Som ett led i att skola aktivister och medlemmar och stärka sammanhållningen anordnade Motståndsrörelsen de så kallade aktivistdagarna den första helgen i april. Med sikte på framtiden var ämnet för dessa, årets första, aktivistdagar. En av de aktivister som deltog, Jesper Olsson, ger här sin beskrivning av helgen.

Sällskapet jag färdades med ankom till den naturskönt belägna lokalen vid åttatiden på fredagskvällen och det kunde konstateras att vi för en gångs skull inte bara var i god tid utan även en av de första bilarna på plats. Det första som skedde var att vi inregistrerades och tilldelades var sin namnskylt som skulle bäras synlig under hela helgen. Därefter omhändertogs våra mobiltelefoner, dels ur säkerhetsynpunkt men även i syfte att koppla bort oss deltagare från den omvärld som vi för några dagar skulle lämna bakom oss.

Strax efter 21.00 hade de sista deltagarna anlänt och aktivistdagarna förklarades öppna av Jakob Haskå, som agerade konferencier under helgen. Han gick igenom de ordningsregler som gällde, bland annat att det var förbjudet att lämna området före hemfärden på söndagen. En kampsång sjöngs och organisationens kommande introduktionsfilm visades vilket gjorde att stämningen genast blev den rätta. Vi hälsades sedan välkomna av Motståndsrörelsens ledare Klas Lund som talade om syftet med dessa dagar. Förhoppningen var att vi skulle ha mer kunskap och motivation att ta med oss ut i kampen när vi åkte hem.


Klas Lund talar.

Innan det var dags för sänggående presenterade Fredrik Vejdeland organisationens egenproducerade roman Uppmarsch mot Ragnarök skriven av Magnus Söderman. Tyvärr hade jag själv inte ekonomiska medel för att inhandla boken men under det vaktpass jag blev satt på under natten kunde jag lägga beslag på en kamrats exemplar och lyckades läsa ett femtiotal sidor. Det var inte roligt att sedan åka hem utan ett eget exemplar av denna bok som verkar väldigt läsvärd. Övernattning skedde gemensamt i lokalen vilket, för ordningens skull, innebar både gemensam läggning och väckning.


Kampbodens bokbord besöktes flitigt. Magnus Södermans ”Uppmarsch mot Ragnarök” var den givna storsäljaren.

Följande dag började med en rejäl frukost på smörgåsar och gröt och ett föredrag av Pär Öberg. Öberg talade om alla de olika delar av samhället som våra fiender dominerar. Alltifrån media och rättsväsende till läkemedelsindustri. Det ämne som kom att debatteras mest och som jag själv tyckte var mest intressant var livsmedelsindustrin och även kopplingen mellan denna och läkemedelsindustrin och sjukvården. Han beskrev en livsmedelsindustri som ställt in sig på maximal profit utan hänsyn till de skadliga ämnen som de tvingar sina konsumenter (som oftast inte har något val) att stoppa i sig. Samtidigt har systemets sjukvård ställt in sig på att försöka bota symptom snarare än att finna orsaken till sina patienters sjukdomar. Resultatet blir profit för livsmedels- och läkemedelsindustrin samtidigt som systemet får lättkontrollerade, sinnesslöa och sjuka undersåtar. Pär påtalade vikten av att försöka bryta sig loss från systemet i så hög grad det går. Bland annat genom att sluta lyxkonsumera, handla ekologiskt, vägra spruta in immunförsvarsrubbande ”vaccin” i våra barn osv. Och på längre sikt måste organisationen erbjuda olika alternativ till systemet på de områden där detta är möjligt. Enligt Öberg kan vi ersätta de sionistiska medierna med vårt eget, vi kan ha våra egna jurister, egna företag, våra egna trossamfund, försäkringsbolag osv. Vi behöver inte systemet och kan bygga upp egna alternativ bara vi tror och kämpar hårt nog var det som föredragshållaren ville få fram.


Pär Öbergs föredrag om en breddad kamp mot systemet var populärt bland åhörarna.

Några fler föredrag följde med kortare pauser emellan. Bland annat informerade Mikael Johansson deltagarna om den ideella föreningen Praktiserad solidaritet, vilken är tänkt att på olika sätt hjälpa nationella kämpar när de, på grund av sin aktivism, får problem. Fånghjälpen informerade om situationen för våra fångar och det var särskilt uppiggande att få veta att Niklas Frosts situation faktiskt har förbättrats.

Eftersom det var en molnfri och solig dag serverades vi lunch utomhus. Överhuvudtaget var maten mycket bra under hela helgen, särskilt med hänsyn till sträng budget och de kvantiteter det rörde sig om. Dessutom var i princip alla matvaror ekologiska.

Efter lunch fortsatte schemat och nu var det Jakob Haskås tur att hålla ett längre föredrag om Judefrågan. Föredraget belyste judarna utifrån ett historiskt/biologiskt perspektiv. Föredraget var uppdelat i två delar och var det föredrag som jag själv uppskattade mest. Främst eftersom ämnet är väldigt komplicerat att sätta sig in i till fullo och samtidigt få en övergripande bild utav. Haskå skildrade judarnas historia i Sverige från de första judiska bosättningarna på 1000-talet vidare till de första judiska församlingarna och dagens situation.

Nästa föredrag handlade om säkerhet. Efter detta höll Patrik Dyrsch ett föredrag om uppträdande under kamp på gator och torg. Dyrsch gick igenom allmänna råd och bestämmelser om hur en aktivist bör och ska uppträda i offentligheten och vad man bör tänka på m.m. Efter dessa föredrag hölls diskussioner i ämnena.

Kring 17-tiden var det dags för middag. Nu bjöds det på potatisgratäng och köttbullar vilket var helt okej. Lite interna diskussioner ledda av Henrik Pihlström följde på maten. Man diskuterade de olika former av avhopp som kan ske från organisationen. Det påpekades att det är en plikt att kliva åt sidan och lämna plats åt de fanatiska om man själv saknar motivation eller energi att vara aktivist. Men man tog även upp skillnaden mellan att skiljas från organisationen som vän å ena sidan och förrädare å andra sidan.


Henrik Pihlström hade ett tufft schema som medarrangör, föredragshållare och trubadur.

Sedan visades återigen tidigare nämnda introduktionsfilm för det fåtal som missade den på fredagen. Något som naturligtvis även var uppskattat av oss andra. Jag tror att filmen kommer att ge en bra bild av vad vi sysslar med till dem som ännu inte har valt att organisera sig, och förhoppningsvis kommer det att underlätta steget från att vara passiv läsare på patriot.nu till att faktiskt skicka in en ansökan om att bli aktivist. Dessutom visar Motståndsrörelsen återigen att när vi tar oss an någonting så gör vi det förstklassigt. Lördagskvällen avslutades med allmänt samkväm. Henrik Pihlström tog av och till fram gitarren och det sjöngs diverse kampsånger. Kring tolvtiden meddelades att det var dags att sova vilket var rätt skönt då det varit en lång dag och jag själv inte fått mycket sömn föregående natt.


Mellan det fullspäckade schemat fanns även tid att umgås och utbyta erfarenheter.


Motståndsrörelsens yngste stödmedlem?

Söndagsförmiddagen började med att vi packade ihop våra saker och åt frukost. Därefter tog en av våra estländska kamrater, Risto Teinonen, till orda. Motståndsrörelsen hade bjudit in två estländska frihetskämpar i syfte att stärka banden mellan våra nordiska folk och byta kamperfarenheter. Risto talade om den demografiska och politiska situationen i Estland. Dels redogjorde Risto om de övergrepp som den estniska staten begår mot nationella som innefattar mordhot, husrannsakningar, utpressning och allmänna trakasserier. Dessutom har Risto själv fått en medalj tillbakadragen som han fick sig tilldelad för insatser i den estniska frigörelsen från Sovjetunionen (!).

Det avslutande talet hölls av Magnus Söderman som utvecklade tanken bakom aktivistdagarnas paroll Med sikte på framtiden. Magnus menade att vi måste ha nästa delmål framför ögonen när vi kämpar. Exempelvis bör vi sikta på att i varje näste ha ett eget kansli för att i förlängningen ha en lokal i varje större stad där aktivister kan arbeta, där möten kan hållas och aktiviteter utgå ifrån. Endast genom att ha visioner kan vi gå framåt.

Konferencier Haskå sammanfattade därefter helgen och arrangörsgruppen avtackades med en stor och varm applåd. Sammanfattningsvis kan man säga att årets första aktivistdagar var mycket lyckade och att jag och många med mig åkte därifrån mer motiverade och många kunskaper rikare.

/Jesper Olsson

  • Publicerad:
    2009-04-09 00:00