BOKTIPS. Henrik Gustafsson berättar här om Navy SEAL-veteranen och politikern Eric Greitens bok ”Resilience – Hard-Won Wisdom for Living a Better Life”.

Eric Greitens till höger i bild.

En amerikansk Navy SEAL vid namn Eric Greitens har skrivit boken: ”Resilience – Hard-Won Wisdom for Living a Better Life”. Det är en självhjälpsbok som innehåller många goda råd för motståndskämpar. De flesta kan säkert relatera till att ta sig igenom svårigheter i livet som gör att man förlorar sin känsla av mening. Den här boken kan förse människor med verktyg för att ta sig igenom dessa och bli starkare. Dagens motståndskämpar kan nog relatera till ämnen i boken såsom lyckan i kall, fokus och förankring i det förflutna. Här återges utvalda delar och ämnen ur denna, men för att helt ta del av dess uppbyggande budskap rekommenderas att man läser den i sin helhet.

Boken är uppbyggd som en samling brev till en vän som kommit tillbaks från Irakkriget. Personen, som heter Walker, lider av alkoholproblem och depression, vilket även påverkar hans familj. De är båda Navy SEAL:s och Greitens försöker i breven förklara för honom att hans problem har en del att göra med hans förflutna men desto mer handlar om vad han väljer att göra i nuet.

Enligt författaren handlar allt om ”resilience”, som översätts till elasticitet, spänstighet, återhämtningsförmåga och motståndskraft. Jag har valt att använda benämningen motståndskraft. Han beskriver det som en dygd (virtue) som får människor att kunna ta sig igenom svårigheter och bli bättre. ”Ingen kan fly från smärta, rädsla och lidande. Från smärta kan komma visdom, från rädsla kan komma mod, från lidande kan komma styrka – om vi besitter dygden motståndskraft” (s. 3).

Av alla de dygder som vi kan lära oss så är inget personlighetsdrag mer användbart, mer nödvändigt för överlevnad och mer troligt att förbättra livskvalitén än förmågan att omvandla motgång till en njutningsbar utmaning.

/Mihaly Csikszentmihalyi (s. 8)

Motståndskraft beskrivs av Greitens som nyckeln till ett lyckligt och framgångsrikt liv. Man kan dra slutsatsen att detta inte bara gäller individer utan även större organisationer och nationer. Ordet dygd är sprunget från det latinska ordet för ypperlighet eller framstående egenskap. Det är inte nödvändigtvis något vi har. Snarare är det något vi ständigt kan träna oss i att bli bättre på och utan träning förfaller våra färdigheter.

Aristoteles skall ha lärt ut att vi inte föds med dygd utan med förmågan att praktisera dygd. Det vi praktiserar skapar vanor som formar vår karaktär. Vi övar på vår dygd i valen vi gör och de handlingar vi väljer att företa. Efter tillräckligt mycket träning blir motståndskraften en del av den vi är. I dagens samhälle associeras dygd med saker som man bör avstå från att göra. I den antika världen var dygd snarare förknippat med att ta sig an saker med energi och passion.

”Vi blir vad vi gör, om vi gör det tillräckligt ofta. Vi agerar med mod, och blir modiga”… ”Du kan utveckla motståndskraft. Vem som helst kan göra det. Ingen kan göra det åt dig” (s. 29). Greitens menar att det behövs lång tid för att bli motståndskraftig. Att kunna stå ut med smärta och förvandla det till visdom, samt växa igenom svårigheter. Därför lär vi oss motståndskraft bäst när vi ser på hela våra liv och inte fokuserar på enstaka dramatiska händelser.

Vad är lycka? Vad innebär det att frodas? Författaren gör jämförelsen med ett träd. Vem som helst kan se om ett träd frodas och mår bra. Det lever i god jord. Trädet får vatten och solsken så att det kan växa sig starkt. Vilket gör att det kan sprida frön och sträcka sina rötter djup ner i marken. Det går att se ifall ett träd lider. Man behöver inte fråga trädet hur det mår. Att frodas är egentligen inte en känsla. Vi frodas när vi växer. Vi frodas när vi utvecklas till det som vi är kapabla till att bli. Att frodas och vara lycklig är ett tillstånd som skapas i valen vi gör och handlingarna vi utför i världen som vi lever i.

Glädje beskrivs likt svett som en biprodukt av våra aktiviteter. Att fokusera på lycka kommer inte leda till förträfflighet. Men ett fokus på förträfflighet kommer med tiden att leda till lycka. Greitens förklarar för Walker att det inte finns någon lycka i botten av en whiskyflaska. Detta beror på att lyckan som finns i njutning inte kan förse någon med ett syfte.

Utmaningen för en person som förlorat sitt syfte är inte bara att övervinna ett eventuellt trauma utan även att återuppbygga mening. ”Enda vägen ut är genom; genom lidande till styrka”… ”Det finns lycka i kamp” (s. 62). ”När vi berövar människor deras smärta, när vi inte tillåter dem att misslyckas – stjäl vi också deras lycka ifrån dem” (s. 64). Författaren jämför detta med en maratonlöpare som närmar sig målet med brinnande lungor och smärta i sina lår. Detta är en verklig smärta och en njutning. Det är en mening och en lycka som bara görs möjlig genom motståndskraft.

Gandhi skall ha sagt om ilska att han lärt sig spara den. Liksom hetta som bevaras omvandlas till energi kan även vår ilska, om den kontrolleras, omvandlas till en kraft som kan förflytta världen. Detta jämförs med att tämja sina egna hästkrafter. När man bestämmer sig för att låta känslorna bestämma så springer hästarna lösa.

En psykolog som revolutionerat behandling av depression menar att man över tid, genom medveten handling och tänkande kan ändra sina känslor. Då går det lära sig kontrollera dem. Greitens förklarar för Walker att han inte behöver vara en slav under sina vanor. Han kan låta dem tjäna honom istället. Därmed kan de stärka honom och hjälpa till att bygga upp den person som han vill bli. Vi har makt över våra vanor, och handlingar. Det betyder också att vi är ansvariga för dem. Vi har själva kontroll över vad vi gör och vad som händer i våra liv.

Greitens skriver att den bästa beskrivningen av ett kall eller en livsuppgift han fått är; ”platsen där din stora glädje möter världens stora behov” (s. 119). Om inget är meningsfullt i livet är inget intressant. I det långa loppet är mening det enda botemedlet mot leda. Att arbeta sig igenom smärta är inte att göra slut på det, utan att ändra hur vi själva relaterar till det.

Vad människor verkligen behöver är inte ett tillstånd utan spänning. Det vi behöver är snarare ett strävande och kämpande för ett värdefullt mål och en uppgift som vi själva har valt. Att lägga märke till all smärta hela tiden leder inte till motståndskraft utan snarare till gnällighet. All smärta är heller inte betydelsefull.

En liten flamma växer med en svag vindpust men släcks av en stark vind. En större mängd ved kan släcka en mindre eld men föda en stark brasa. Man bör föda sin strävan mot förträfflighet med utmaningar som passar en själv vid varje givet tillfälle.

Våra sår läks när vi vilar. Vår kropp reparerar förslitningar och vi blir starkare. Om musklerna slits för mycket blir vi skadade. Om de inte slits tillräckligt sker ingen tillväxt. Om muskler slits tillräckligt mycket och vi återhämtar oss på rätt sätt växer vi oss starkare. Just som en atlet kan ta sig igenom smärta i muskler kan vi gå igenom känslomässig och psykologisk smärta och bli starkare och klokare.

Den som fruktar att han skall lida, lider redan av det han frukta.

/Mantaigne (s. 183)

I Navy SEAL:s träning finns något som kallas ”Hell week”. De började som 220 man men bara 21 tog sig igenom hela utbildningen. Greitens beskriver hur det värsta var hur de tänkte på allt jobbigt som de hade framför sig. Nästan ingen slutade under tiden då de faktiskt gjorde någonting. Folk slutade när de fick tid att tänka på hur svårt det skulle bli i framtiden.

Det finns kraft fokus. En laser är just fokuserat ljus och med den kan man bränna igenom stål. Mitt i svårigheter, rädsla, lidande och motgångar kan personen som byggt upp vanan att fokusera få otroliga krafter.

Motståndskraftiga människor lär sig att förbereda sig mentalt för svåra utmaningar. Undervattenssimning är ett exempel på detta. Man kan föreställa sig och träna på hur det är att göra detta när man har helt slut på syre. Sparka, slappna av och rör på armarna. När det väl gäller kommer man inte minnas att syrekonsumtion är kopplat till hjärtfrekvens och att spänning i kroppen tar styrka och bränner syre. Har man tränat tillräckligt så kan det bli en vana att agera automatiskt, avslappnat och med fokus även när man är under vatten och syret tagit slut.

Angående vänskap skriver författaren om hur de djupaste vänskapsförhållandena inte bildas när två personer ser på varandra utan när två personer ser åt samma håll. Jag tolkar det som två likasinnade som riktar blicken mot ett gemensamt mål. Utsträckningen till vilken personliga olikheter stör ett lag beskrivs som omvänt proportionellt med vikten som människor lägger på uppdraget. Ju viktigare personer anser att ett uppdrag är desto bättre kan de hantera att de inte kommer överens med andra. Ju mindre uppdraget eller målet betyder för personer desto mer bryr de sig om ifall de är bland människor som de tycker om.

En ledare bör vara en förebild som sedan kan främja att andra skall tjäna som förebilder. Motståndskraft är en ledares viktigaste karaktärsdrag eftersom en ledares karaktär bara kan härdas i den eld där uthålligheten behövs. Följande råd ges till ledargestalter: ”Om du vill inspirera till hängivenhet, var hängiven. Om du vill inspirera till tro, tro. Om du vill motivera, var motiverad”(s. 251). Dessa saker går inte att låtsas. Om man vill leda andra måste man börja med sig själv. Människor kan vara slavar under sina lustar, ambitioner och sin girighet. Alla är de slavar under sin rädsla. Frihet kan bara vinnas genom självkontroll, eller herravälde över sig själv (self-mastery) (s. 253).

Vår livsberättelse är av stor vikt för lycka och välbefinnande. Utan kunskap om det förflutna går vi vilse i nuet och blir rädda för framtiden. ”Vet du var dina föräldrar växte upp? Vet du var dina föräldrar träffades? Ju mer historier ett barn känner till, desto mer känner de att deras liv är en del av en berättelse som omfattar flera generationer och desto lyckligare och starkare är de” (s. 264).

En mästare i konsten att leva drar ingen skarp gräns mellan arbete och lek, hans jobb och hans fritid, hans sinne och hans kropp, eller hans utbildning och hans förströelse. Han vet knappt vad som är vilket. Han följer bara sin vision om förträfflighet genom vad han än gör. Han lämnar det upp till andra att bedöma om han arbetar eller leker. För honom själv verkar det alltid som att han gör både och.

Till slut vill författaren påminna läsaren om döden. Om vi glömmer bort att tänka på döden finns det en risk att vi bara fortsätter att skjuta upp saker. Man kan undvika att leva det liv man vill leva tills man upptäcker att det är för sent. Du studerar men agerar aldrig. Du planerar resor men åker aldrig iväg. Du tänker det men berättar aldrig för någon att du älskar den personen.

Våra avsikter spelar roll eftersom de finner uttryck i våra handlingar och vår karaktär. Det som slutgiltigt spelar roll är inte våra avsikter utan vem vi blir och vad vi lämnar efter oss. Hjältar har hela världen som deras grav. Det som lever vidare är inte det som står på gravstenar utan det som vävs in i livet hos andra människor. De som har levt med oss och dem vi minns blir en del av oss andra.

Källor:

Greitens, Eric. (2016). ”Resilience”. First mariner Books


  • Publicerad:
    2017-10-06 07:00