Dagens datum 24 april: Denna dag återvänder den finlandssvenske polarfararen Nordenskiöld efter Vegaexpeditionen. Nordenskiöld hade funnit och genomseglat Nordostpassagen.
I och med att en medlem i Svenska motståndsrörelsen kopplats samman med ett vapenfynd, samt att han i sin ägo haft ett gevär, låter nu systemets propagandister på Exporedaktionen drevet gå. Och det man publicerar är ett hopkok av överdrifter, felaktigheter och lögner.
Expo beskyller rättsväsendet för att vara okunniga om Svenska motståndsrörelsen och den kamp vi för tillika de mål vi strävar efter. Men vid en närmare granskning av de artiklar Expo idag publicerat på sin Internetsida kanske man snarare kan fråga om det inte är så att det är Expo som ropar varg, i ett försök att dels påverka hovrättsdomen mot medlemmen som kommer i morgon samt att göra reklam för det aktuella numret av pappersutgåvan av tidskriften Expo.
Vår militans
Expo skriver att Motståndsrörelsen är en organisation ”med militant retorik, som inte sällan omsätts till praktisk handling”, och hänvisar till en uppräkning av brott som organisationen skulle varit skyldiga till. Samma lista på brott återfinns på Wikipedia och är till större delen en samling av lögner.
När det gäller vår militans så har man fullkomligt rätt i att organisationen både är kämpande och stridslysten och att vår retorik är aggressiv. Ord som alla tre är synonymer till militant. Men att sedan dra detta till det konstaterande som Expo gör, nämligen att det vore klarlagt att ”SMR:s [Motståndsrörelsens] medel för att åstadkomma en nationalsocialistisk revolution är våld”, är endast fria fantasier.
Våra aktivister utbildar sig i kampsport och organisationen betonar konstant den hårda och kompromisslösa kampen. Till detta är vi nöd och tvungna. Om och om igen klargör vi att vår uppgift är att föra ut propaganda om nödvändigheten av nationell kamp. Organisationens aktivister gör detta framförallt genom tidningsförsäljningar på städernas gator och torg. Då och då angrips aktivisterna av anarkister, eller andra som anser att man genom våld skall tysta oss, varpå vi fredar oss. Vi använder då det våld som behövs för att försvara oss själva och vår rätt som svenskar att föra ut vårt budskap. Detta kallas för självförsvar.
När det sedan kommer till detta eviga ältande från Expo om ”raskrig” kan vi bara konstatera att den samhällsutveckling som politikerna driver kommer att leda till allt fler och allt våldsammare sammandrabbningar mellan den svenska befolkningen och främlingarna i vårt land – samt mellan olika grupper av främlingar. Detta är en konsekvens av den påtvingade mångkulturen och ingen linje som vi som organisation driver. Däremot gör vi våra folkkamrater medvetna om denna konsekvens av mångkulturen och vi uppmanar alla svenskar att förbereda sig för att försvara sig själva, sin familj och sitt folk den dag då systemet till sist förlorar kontrollen över detta Frankensteins monster man skapar genom tvångsintegration och mångkultur. Det handlar alltså om att svenskarna måste bli styrkta i sin identitet, få förståelse och respekt för sitt arv och en vilja att överleva som folk.
Vapnen då?
Uppenbarligen hade Emil Hagberg, medlemmen som Expo nu försöker att demonisera, några vapen i sin ägo. Vi kan inte tala för Hagbergs räkning, men om en nationell och offentlig aktivist ansett sig vara tvungen att äga ett gevär i syfte att kunna försvara sig själv och sina nära mot eventuella angrepp från individer som vill skada honom, får det anses som fullkomligt förståeligt. Organisationen har ingen beväpningspolicy och behöver ingen sådan. Men eftersom systemets fotsoldater inom de olika vänsterorienterade bokstavsgrupperna som finns har uttalade mål att skada enskilda aktivister och organisationer, kan alla förstå att dessa inte tänker göra sig till enkla måltavlor för eventuella angripare.
Att vara offentlig nationell aktivist är att ha en hotbild över sig. Så enkelt är det. Och medan det inte finns någon orsak att för den skull bli paranoid över det måste man även se till så att man själv har förmågan att värja sig om man skulle bli angripen. Detta kallas självförsvar och något man har laglig rätt till. Blir man som nationell aktivist angripen av politiska motståndare beväpnade med diverse vapen, så är det inte underligt om man då bedömer det som en fara för eget liv och därmed brukar det våld som nöden kräver. Att Emil Hagberg ägt ett gevär är ur organisatorisk eller moralisk synvinkel över huvud taget inte belastande.
Vi terrorister – de aktivister
Samma personer och proffstyckare som i media vill stämpla Motståndsrörelsen som terrorister på grund av bland annat ovan anförda och liknande skäl, intar å andra sidan en otroligt ödmjuk och förlåtande inställning till de krafter vilka öppet förespråkar och genomför våldsamma aktioner. Detta är inte så konstigt med tanke på att 68-vänstern fortfarande huserar inom media med flera samhälleliga tentakler. Men det kan vara värt för läsaren att få en liten jämförelse.
Under valrörelsen bedrev några som kallade sig för ”Osynliga partiet”, en gruppering med kopplingar till bland annat Syndikalisterna, vandaliseringskampanjer mot bland annat centerpartiet, i syfte att genom våld och hot om våld påverka den demokratiska valprocessen. Vidare har en gruppering i Göteborg har sänt ett avkapat grishuvud till Moderata ungdomsförbundet och sedan rapporterat om detta på sin Internetsida. Några personer med koppling till den autonoma vänstern har även placerat en bomb på en McDonaldsrestaurang då man utsatte både barn och vuxna för livsfara. Liknande grupperingar genomför också återkommande ”gatufester” och demonstrationer vilka utan undantag utmynnar i upplopp och vandalism med det uttryckliga målet att fysiskt skada polismaktens företrädare samt angripa företag man anser tillhöra storkapitalet (allt som oftast dock småföretag). Autonoma vänstergrupper erkänner även öppet att de med våld och hot om våld, genom att ha huggit fast yxor i lägenhetsdörrar, lyckats skrämma bort kommunala representanter för sverigedemokraterna från deras poster.
Inget av detta är vare sig hemligt eller något som sker i det fördolda. Snarare är det tvärt om, på Internet talar man öppet om bruket av våld som en metod man inom vänsterrörelsen använder sig av. Ovanstående är våldsdåd riktade mot den demokratiska apparaten. Vidare har individer och grupper ur samma miljö bland annat gjort sig skyldiga till och erkänt via olika medier attacker riktade mot nationella individer och organisationer.
Man tog på sig ansvaret för mordbranden mot Jürgen Riegers säteri i Moholm och den mot Nationalsocialistisk fronts gård i Tråvad. Allt som oftast begår man även grova överfall mot nationella aktivister, sympatisörer eller helt enkelt personer som bär ett smycke likt en Torshammare. I januari 2006 genomfördes ett mordförsök mot en kvinnlig sympatisör till Motståndsrörelsen då hon attackerades under tillrop som ”döda nassehoran”. Detta skedde på öppen gata och kvinnan slogs medvetslös av angriparna. Anarkisterna försöker allt som oftast även angripa och störa nationella flygbladsutdelningar och tidningsförsäljningar samt då och då vandalisera aktivisters fordon och hem. Ibland går det så långt att man fysiskt angriper personer i deras hem som i fallet i Göteborg, där man inte bekymrade sig om att en hel familj hamnade i ”skottlinjen”. Slutligen försök man att uppvigla mot enskilda nationella aktivister genom att publicera namn, bilder och personuppgifter på affischer vilka sedermera sätts upp i personernas omedelbara omgivning.
Skall man nu använda sig av systemets egen definition av terrorism så uppfyller vänsterrörelsen samtliga delar av den. Men vad är bomber och öppna upprop till våld mot oliktänkande mot tidningsförsäljningar och ett och annat gevär funnet hos en nationell aktivist?
Vi förstår varför systemet skyddar dessa individer och grupperingar och vi skulle själva inte vilja ha den nuvarande medians beskydd. Förhoppningen är att ovanstående jämförelse får läsaren att sätta anklagelserna mot Motståndsrörelsen i rätt perspektiv.
Motståndsrörelsen under lupp
Expos anklagelser mot Motståndsrörelsen är grundlösa. Vi vet att organisationen noggrant bevakas av SÄPO, att ett flertal personer i organisationen övervakas och att vår kommunikation avlyssnas. Vidare nagelfars vår Internetsida och övriga publikationer av systemets experter med syfte att finna något som man kan använda för att äntligen få sätta oss bakom lås och bom och helst sedan slänga bort nyckeln. Men eftersom organisationen inte är terroristanstruken, inte uppmanar till olagligheter utan helt enkelt arbetar som en civil och politisk motståndsrörelse så finns det inget att ta på – om det nu inte är så att Expo vet något som vi inte vet om vår egen organisation.
Det är lätt att genom lösryckta citat, lögner och överdrifter utmåla oss som både det ena och andra. Speciellt eftersom vi inte hycklar och eftersom vi presenterar ärliga analyser av den rådande situationen, tillika vad en tänkbar samhällsutveckling kan leda till. Men vi betackar oss för att Expo definierar vad vi står för, vad vi strävar efter och vad vi kämpar för – eller hur vi planerar att genomdriva vår strävan att till sist erövra makten i Sverige och rädda vårt folk från undergång.
Hoppa till huvudinnehåll
