LÖGNPRESSEN. Göteborgs-Posten har intervjuat en mor till en ung man som gick med i Nordiska motståndsrörelsen. Trots att hon bekymrade sig över sonens politiska engagemang medger hon att hon såg väldigt positiva förändringar i hans karaktär.
”Ofattbart och fruktansvärt” skriver GP i rubriken till artikeln. Men moderns egna ord om sonens engagemang tyder på en helt annan upplevelse i praktiken. Skärmbild: gp.se.
Under måndagen publicerades en artikel i Göteborgs-Posten om hur man kan ”hjälpa” personer som engagerat sig i organisationer som är ickeönskvärda av etablissemanget.
För ändamålet har man intervjuat en kvinna vars son har varit medlem i Nordiska motståndsrörelsen. Hennes upplevelse av sonens engagemang var dock långt ifrån den negativa bilden som lögnpressen vanligtvis sprider.
Innan sonen började engagera sig politisk var han nämligen både lat och deprimerad, berättar modern.
— Vi märkte att han var deppig och det blev bara värre. Till slut gjorde han ingenting, han vände på dygnet och satt framför datorn på nätterna. Han fick mer och mer svart syn på världen, det kom rasistiska kommentarer då och då. Han hade en otroligt negativ inställning till det mesta.
Men när han gick med i Motståndsrörelsen vände det och hon såg snabbt många positiva förändringar. ”Han verkade gladare och stabilare. Han hade mer energi. Inom kort flyttade han hemifrån och började ta tag i sitt liv”, skriver GP.
Detta gjorde att mamman kände sig ”kluven” inför hans engagemang, trots att hon lärt sig att tycka illa om Nordiska motståndsrörelsen.
— Som förälder blev jag ju lättad över att han mådde bättre. Samtidigt är det så obehagliga åsikter, det var väldigt svårt att förhålla sig till, berättar hon.
”Man får lojala vänner”
Inledningsvis hade hon planerat en så kallad intervention, som man rekommenderar att anhöriga till exempelvis missbrukare gör. Hon fick dock rådet av en psykolog att detta inte skulle få honom att lämna organisationen, utan bara skapa distans mellan dem.
— Det skulle öka avståndet mellan oss. Jag förstod att det absolut viktigaste som anhörig till någon som har gått med i en sån här rörelse är att man inte bryter kontakten, berättar hon.
Att försöka diskutera ner en övertygad nationalsocialist fungerade inte heller.
— Vi försökte väl någon gång men det blev ganska snart låsta positioner. Det är inte speciellt konstruktivt i den fasen att prata om ideologin.
Sonen hade under sin depression förlorat sina gamla vänner, men fick under sin tid i Nordiska motståndsrörelsen nya och bra kamrater.
— Man får lojala vänner och väldigt mycket positiv uppmärksamhet. Man kärleksbombas. Det känns naturligtvis bra efter att ha varit i en depression där man tappat vänner och sammanhang. Man kommer in i värmen på något vis och får ett högre syfte, berättar mamman.
”Han fick lojala vänner”, berättar kvinnan om hennes sons tid i Nordiska motståndsrörelsen. I slutändan valde han att göra karriär, något han trodde att det politiska engagemanget skulle sätta bromsklossar för, och lämnade organisationen. Bild från Nordendagarna 2015.
Hon säger vidare att han idag lämnat Motståndsrörelsen, då det borgerliga livets lockelser blev för starka.
— Man når en viss punkt i den här processen när man inser att den här rörelsen hindrar en från att leva ett normalt liv. Då börjar man backa ut, det behöver inte vara så dramatiskt alltid. Dessutom har man kvar en del av tankegodset en lång tid framöver tills man känner sig redo att släppa det, säger mamman.
Att bryta kontakten med sin son var aldrig något som hon övervägde.
— Nej, det skulle jag aldrig kunna göra. Jag har varit förvirrad och inte vetat hur jag ska närma mig det, men jag har aldrig känt att jag på något sätt borde markera och ta avstånd från mitt eget barn. Jag har alltid anat och tänkt att detta handlar om något annat.
Källa:
Hennes son gick med i Nordiska motståndsrörelsen
Hoppa till huvudinnehåll
