Motståndsman på minnesmarsch i Dresden

TYSKLAND. En av Nordfronts utrikeskorrespondenter var på plats i Dresden den elfte februari för att delta på två demonstrationer i Dresden för att hedra de tyskar som mördades av de allierades bombinferno som pågick mellan den 13 och 15 februari 1945.

Den första manifestationen arrangerades av den nationalsocialistiske veteranen Gerd Ittner, som på grund av sin vilja att tala sanning suttit i fängelse två gånger för åsiktsbrottet ”hets mot folkgrupp” samt ”förintelseförnekelse”. Marschen startade utanför det barocka slottet ”Zwinger”. Runt 300 deltagare marscherade nästan ostört en runda runt den gamla innerstaden, bland annat förbi en av de kyrkogårdar där tusentals förkolnade lik slängts i en massgrav.

Gerd Ittner leder demonstrationen.

När demonstrationen återvänt till startpunkten samlades deltagarna runt de som höll tal. Talen inleddes av Ittner som dessvärre efter talet återigen blev anmäld för hets mot folkgrupp. Ett av citaten som anses vara hets lyder:

”Det som Adolf Hitler skänkte det tyska folket med uppfinnandet av nationalsocialism, vore en modell för hela världen idag”.

FOTO: Nordfront.

Nästa talare var Schweizaren Bernhard Schaub, som talade om hur allvarlig situationen är idag. Han belyste flera av de stora kriser som Europeiska folk genomlidit men överlevt. Påtalade dock det faktum att vi kunnat återskapa vår befolkning för att vi alltid varit homogena. Folkmordet idag pågar mot alla Européer och en stabilisering av befolkningsmängden är bara möjlig om folket inte är uppblandat i en mångkulturell smältdegel.

Därefter talade Sylvia Stolz, som bland annat fått sitta fängslad för att ha företrätt revisionisten Ernst Zündel i rätten. Hennes tal var fyllt av positivism. Hon förkunnade att det tyska folket alltid lyckats resa sig ur kriser och att vi inte har något att förlora så länge vi kämpar:

”Det tyska folket är odödligt!”, menade Stoltz.

Vidare förkunnade hon att nationalsocialister inte bara kämpar för folkgemenskap, utan att vår
tanke även kommer skapa en gemenskap mellan de olika folken, då den är för alla folk mot varje folks fiende.

Nästa talare var Alfred Schäfer, hans stora poäng var att vi måste bli immuna mot demoniserande begrepp som ”nazist” och det av Trotskij myntade begreppet ”rasist”.
Han ställde även den retoriska frågan om det är försent? Som han sedan besvarade med ”nej, vi kämpar än!”.

FOTO: Nordfront.

Nästa talare var den äldre damen Dagmar Brenner. Hon är en tysk-australiensare som nu efter 55 år återvänt till fosterlandet för att engagera sig för sitt folk. Brenner gav en känga till folkmördaren ”Bomber Harris”, som istället för att mörda tyskar skulle försvarat sitt land Rhodesia som ju som bekant har fallit.

Vidare berättade hon en gripande historia om när hon tvingades se sin mor bli våldtagen under kriget. Hon hade aldrig berättat denna historia tidigare men förklarade att sådant är viktigt. Fienden har alltid berättat om vår ”skuld” i alla dessa år och det är dags att även våra offer lyfts fram. Hon belyste även vikten av att öka det passiva motståndet. Med detta menar hon att vi skall befria oss från våra dåliga vanor. Sluta röka, äta på McDonalds, dricka Cola och framförallt sluta titta på porr!

Denna dams beslut att träda fram var mycket gripande och förtjänar stor respekt och en intensifierad kamp och uppoffring från oss yngre!

En Ryss boendes i Tyskland läste sedan upp en dikt. Iraniern Reza Begi talade efter det om hur Israel pressar Tyskland mot Iran. Han förklarade hyckleriet i hetsen mot Irans påstådda byggande av kärnvapen, som kommer från länder som själva har atombomber. Han ställde även frågan om varför man ska tro på vinnarnas historia om Andra världskriget efter alla lögner som i modern tid spridits kring Irak, Ryssland och Iran.

En fransk kamrat avslutade aktionen med väl valda ord kring bombarderingen av Dresden. Han tackade avslutningsvis alla deltagare för att de ger sina mördade förfäder en röst.

Ytterligare demonstration i Dresden
Efter avslutningen skyndade jag mig till den andra demonstrationen som redan hade börjat, denna anordnades av Dresden-Gedenken och bland andra det tyska partiet NPD deltog. En vänlig polis beredde en väg för mig genom en grupp antivita demonstranter och jag kunde sluta upp i marschen. Deltagarantalet var runt 800 personer och antalet motdemonstranter lär på sin höjd ha varit hälften så många. Marschrutten gick genom en stor del av staden och även här förblev det hela fredligt. Polisen hade mobiliserat stort med 1000 man från hela landet. Förvånansvärt många poliser log och nickade snällt mot oss demonstrationsdeltagare.

Även efter denna marsch hölls tal. Det första av en tjeckisk kamrat som förklarade att vi även minns bombningen av Prag, vilken genomfördes av samma fiende, medan inte en enda tysk bomb var ansvarig för lidande bland deras folk.

Sedan talade en kamrat från Österrike (Ostmark i det enade Tyskland). Han förklarade att jämförelsevis mot vad våra fäder fått genomleva och offra riskerar vi idag nästan ingenting. De talar inom oss och kräver att de inte dött förgäves! Vi får därför inte ge upp och fienden kan då heller aldrig hindra Tyskland från att leva.

Till sist talade en serbisk kamrat å hela sitt folks vägnar om sitt medlidande med Dresden. Det serbiska folket vet vad terrorbombningar är då även Belgrad bombades 1945 och i det senare förintandet av Jugoslavien, av samma folkmördare som bedriver denna taktik än idag.

Sedan tackades deltagarna från alla närvarande länder av på sitt språk. Även jag fick ett ”hjärtligt tack” riktat mot vår kamp i Norden. En tyst minut hölls och aktionen avslutades med den tyska nationalsången ”Deutschland über alles”.

Det var en stor ära att få hedra våra fallna hjältar, från minsta barn till äldsta dam, som tvingades uppleva helvetet på jorden i bombkriget mot Tyskland. Det trevligaste var att få träffa så många kamrater från olika länder som kämpar för samma sak som vi i norden. Vi nationalister och nationalsocialister runtom i världen står enade och det är vår gemensamma plikt att vinna frihet och säkra tryggheten för alla våra folk. Låt oss nu minnas våra döda och må deras offer ge oss styrka att befria denna värld från undergång!

”Den som har glömt hur man gråter skall tänka på Dresden och han kommer då lära sig det igen” – Gerhart Hauptmann.

//Erik

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om