Svenska akademin släpper återigen en ny version av den ordlista som utgör den slutgiltiga auktoriteten för svenska ords stavnings- och grammatikregler. SAOL anses som en formell ”atlas” över det svenska språket och används bland annat i skolor som vägledande för eleverna. Skillnaden på den nya versionen och de äldre är dock stor.

De ord som helt enkelt inte har ansetts passa längre har tagits bort, för att ge plats åt nya invandrarvänliga ord. Ord såsom bemantla, namnfästa och likasåväl röjs undan för de mer mediepopulära invandrarorden såsom ”brötig”, ”keff” och ”promota”. Även ”svenne” är nu att betrakta som ett godkänt ord för diverse svenskhatare att använda fritt, ordet blatte är likväl fortfarande förbjudet.

Aftonbladets invandrarkolumnist, tillika skribent på den svenskfientliga tidningen Gringo, Carlos Rojas, beklagar dock att det tar för lång tid för invandrarnas slanguttryck att godkännas som svenska ord. Han anser även att för svensken totalt främmande ord som ”re”, ”len” och ”bere” borde erkännas som riktiga ord.

AV: Stefan Jacobson

Kommentar
Svenska akademin fick vid sitt grundande år 1786 valspråket Snille och smak. Snille är liktydig med talang, och/eller begåvning och smak stod närmast för ett slags finare estetisk uppfattnings- och omdömesförmåga. Varför man fortsätter att använda sig av detta valspråk idag kan man fråga sig; för de visar inget prov på vare sig talang eller begåvning och verkligen inte att de har någon finare estetisk uppfattnings- eller omdömesförmåga – snarare är det tvärt om.

Den främsta uppgiften för Svenska akademin skulle vara att arbeta på svenska språkets ”renhet, styrka och höghet”, står det att läsa på deras Internetsida. Hur väl klingar det med att man nu tillåter en språklig degenerering utan like?

Regeringen har redan, den 7 december 2005, vägrat att lagfästa det svenska språket genom att inte fastslå det som Sveriges officiella språk; det räcker att benämna det som ”huvudspråk” anser de! Och nu följer Svenska akademin efter.

Språket är en viktig del av folket och dess kultur. Genom språket kommer folkets själ till uttryck i poesi, prosa och så vidare. Att språket alltmer degenereras är en logisk konsekvens av folkets allmänna urartning. Och att det finns internationalistiska intressen i Sverige som inget hellre vill än ett totalt avskaffande av svenskan står utom all tvekan. Den judiske professorn Marian Radetzki är en av dem. Det är synnerligen oroväckande när en anrik institution som Svenska akademin följer i dess fotspår. En storm i ett vattenglas kanske några tycker, men alla degenerativa fenomen måste på ett tidigt stadium uppmärksammas och bekämpas – innan de får för stort fäste med risk att skadan då är irreversibel.

Det svenska folket, det svenska språket och den svenska kulturen är ett och samma, beroende av varandra. Svenska motståndsrörelsen fortsätter att kämpa för dess renhet, styrka och höghet!

AV: Magnus Söderman


  • Publicerad:
    2006-04-22 00:00