Tidningen Hufvudstadsbladet publicerade i tisdags en artikel angående det politiska våldet i Sverige. Artikelskribenten skriver bland annat om hur det kvasinationalistiska partiet Sverigedemokraterna blev attackerade av svenskhatande anarkister i Eslöv förra månaden. Artikelförfattaren förfasas över det hårdnande klimatet och angriper även Motståndsrörelsen som medskyldig för detta.

Artikeln i Hufvudstadsbladet, vilken bär rubriken ”Det politiska våldet trappas upp i Sverige” handlar precis om det som rubriken antyder, alltså att det politiska våldet eskalerar. Denna tes får medhåll från Anders Bergman, ”expert på höger- och vänsterextremism”, som menar att ”Eslöv kan vara början på en utveckling som kan få lika förödande konsekvenser som terrordåd utomlands”.

I artikeln har man, genom ett ytterst felaktigt och vilseledande omnämnande av Svenska motståndsrörelsen, lyckats göra gällande att det, till viss del, är oss man har att beskylla för det politiska våldet. Artikelskribenten menar nämligen att ”Svenska motståndsrörelsen bland annat vapenutbildar sina medlemmar”. Vad detta påstående grundas på framgår inte av artikeln, och det av naturliga skäl eftersom det inte finns någonting att grunda ett liknande påstående på. Att våra aktivister och medlemmar genomgår regelbunden kampsportsträning är ingen hemlighet, men steget från självförsvar till vapenutbildning är långt.

Trots att artikelns omnämnande av Svenska motståndsrörelsen är felaktigt så är det faktum att det politiska våldet ökar helt riktigt. Det hårdnande klimatet kommer som en direkt konsekvens av det sjuka system vi idag lever i. Genom systemets intensiva propaganda uppmuntras medborgarna att med alla tänkbara medel motverka en, för svensken, positiv förändring. Så, genom systemets utplånande av all moral och känslor av raslig och nationell tillhörighet, lyckas man ganska enkelt få förvirrade ungdomar att använda våld mot dem man i media utmålar som fiender.

Trots massmedias ständiga strävan att utmåla nationalister som angripare (mot andra individer) är det ytterst sällan nationella krafter som inleder våldsangrepp. Anledningen härtill är enkel: Vi har inget anledning att i tid och otid använda vår energi att fysiskt attackera meningsmotståndare såvida inte detta, vilket är ovanligt, gynnar saken. För även om massmedia vill ge sken av att nationalister och anarkister är varandras ärkefiender måste vår ständiga prioritet ligga att angripa det system som har försatt oss i den situation vi idag befinner oss i, och inte lägga fokus på ett av systemets mer obetydliga delar, något som anarkisterna faktiskt utgör.

• Publicerad:
  2006-11-02 00:00