Traditionsenligt arrangerade Nordiska motståndsrörelsen sitt midsommarfirande, med tillhörande Vikingakampen i Västsverige. Över 100 personer från Svenska motståndsrörelsen och Norske motstandsbevegelsen – med respektive ungdomsorganisation hade slutit upp för att ta del av det två dagar långa firandet.

Midsommar, namngivningscermoni och frieri
På midsommaraftonens förmiddag samlades deltagarna på en gård tillhörande en medlem, där festligheterna ägt rum under de tre senaste åren. Dagen började med dekoration av festplatsen. Den stora midsommarstången, formad till en Algizruna, kläddes med björkris och blommor. Även det stora partytältet som hade slagits upp på gräsmattan dekorerades med såväl björkris som runvimplar.
När midsommarstången restes hölls ett kortare anförande av en av arrangörerna där han hälsade alla välkomna och gick igenom en rad praktiska detaljer för helgen. Strax efter talet hörde man en klocka ljuda, det var dags för lunch. Det som stod på menyn var sill och potatis med läckra tillhörigheter.
Framåt eftermiddagen var det dags för vad många ansåg dagens höjdpunkt. Organisationen skulle genomföra sin första namngivningscermoni. En kvinnlig medlem i Nationell Ungdom hade tidigare i år fött en son, som nu skulle namnges. Anders Nilsson från Svenska motståndsrörelsen genomförde ceremonin. Barnet lades på en filt, under filten fanns jord från fyra delar av landet, samtliga tagna vid heliga kultplatser. Vattnet hade tagits från en norrgående källa. Ritualen tog drygt 30 minuter, och efter att den var slut, tog lyckönskningarna vid från organisationskamraterna.


Organisationens första namngivningscermoni genomfördes. (Foto: Pär Öberg, Svenska motståndsrörelsen)

Under kvällen när samtliga fanns samlade i tältet ställde sig en Motståndsman upp på ett av borden och började tala. Det var ett personligt, känsloladdat, han talade om de tre saker i hans liv som alltid känts rätt; hans anslutning till Organisationen, hans bäste vän och hans flickvän. Under talets gång närmade han sig sin flickvän, tog upp en ring ur fickan och frågade om hon ville gifta sig med honom. Hon svarade ja, och jubel och applåder hördes genom hela tältet.
Midsommaraftonen avrundades med att Nationell Ungdoms trubadurer äntrade scenen för att köra sin repertoar.

Vikingakamp, grillad gris och tal
På lördagsmorgonen var det dags för den årliga Vikingakampen. Ett lag om 10 personer från vardera näste hade plockats ihop för att kämpa om den ärorika segern.
Första grenen var rugby, vilket internt ses som den mest prestigefyllda grenen. Matcherna hade förlängts från tidigare år, och var nu på två halvlekar av vardera 10 minuter. Det blev en hård och jämn kamp och i finalmatchen vann det Norska laget mot lag Väst med 3-0.


Rugbymatcherna blev en ansträngande utmaning för deltagarna. (Foto: Nationell Ungdom)

Efter att rugbygrenen var avslutad var det tid för yxkastningen. En gren där inte styrka utan istället precision fäller avgörande. Stenkastning kom på tur där deltagarna valde ut deras starkaste kämpar. Mest imponerade Alexander från Norge då han lyckades kasta iväg det 30-kilo tunga stenbumlingen 5 meter, och därmed vann den grenen.
Publiksuccén, Brottningen, var nästa gren. Det fanns endast några säkerhetsregler, annars gällde det bara att få motståndaren att ge upp på ett eller annat sätt. Det blev jämna och tuffa matcher. Det hördes hejarop från publiken och uppmaningar från lagkamraterna att inte ge upp. Vissa av matcherna var riktiga rysare, där utgången var riktigt osäker fram tills de sista ögonblicken.


Under brottningen var allt tillåtet. (Foto: Nationell Ungdom)

Dragkampen skulle bli den avslutade grenen. De fem starkaste från varje lag valdes ut. Det fanns inga givna vinnare, men till sist drog lag Väst sig till seger i den slutgiltiga grenen.
Poängen räknades ihop av arrangörerna och senare under kvällen tillkännagav man resultaten. Det norska laget hade vunnit den ärorika segern, tätt följt av laget från Väst.


Vikingakampens vinnarlag. (Foto: Nationell Ungdom)

Efter att Vikingakampen var avslutad och deltagarna åkt iväg för ett uppfriskande bad, bars mjödtunnorna och de två helgrillade grisarna fram. Maten och drycken lät sig väl smakas medan livliga diskussioner hördes i tältet. Nya och gamla kamrater fick tillfälle att bekanta sig och många glada skratt hördes.
Framåt 21-tiden äntrade Magnus Söderman scenen för att hålla ett, som alltid, mycket uppskattat tal. Ämnet han belyste denna gång var Organisationens vision om det nya samhället, vikten av kamratskap och betydelsen av att födandet av nya Nordiska barn. Publikens förtrollning under talet gick inte att ta miste på, då samtliga skrek ut ett rungande ”JA”, vilket hördes eka genom skogarna.
Festen fortsatte sedan långt in på natten, men de flesta deltagarna valde att flytta sig till den stora midsommarbrasan som sken upp i mörkret. Till sist kröp dock tröttheten på deltagarna som en efter en gick och lade sig. Kvar var endast några av arrangörerna som påbörjade städningen.


Midsommarbrasan skiner upp i mörkret. (Foto: Nationell Ungdom)

Söndagen ägnades mest åt att packa ihop, hälsa en sista gång på kamraterna för att sedan bege sig hem för att fortsätta kampen.

Avslutningsvis kan man tillägga att Motståndsrörelsens midsommarfirande har växt för var år som gått, arrangemanget har blivit allt större och professionellare.

Nationellt Motstånd skulle även vilja ta tillfälle i akt att tacka alla arrangörerna och deltagarna för att ha gjort denna magiska helg möjlig!

I nästa nummer av Nationellt Motstånd kommer ett utförligare reportage om midsommarfirandet, innehållandes namngivningsceremonin och mycket annat.

  • Publicerad:
    2004-06-29 00:00