Ett 20-tal patrioter från Nationell Ungdom och Svenska motståndsrörelsen samlades under tisdagskvällen på Karl XII:s dödsplats, Fredrikstens fästning, för att hedra och högtidlighålla hans minne.
Organisationskamraterna tillhörande Västsverige, främst Göteborg, anlände i Norge framåt 20-tiden. Väl framme i Halden kunde man se den högt belägna fästningen lysa upp i novembermörkret.
Deltagarna gick med tunga steg fram till den stora minnessten som hade rests till hjältekonungens ära. Där framme tändes marschaller och ett blomsterarrangemang lades ner på stenens fot.
Facklorna lös upp minnesstenen i novembermörkret. (Foto: Nationellt Motstånd)
Stefan Jacobsson från Svenska motståndsrörelsen höll där ett kortare anförande, återgivet nedan:
”I äldre dagar var det en självklarhet att hedra de forna kämparna. Att höja deras namn i skyn och minnas dem för vad de var; hjältar, konungar och martyrer.
Idag, i den vita rasens sista timma, har våra fiender gjort allt för att krossa våra traditioner. De spottar på svenskheten och trampar på våra hjältar. De svärtar deras namn genom att kalla dem för barbarer, krigstokiga och galna.
Därför måste vi fortsätta att hedra dem av vår ras värda att minnas, storslagna ledare och kungar, tappra män och kvinnor.
Och det är därför vi har samlats här ikväll, för att minnas och hedra en av de största. Det är om Karl den tolfte jag talar.
Morgonen den 17 juni då stjärnan lejonhjärtat i lejonets stjärnbild syntes över den svenska himlen föddes en hjälte. Denne unge kung fick genom sin födsel axla hela det svenska folkets öde.
Sedan barnsben bad han att förlägga sina lektioner vid historiska platser som Uppsala högar och Mora stenar, platser där han kunde få inspiration genom sina förfäder
Utbildningen då gick inte som nu ut på att ”förverkliga sig själv”, utan för att forma den unge till att kunna utföra sin plikt. Moral, ansvar, heder och ära var grundbegreppen som lärdes ut. Begrepp som man idag fnyser åt, och istället hemfaller man till egoism, feghet och dekadens.
Redan vid 18 års ålder fick konungen rida ut i stormen. Utländsk makt hotade vårt land. Kungen förstod då att anfall var bästa försvar och att hålla kriget utanför Sveriges gränser var en nödvändighet för att säkerställa folkets trygghet.
Konungens och hans karoliners mod räddade Sverige. De kämpade utanför gränserna mot tillsynes övermäktiga fiender. De rusade framåt, aldrig bakåt. Med kraft och med tro lyckades man åtskilliga gånger att besegra sina numerärt överlägsna motståndare.
Blott 36 år var den heroiske härföraren när han stupade här på Fredrikstens fästning den 30 november 1718. En kula genom tinningen tog hans liv. Denne tappre kämpe som ägnade sitt liv åt att säkerhetsställa en framtid för det svenska folket var nu död. Hans förvärv på denna jord var avklarad.
Jag ber er sänka era huvuden i vördnad för denne man under en stunds tystnad.”
Jacobsson avslutade anförandet med en dikt av Esaias Tegnér:
Den fallne skall vila i Fädernas jord
Hans rykte skall ila i självständig Nord
Den gamle ska komma på vacklande stav
Och lägga en blomma på ynglingens grav
En flicka med svällande lockar skall gå
och fälla en bävande tår däruppå
En skald ska besjunga med hjärtat i brand
den slumrande unga som föll för sitt land
Uppställda för Nationellt Motstånds fotografer. (Foto: Nationellt Motstånd)
Efter ytterliggare en stunds tystnad togs en gruppbild varefter minnesstunden avslutades och deltagarna återvände hem igen.
Manifestationen var värdig den gamle krigarkonungen. Ur konungen finner vi inspiration att fortsätta kampen för det svenska folket. En man som Karl XII hedras på bästa sätt genom att man alla dagar om året kämpar i hans anda, och låter sig vägledas av det mod och den vilja som gjorde honom segerrik.
Hoppa till huvudinnehåll
