategi: Söndra och härska. Ge folket vulgära revyer, horor och horhus och mängder med alkohol och de kommer till och med önska fienden välkommen! Ett folks och nations inre kollaps, som manifesterar sig i det yttre, ekonomiskt, socialt och materiellt.

För Rosenberg var ras mycket mer än biologi. Det var själ. Karaktär och personlighet; en andlig, moralisk och intellektuell styrka och höghet. Stolthet och ära. Det ligger i vårt blod!

NSDAP:s chefsideolog Alfred Rosenberg.

Övergången till vårt eget Norge, är kanske tendentiös, eller är den det? Hur hade det sett ut om vi hade använt oss av Rosenbergs andliga och intellektuella evaluering på våra egna värderingar? Skulle vi vara närmare Berlin anno 1920, eller har vi en moralisk, andlig och intellektuell styrka som gör oss till stolta och ärofulla nordmän? Förstår vi vilka krafter som vi har mitt ibland oss, som söndrar och härskar vårt folk och nation? Har vi överhuvudtaget något att sätta emot internationalismen, multikulturalismen, Hollywood, det moraliska förfallet eller det fördummande amerikanska såpoperaliv som vi ständigt tycks leva i? Samtidigt är vi övertygade om att det är vi som måste anpassa oss till ”manus”, och sviker därmed både oss själva, varandra, vårt folk, vår nation och det vi faktiskt står för. Om vi nu står för något överhuvudtaget längre?

Vår tids konfrontationer mellan olika värderingar är på inget sätt olika de konfrontationer som Berlin (och förövrigt hela Europa) stod inför då Rosenberg valde sin undertitel på sitt, i vår tid alldeles för undervärderade verk. Skillnaden är kanske att han, mer än någon, tydligt såg sammanhanget mellan vår moraliska styrka, vårt andliga liv och kultur, och vår intellektuella förmåga, eller bristen på densamma. För Norges vidkommande fruktar jag det sistnämnda.

När vi då möter människor som är rena inkarnationen utav multikulturalismen, perversiteter och dekadent livsstil; som dricker sig tillbaka till stenåldern, som lever i en identitetslös dimma, utan andlig, moralisk eller intellektuell styrka. Är vi då ett alternativ? Har vi något att säga? Har vi något att komma med, eller försvinner vi in i dimman för ”husfridens” skull?

Vi har nu en hel generation som går runt och citerar ”punch-lines” från amerikanska såpor. Och något som är ännu värre, vi har en hel generation som inte behärskar sitt eget språk, varken i tal eller skrift. Vi har dysfunktionella familjer där barnen har tre fäder, två mödrar, halv- och kvartssyskon; där 12-åringen är utsatt för stress, 2/3-delar av ”familjen” är medicinerad och fler och fler lider av psykiska och emotionella problem. Listan är oändlig.

Samtidigt blir vi invaderade av folk som i motsättning till oss tycks ha både moral, lojalitet, familjevärderingar, barnafödsel, en mor som stannar hemma med barnen, en gedigen syskonskara, sammanhållning, trohet till familjen, vänner och religion. Ett folk som en dag kommer att göra oss till en minoritet i vårt eget land. Kanske förtjänar vi detta? För vad har vi att sätta emot? Amerikansk humor? En dekadent livsstil? Recirkulerad kulturimperialism från USA? En turbokapitalism som gör skolor, ålderdomshem, och sjukhus olönsamma? Ett utbildningssystem som ligger längst ned i mätningar över Europa? Och är det inte en paradox att vi har invandrare vid våra katedrar som kan mer om vårt kulturarv, språk och litteratur än vårt eget folk?

Ska vi vara en motvikt och ett alternativ till detta förfall, måste vi vara det i hjärta, själ, och intellekt. Vi måste vara integrerade människor med moralisk ryggrad! Men om vi själva är en del av detta förfall, om vi inte har något att ge, inget att säga, inget att vara och inte har något att bidra med. Ja då är det alldeles, alldeles för sent. Eller är det det?

Det vi behöver, kanske mer än något annat, är en andlig-intellektuell konfrontation. En evaluering av våra värderingar. Ett uppvaknande inför sammanhanget mellan våra moraliska, andliga och intellektuella värderingar. Men jag fruktar: Med en knäckt ryggrad är det onödigt att öppna munnen, för du har inget att säga, inget att ge, och representerar inte något reellt alternativ. Folk vet inte vem du är, eller vad du står för. Ditt blod hörs inte! Jag fruktar dessvärre att du föredrar såpoperor och (social) pornografi! Men då ska du heller inte gnälla över de värderingar som mångkulturförespråkarna, internationalisterna, kommunisterna och invandrarna gör gällande för vårt folk, vår kultur, våra sociala sammanhang, våra liv och vårt intellekt. Vårt egna moraliska förfall och dekadens kommer att bli ersatt av en annan och högre själ (ras). På så sätt är vi mitt uppe i en konfrontation, där ideal på nytt måste omvärderas. Vårt folk blir splittrat och våra värderingar korrumperas. Men i jämförelse med Tyskland år 1920, är det ett annat än vårt eget folk som reser sig i vårt land, just därför att vi saknar andlig höghet, moral, och de högsta värderingarna. Vår själ är korrumperad och förorenad. Ras är också själ, enligt Rosenberg. Och den starkaste anden, och de högsta värderingarna, kommer alltid att stå högst. Och till slut segra.

Detta är enbart vårt eget fel, och det är bara vi som kan göra något åt det. Vi måste resa oss upp, i trohet och lydnad till vårt eget blod. Och detta gäller endast de som redan har funnit budskapet i sina egna liv, eller som redan längtar efter detta i sina egna hjärtan.

Detta är en allvarlig tid. Valet är ditt.

Ursprungligen publicerad på Nordfront.net

  • Publicerad:
    2012-11-08 22:04