Dagens datum 7 november: Denna dag 1938 sköt den polsk-judiske invandraren Herschel Grynzspan ihjäl legationsrådet Ernst vom Rath vid den tyska ambassaden i Paris. Mordet på den tyske ambassadsekreteraren lyckades provocera fram en våldsam motreaktion i Tyskland.

Den tyske ambassadsekreteraren Ernst vom Rath blev mördad av den judiske ynglingen Herschel Grynszpan. Det var gnistan som fick krutdurken att tända.

Den tyske ambassadsekreteraren Ernst vom Rath blev mördad av den judiske ynglingen Herschel Grynszpan. Det var gnistan som fick krutdurken att tända.

1938 var Tysklands förhållande till landets judar fortfarande god. Världsjudendomens krigsförklaring mot Tyskland 1933, en global ekonomisk bojkott med avsikt att finansiellt ruinera Tyskland, hade inte lyckats provocera fram några våldsamma reaktioner mot landets judar. Den internationella judenhetens krigsförklaring mot Tyskland avisades istället öppet av många ledande judiska organisationer i Tyskland, vilka även hade visst samarbete med det tyska styret gällande en fredlig emigration ur landet.

Vid denna tid inträffade – helt emot tyska intressen men däremot gynnsam för de krafter som önskade krig med Tyskland – den så kallade Kristallnatten, där judiska affärer, hem och synagogor vandaliserades och brändes. Förstörelsen upphörde då en mycket upprörd Hitler fick reda på våldsamheterna och utfärdade en order som strikt förbjöd mordbränder mot judiska affärer.

Vad som ofta inte nämns när Kristallnatten kommer på tal är vad som föranledde denna våldsamma reaktion – nämligen juden Herschel Grynzspans dödsskjutning av den tyske ambassadsekreteraren Ernst vom Rath.

Den 7 november 1938 klev Herschel Grynzspan in på den tyska ambassaden i Paris och frågade efter ambassadören Johannes Welczek, något som såväl Welczek själv som vittnen har uppgett. Grynzspan stötte på Welczek utanför ambassaden och omedveten om vet han talade med frågade Grynzspan var han kunde hitta ambassadören. Welczek anade oråd och valde att inte identifiera sig själv, han lär däremot ha hänvisat vidare till sin sekreterare – Ernst vom Rath. Detta skulle få katastrofala sekvenser för vom Rath som en kort stund senare låg dödligt skadad i sitt ämbetsrum, skjuten av Grynzspan. vom Rath avled två dagar senare.

Herschel Grynszpan vid gripandet.

Herschel Grynszpan vid gripandet.

På väg till polisstationen lär Grynzspan ha sagt följande till den franske polisofficeren Auret: ”Jag sköt just en man i detta kontor, Jag ångrar det inte. Jag gjorde det för att hämnas mina föräldrar som lever i misär i Tyskland.”

Herschel Grynzspan var en 17-årig polsk-judisk invandrare som levde illegalt i Paris. Han var en arbetslös och utfattig lösdrivare men hade tiden innan mordet haft råd att både inhandla en pistol och ta in på dyrt hotell. Misstankar förekom tidigt från tyskt håll att även om Grynzspan haft som motiv – eller delmotiv – att hämnas sina föräldrar, fanns det också andra motiv och andra aktörer bakom dådet.

Misstankarna förstärktes när den franske kommunistiske stjärnadvokaten Vincent de Moro-Giafferi dök upp på polisstationen och tog sig an Grynszpans försvar innan nyheten ens hunnit komma ut. Moro-Gaffieri arbetade för judisk makt-organisationen LICA (Internationella ligan mot antisemitism) som underligt nog lär ha haft sitt huvudkontor i samma kvarter som det lyxiga hotell där den utfattige Grynszpan hade bott tiden innan mordet.

LICA hade bildats i efterdyningarna av mordet i Paris på den ukrainske nationalistledaren Symon Petliura för att försvara dennes judiske mördare Sholom Schwartzbard. Och Moro-Giafferi själv var samme advokat som tidigare hade försvarat juden David Frankfurter som mördade den nationalsocialistiske ledaren Wilhelm Gustloff i Schweiz 1936.

Från tyskt håll var man övertygad om att dådet var planerat av dessa sionistiska krafter i syfte att provocera fram en motreaktion som kunde för att hetsa till krig mot Tyskland. När rättegången förbereddes 1942 ville man från tyskt håll förklara för allmänheten att mordet på vom Rath var en del av denna större kampanj. Till rättegången var också Frankrikes före detta utrikesminister Georges Bonnet tilltänkt att vittna till att judarna hade utövat påtryckningar mot Frankrike att förklara Tyskland krig 1939. En kombinerad rapport från de tyska utrikes-, justitie-, och propagandaministerierna förklarade i januari 1942:

Syftet med rättegången är att klargöra för tyska folket och världen att den internationella världsjudendomen är skyldiga till detta krigs utbrott.

Nu kom dock en svängning i fallet då Grynzspan ändrade sin version på ett sätt som skulle försätta Tyskland och den avlidne vom Rath i mycket dålig dager. Grynzspan hävdade nu att han hade känt vom Rath och dessutom haft ett homosexuellt förhållande med honom.

Grynszpan hade tidigare i förhör med franska polisen uppgett ett antal motsägelsefulla versioner. Han talade om minnesluckor, att vapnet gick av av misstag eller att han velat ta självmord under ett fotografi av Adolf Hitler som en symbolisk handling. Den version som tillmättes mest sannolikhet, just för att den kunde bekräftas av bland andra Johannes Welczek själv, var att han hade velat skjuta den tyske ambassadören och dödade vom Rath av misstag.

Versionen som inbegrep ett homosexuellt förhållande sågs från tysk sida som högst osannolik. Det fanns inga som helst bevis för att de hade träffat varandra eller att vom Rath ens var homosexuell. Joseph Goebbels skrev i sin dagbok den 24 januari 1942:

Grynszpan har uppfunnit det fräcka argumentet att han hade ett homosexuellt förhållande med legationsrådet vom Rath. Det är naturligtvis en skamlös lögn; men det är mycket skickligt uttänkt och skulle, om den läggs ut i samband med en offentlig rättegång, förvisso blivit det viktigaste argumentet i fiendens propaganda.

Vincent de Moro-Giafferi - en spindel i nätet.

Vincent de Moro-Giafferi – en spindel i nätet.

Att använda sig av en fräck lögn för propaganda mot Tyskland var också ett syfte som LICA-advokaten Moro-Giafferis, som enligt historikern Michael Marrus var den som försåg Grynszpan med den uppdiktade versionen, hade. Efter kriget, 1947, ska Moro-Giafferi ha erkänt att han ”helt enkelt uppfann berättelsen” i syfte att ”sätta hela affären i ett helt nytt ljus”.

Detta var inte första gången som Moro-Giafferi använde sig av lögnaktig propaganda som metod. Moro-Giafferi regisserade en skådeprocess i London där han iscensatte de ihärdiga påståendena om att det var nationalsocialisterna själva som låg bakom Riksdagshusbranden, ett attentat som de flesta historiker idag är ense om förövades av kommunisten Marinus van der Lubbe.

LICA:s skickligt uttänkta kupp fungerade och rättegången sköts upp på obestämd tid. Grynszpan hölls kvar i koncentrationsläger men överlevde kriget och levde sedan som fri man efter de allierades ”befrielse”.

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-11-07.

 


  • Publicerad:
    2017-11-07 00:25