Två veckor efter det offentliga mötet i Göteborg inbjöd Motståndsrörelsen åter till möte, denna gång i Trollhättan. Ursprungligen var det meningen att mötet skulle hållas i Maria Alberts park, eller ”snäckan” som den kallas av ortsbefolkningen.

Polisen sökte kontakt med ansvarig från Organisationen för att förklara ordningsmaktens inställning. Av polistaktiska skäl ville man inte tillåta att mötet hölls på platsen vald av Organisationen. Ansvarig från Organisationen fick möjlighet att besöka platsen som polisen tilldelat, men kunde omedelbart meddela att denna var otänkbar.

Genom åren har samma taktik används då man försöker skyffla undan patrioterna till ensliga platser. Med hänvisning till risken för att motdemonstranter skall dyka upp och ställa till med bråk söker polisen få patrioterna att vika undan. Logiken i detta kan ifrågasättas då man väljer att hjälpa de sk. autonoma som öppet deklarerar att deras mål är att genom brukandet av våld, mot vem det än må vara, störa eller hindra patrioterna. Vi patrioter i vår tur, har som syfte och mål med det offentliga mötet, att ge befolkningen möjlighet att få ta del av vårt budskap genom att lyssna på ett anförande. Självfallet är detta naturligt då systemets uniformerade lakejer och den desillusionerade vänstern fyller samma funktion – att motarbeta alla former av nationellt uppvaknande hos svensken.

Byte av plats
Organisationen stod nu inför ett beslut. Antingen skulle man fortsätta med den ursprungliga planen och ta sig till ”snäckan”, för att då omhändertas av polisen vilket det tydligt klargjorde skulle ske. Eller så flyttade man mötet till en plats där det grundläggande syftet med arrangemanget kunde uppfyllas. Arrangören Stefan Jacobsson förklarar för patriot.nu.

”För oss är det viktigaste att hålla mötet eftersom syftet är att låta vanliga svenskar få ta del av vårt budskap. Att stå instängda på en öde plats och tala inför de redan övertygade, eller tvingas lyssna på våra antagonisters skränanden, är inga alternativ. Vi ville heller inte riskera att vanligt folk som skulle komma för att lyssna på oss helt plötsligt fann sig i en situation där poliser gör chock. Därför var det ett lätt beslut att flytta mötet. Vi vill nå ut till folket och det gjorde vi”.

Det beslutades därför att mötet skulle flyttas till grannstaden Vänersborg och hållas på torget där. Arrangören informerade polisen om detta beslut och förberedelser gjordes för att omdirigera de besökare som var på väg.

Mötet
Ett 60-tal patrioter slöt till sist upp i Vänersborg. Stefan Jacobsson presenterade talaren Magnus Söderman som åter höll sitt anförande om ”Mångkulturen och hotet mot Sverige”. Större delen av mötet fortlöpte utan några störande moment och alltfler vänersborgare slöt upp vid platsen.

”Medan jag talade såg jag hur mindre grupper uppstod i utkanterna av mötesplatsen. Det var vanliga ortsbor som kommit för att lyssna. Jag såg även hur några barn i tioårsåldern kom fram och ställde sig bara några meter från mig. Troligtvis var det deras första nationella anförande de hört i sina liv, men av applåderna att döma gillade de vad de hörde. Vem vet, om några år får vi kanske se dem i Nationell Ungdom”.

Agitatorn var precis på väg att avsluta sitt anförande då en liten grupp av ”militanta antifascister” vilka från bakom ett gathörn bevakat mötet, fått den förstärkning de behövde för att kliva fram.

En brokig skara på ett 80-tal maskerade och adrenalinstinna vänsteraktivister dök upp och grupperade sig ett 50-tal meter från platsen för mötet. Chefen för mötesvakten ställde upp sina säkerhetsgrupper och förberedde dem för drabbning. Nu var det bara att vänta på anfallet och se till så att mötet kunde slutföras.

Attacken som kom av sig
Exakt vad som hände bland de ”röda revolutionärerna” är dock litet oklart – ty något anfall blev det aldrig. Poliserna på plats var i underläge och stod uppställda med fyrametersluckor framför de maskerade. Patriot.nu frågade agitatorn, som från scenen hade en god överblick, om vad det var som hände.

”Jag hörde hur det började väsnas där bortifrån, men så mycket mer presterade man inte. Min högsta prioritet var att slutföra mötet så jag fortsatte tala. Och visst kan jag erkänna att en del av mig hoppades på att de skulle lyckas samla mod nog att angripa oss. Men det är uppenbart att de inser att i konfrontation med oss så kommer de till korta. Om de inte får gömma sig bakom staket och kasta sten så är det inte så roligt längre.
Vid ett tillfälle hörde jag hur någon blåste i en visselpipa, som om det var signalen. Men då jag tittade bort mot dem stod de bara där”.

I lugn och ro kunde så Organisationen avsluta sitt möte. Tyvärr avvek de flesta av de ortsbor som deltagit i mötet från platsen i och med att stämningen skärptes.

Efter att Stefan Jacobsson tackat åhörarna och avslutat mötet bad polisen deltagarna att låta sig transporteras bort i buss. Man övervägde detta under några minuters tid medan antagonisterna blev kvar på sitt trygga avstånd där det nu skanderades ”kom hit” och så vidare. Återigen har vi en logik som inte riktigt stämmer. Organisationen skulle hålla ett offentligt möte, den ”militanta vänstern” skulle hindra oss. Vi uppfyllde vår plikt, att hålla mötet medan de stod och gormade ungefär på samma sätt som barn bukar göra – då de kommit bort en bit och fått ett försprång. En sak är säker. Om det varit vårt uppsåt att åsamka dessa slynglar skada, så hade vi gjort det.

Avslutning och efterspel
Efter en stunds väntan på ”det röda massanfallet” valde arrangören att acceptera polisens erbjudande. Efter att patrioterna åkt från platsen fick nu dessa anarkister möjligheten att angripa dem de vet att de kan hantera – poliser som är bundna av en uppsjö av lagar och förordningar. Under cirka en timmes tid stökade man omkring i Vänersborg innan polisen slussade iväg dem medelst buss.

I sammanhanget kan vi konstatera en prekär sak för våra radikala vänsterextremister. De verkar hysa mer respekt och rädsla för oss patrioter än för polisen – och så gör de nog rätt i. Annars kan de få förklara varför de inte valde att attackera så länge vi patrioter fanns på plats, utan väntade tills vi avlägsnat oss?

Magnus Söderman och Stefan Jacobsson blev sedermera ombedda av polisen att följa med till polishuset i Trollhättan för förhör. De båda är misstänkta för brott mot ordningslagen. Efter förhör släpptes båda och patriot.nu kommer att återkomma med vidare information om detta.

Sammantaget var detta möte till belåtenhet. Deltagarna visade stor uppskattning och av den goda stämning som rådde i bussen kan man dra slutsatsen att alla var nöjda. Till och med hon, den nya rekryten i Nationell Ungdom, som trots hög feber och influensa, såg till att göra sin plikt för folket med ett leende på läpparna.

Visserligen kunde inte mötet hållas i Trollhättan, men syftet med ett offentligt möte uppnåddes. Spektaklet kring möten som dessa bevisar effektiviteten av dem, och Svenska motståndsrörelsen kommer att återkomma med fler möten längre fram.

• Publicerad:
  2003-11-23 00:00