Under en tid har vi med stigande oro sett hur en del nationella alltmer anammat metoder och attribut som av hävd tillhör den så kallade ”autonoma” vänstern. Det har så sakteliga smugit in ett totalt främmande tänkesätt bland vissa vilket nu blommat ut ordentligt. Detta måste uppmärksammas och bekämpas, och det måste göras öppet.

Motståndsrörelsen har som policy att aldrig angripa och kritisera andra nationella organisationer eller personer. Däremot anser vi det vara vår skyldighet att ifrågasätta felaktiga och direkt destruktiva idéströmningar eller metoder. Den kamp vi för är alltför desperat och akut för att låta i grunden bra individer slänga bort sitt engagemang på verkningslösa eller nedbrytande taktiker.

Att anamma fiendens uttryckssätt
Adolf Hitler valde medvetet kommunisternas röda färg för NSDAP och partiet riktade mycket av sin propaganda till arbetare och kommunister. Man såg det kommunistiska partiet som sina bittra fiender, men många av kommunisterna som potentiella medlemmar i NSDAP. Och mycket riktigt, efter hand svällde partiets medlemskader och många kommunister fann den sanna socialismen hos Adolf Hitlers NSDAP. Detta är ett exempel på en klok användning av fiendens uttryckssätt.

Att man lyckades med detta har flera orsaker. En av dem är att gemene man helt enkelt var av ett annat virke på den tiden. Arbetarna som lockades till kommunisterna i Tyskland, eller i Sverige för den delen, var långt ifrån alla övertygade internationalister. Snarare delade de ett grundläggande krav på att behandlas med respekt för det arbete de utförde och de vägrade att ses som andra klassens medborgare. När då judiska agitatorer proklamerade kommunismen, i teorin och tillrättalagd, är det förståeligt att många föll för det. Det fanns heller inga andra som stod upp för dem, inte förrän NSDAP trädde in på scenen.

På samma sätt var det i Sverige. Här kan man till och med säga att den tidiga arbetarrörelsen var mer eller mindre nationell i sin framtoning. Som extremer kan vi nämna Nils Flyg som gick från kommunism till nazism, eller Arthur Engberg som var antijudisk. Den svenska arbetarrörelsen hade starka inslag av nationalism, vilket redovisas i boken Nation, ras och civilisation i svensk arbetarrörelse före nazismen av Håkan Blomqvist.

När vi därför diskuterar anammandet av fiendens symbolik eller taktik måste vi därför först och främst sätta in det hela i sitt sammanhang. På grund av att den tidiga arbetarrörelsen var relativt genomsyrad av i grunden nationell socialism fanns det stora fördelar för dåtidens nationalsocialister att närma sig dem på ett sätt som de var vana vid. Så är inte fallet idag.

Vänsterrörelsen anno 2000-talet
Vänsterrörelsen av idag är väldigt olik den som utgjorde kärnan i den svenska arbetarrörelsen. Idag handlar det om extrem internationalism, feminism, homosex och allt möjligt annat. Vänsterrörelsen i allmänhet och den ”autonoma” vänstern i synnerhet är asocial i sina idéer och sina uttryckssätt. Till exempel kunde man läsa på ett av syndikalistiska ungdomsförbundets klistermärken ett budskap ungefär ”Vi vill ha ALLT, vi tar från de rika”. Vidare går deras kamp ut på att anordna demonstrationer som skall spåra ur och leda till upplopp och skadegörelse. Demonstrationer där man deltar maskerade med palestinasjalar eller annat, bärandes på svartröda fanor och så vidare. Man uppvisar något som en del finner skrämmande och andra bara infantilt. Och om nu inte det räckte så hyllar de snatteri, plankning, lathet och allmänt anarkistiskt beteende. Inget av detta står vidare högt i kurs hos svenskar i gemen och det hade inte uppskattats nämnvärt av den tidiga arbetarrörelsens förkämpar i Sverige.

Sedan kan vi konstatera att den ”autonoma” vänstern inte på något sätt vinner mark annat än i att tilltala asociala individer eller sådana som helt enkelt mår dåligt i dagens samhälle – m.a.o. utsatta ungdomar eller ungdomar som söker olika former av kickar. Således är deras metoder även ur denna synpunkt förkastliga.

Autonoma nationalister – ett vansinne!
I Tyskland såg vi dem dyka upp först. Här och där i demonstrationer kunde man skönja individer som såg malplacerade ut. Till en början var det kanske bara en palestinasjal, men sedan exploderade det till ett totalt anammande av den ”autonoma” vänsterns attribut.

Nu har det dykt upp i Sverige efter en tids acklimatiserande. Förr hade inte en person med sådana attribut vågat sig till en nationell manifestation. Nu är det annorlunda. Även här började det litet smått och nu har det blommat ut ordentligt.

I en demonstration i Göteborg kunde vi se hur ”nationella” marscherade med palestinska fanor iklädda palestinasjalar. Det var under en demonstration mot Israels agerande i Mellanöstern. Visst finns det en mening med att uppmärksamma terrorstaten Israels brott mot palestinierna, men att marschera under deras fanor iklädd den ”autonoma” vänsterns uniform är inget annat än vansinne och direkt kontraproduktivt mot den nationella Saken.

I kölvattnet av denna ”autonoma” nationalism kommer även sådant som att direkt kopiera exempelvis AFA:s symbol och färger; lägga till eller dra ifrån en symbol och sedan hävda denna som nationell. I vissa fall har galenskapen gått så långt att man iklätt sig tröjor med Che Guevara på.

Varför man gör detta har ännu ingen givit ett bra svar på. Det finns inga vettiga argument. Först och främst fungerar inte taktiken som sådan ens för den ”autonoma” vänstern, och det är ett skäl till att inte anamma den. För det andra är vänstern idag ingen direkt rekryteringsgrund för oss nationella; och de få inom vänsterrörelsen som är receptiva för det nationella budskapet kommer inte att rekryteras av att nationella anammar redan beprövade och misslyckade metoder från nämnda rörelse. För det tredje har den nationella rörelsen redan väl beprövade och fullt fungerande uttryckssätt. Den har symboler som är knutna till arvet, nationen och folket som rörelsen representerar. Om man har ursäkten att man tycker det är häftigt, så gör man bäst i att undertrycka detta och inse att det man gör är kontraproduktivt den nationella saken.

Motståndsrörelsens inställning
Svenska motståndsrörelsen accepterar inte denna främmande och kontraproduktiva ”autonoma” nationalism utan ser den för vad den är; en strömning som på sikt hotar att försvåra den nationella kampen och våra möjligheter att nå ut till det svenska folket. Därför anser vi att det är av största vikt att nu klart och tydligt markera vårt avståndstagande från detta.

Motståndsrörelsen kommer inte att på något sätt samverka eller samarbeta med ”autonoma” nationella, vi kommer heller inte att erkänna termen som sådan. Detta fenomen har inget att göra med nationell kamp! Vi kommer att göra vårt yttersta för att försvåra etablerandet av denna strömning i Sverige och förmå så många som möjligt att inte anamma den. Vidare hoppas och önskar vi att de personer som propagerar för denna ”autonoma” nationalism funderar över sina bevekelsegrunder och skärskådar de långtgående effekterna av sitt handlande. Vi ser inte att ni måste ansluta er till vare sig oss eller någon annan gruppering – bara att ni måste sluta med att utveckla en subkultur som är destruktiv för vårt folk och vårt land. Vi ifrågasätter inte er nationalism, däremot fördömer vi å det kraftigaste, de uttryck som ni klär den i.


  • Publicerad:
    2006-07-23 00:00