Motståndsrörelsen begär inhibition av Förvaltningsrättens beslut!

GÖTEBORG/DEMONSTRATION. Motståndsrörelsen har idag skickat in en överklagan och begäran om inihibition då stora juridiska felaktigheter uppdagats i Förvaltningsrättens beslut.

Under gårdagen tog Förvaltningsrätten i Göteborg beslut om att förvägra såväl samlingsplats som slutdestination samt mer än halvera färdvägen för Motståndsrörelsens demonstration den 30 september. Förvaltningsrätten menar bland annat att en judisk organisation har rätt att ställa sig över den grundlagsskyddade demonstrationsrätten.

Motståndsrörelsen och organisationens juridiska grupp har funnit allvarliga brister i Förvaltningsrättens beslut och har därför idag skickat in en överklagan och ett yrkande om inhibtion – vilket innebär att verkställigheten av beslutet skjuts upp – till Kammarrätten. Bland annat har Förvaltningsrätten gjort felaktiga tolkningar i vad som gäller för att hindra utövandet av demonstrationsrätten samt frångått polisens ordnings- och säkerhetsbedömning utan giltiga juridiska skäl.

I stycket Grunder och utvecklande av talan framgår följande (Nordfront har markerat de stycken vi anser vara särskilt viktiga):

Förvaltningsrätten resonerar i sina domskäl över den principiellt svåra frågan om s.k. Heckler’s veto, det vill säga situationen där andra än deltagarna i en demonstration orsakar sådan oordning att demonstrationsrätten på ett eller annat sätt inskränks för demonstrationsdeltagarna. Förvaltningsrätten söker vägledning i vad Thomas Bull uttalar om frågan i Mötes- och demonstrationsfriheten, specifikt vad som sägs om möjligheten att göra undantag från principen om att andras handlande inte ska få hindra utövandet av demonstrationsrätten. Satt i sitt sammanhang måste emellertid förvaltningsrättens tolkning av det refererade stycket inte bara anses felaktigt, men därtill tala för att förvaltningsrättens tillämpning av ordningslagen är grundlagsstridig.

Det av förvaltningsrätten refererade är en del av ett vidare resonemang Bull för som avser att rikta kritik mot att ordningslagen och dess förarbeten skenbart kan ge intrycket av att störningar från andra än deltagarna kan utgöra grund för att inskränka demonstrationsfriheten. En sådan tillämpning av ordningslagen menar Bull skulle vara i strid med RF 2:14. Bull skriver att ”Jag menar att RF 2:14:s ”vid sammankomsten” måste tolkas som ett krav på att störningarna i fråga i vart fall har sitt ursprung i sammankomsten. Skeenden i sammankomstens omgivning, som inte deltagarna i sammankomsten kan kontrollera, kan inte innebära att fredliga utövare av mötes- och demonstrationsfriheten berövas möjligheten att träffas och göra sig hörda. Det viktiga är att poängtera att OL 2:10 med hänsyn till RF 2:14 inte kan utgöra grund för att vägra tillstånd på grund av ordningsstörningar som uppstår i sammankomstens närhet, eller som en direkt följd av den, om störningarna inte kommer från sammankomsten utan från utomstående.

Ur stycket som följer därefter har förvaltningsrätten baserat sitt resonemang på meningen ”Inte heller i Sverige bör skyddet för utomstående för utövare av mötes- och demonstrationsfriheten vara beroende av vad andra gör, annat än i rena undantagsfall”. Meningen måste läsas inte bara mot bakgrund av ovanstående men också utifrån ljuset av att stycket är en del av en komparativ jämförelse med amerikansk och tysk rätt, där Bull framhåller att endast ”extrema omständigheter” kan utgöra sådana undantagsfall.

Bull sammanfattar slutligen frågan med att konstatera följande. Rekvisitet ”ordning och säkerhet” i ordningslagen bör tolkas som innefattande ett krav på konkret fara för brottsliga gärningar, dessa förväntade gärningar skall vidare ha sitt ursprung i sammankomsten. Endast om nöd eller nödliknande skeenden uppstår eller kan förväntas får faktorer som inte härrör sig från sammankomsten själv beaktas.

Förvaltningsrätten frångår polisens ordnings- och säkerhetsbedömning genom att hävda att ett sådant rent undantagsfall skulle kunna vara aktuellt i förevarande fall med avseende på de folksamlingar som återfinns vid Svenska Mässan och judiska synagogan. Det måste redan i sig anses tveksamt om en situation där polismyndigheten bedömer att de kan trygga ordning och säkerhet kan nå upp till en förväntan om sådana ”extrema omständigheter” som kan utgöra undantag. Förvaltningsrättens domskäl talar om ”eventuella konsekvenser” för de berörda folksamlingarna. Det står i klar strid med det krav på konkret och förväntad fara som i doktrin uttalats måste vara för handen. Att stora folksamlingar befinner sig i närområdet utgör inte i sig en konkret förväntan om att nöd- eller nödliknande situationer skall uppstå.

Slutligen bör tilläggas att de villkor förvaltningsrätten nu förenat demonstrationstillståndet med medför att demonstrationen pågår utanför Gamla Ullevi till så sent som bara en timme före där skall spelas fotbollsmatch mellan GAIS och Brommapojkarna. En match som hemmalaget GAIS har utannonserat som ”Årets gratismatch”, där stor publiktillströmning kan väntas. Vad gäller utomstående folksamlingar måste förvaltningsrättens beslut nu innebära en motsvarande eller större fara än vad som var fallet i polismyndighetens ursprungliga tillståndsbeslut.

Läs inhibitionsyrkandet i sin helhet här: OverklaganInhibering

Sprid artikeln på sociala medier!

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
View all comments