REPORTAGE. Torsdagen den 25 januari hölls en temadag för Umeås niondeklassare på det historiska favorittemat, den så kallade ”förintelsen”. En av Nordfronts journalister var på plats.
Då var det dags igen. I år valde man likt de tidigare åren att, på uppdrag av för och grundskolenämnden i Umeå kommun i samverkan med judiska föreningen och andra föreningar samt organisationer, genomföra en temadag för att upplysa Umeås ungdomar om den påstådda historiska händelsen som kallas ”Förintelsen”. Detta specifikt för alla elever i årskurs 9.
Dagen började med att alla i årskurs 9 i skolan blev uppdelade i olika grupper. I de respektive grupperna skulle man titta på olika Hollywoodproducerade filmer, som till exempel, Pojken i randig pyjamas, Führerns elit, Boktjuven och så vidare.
Ack, även Nordfronts journalist fick utstå en film. En film vars intellektuella och politiska budskap var vilseledande och enbart skapad för att försöka gestalta den tyska nationalsocialismen och dess anhängare som obehagliga och farliga typer. Filmen vi pratar om är självaste ”Pojken i randig pyjamas”.
Efter 94 minuter var filmen äntligen klar. I skrivande stund kliar det rätt ut sagt på fingrarna eftersom det inte räcker med att kalla filmen för vilseledande. Efter att alla respektive grupper hade tittat färdigt på sina filmer stod lunch närmast på schemat.
Nordfront var först på plats. Foto: Nordfront.se
Efter lunchen fortsatte dagen i Folkets hus. Det var där minnesdagen av ”Förintelsen” skulle arrangeras. När undertecknad i sällskap med några andra systemkritiker kom dit var de först på plats men efter ett tag hördes oväsen på övervåningen, elever stormade ned för trappen inriktade mot garderoben där deras ytterkläder hängde väntande.
Temadagen var nämligen indelad i två delar. Ett antal skolor hade föreläsningen på förmiddagen mellan 8.30 och 11.20. De andra skolorna hade på eftermiddagen, 11.50 till 14.40. Jag tyckte synd om garderobsvakterna, ty de var underbemannade och stressade med att ge alla ivriga ungdomar sina ytterkläder.
Peter Steggo, minoritetssamordnare i Umeå kommun. Foto: Nordfront.se
Efter ännu en tid av väntan började klasskamrater att dyka upp, elever från andra skolor, och snart var folkets hus fullt igen. Efter en liten stund av minglande blev vi upplysta om att föreläsningen skulle börja inom kort. Därefter gick vi till garderobsvakterna och fick våra ytterkläder upphängda, sedan gick vi in i den stora lokalen och satte oss ned klassvis.
Det hela började med att Peter Steggo, minoritetssamordnare i Umeå kommun, gjorde en kort inledning och välkomnade alla på plats. Han berättade lite om sin uppgift som minoritetssamordnare, varför vi var här idag och hur viktigt det är att upplysa oss om det påstådda historiska skeendet.
Carinne Sjöberg, ordförande för Judiska föreningen i Umeå. Foto: Nordfront.se
Därefter gick nästa person upp på scen. Det var ingen mindre än självaste Carinne Sjöberg, ordförande för Judiska föreningen i Umeå och vinnare av Nordfront Fake News Awards. I år skulle Sjöberg inte prata om så kallade “överlevare” eller om “förintelsen” utan hon hade istället förberett en powerpointpresentation där hon skulle prata om hur nationalsocialisterna kom till makten i Tyskland.
LÄS ÄVEN: Judar i Umeå slår rekord i fake news
Sjöberg inledde det hela med att prata om hyperinflationen som rådde i Tyskland efter första världskrigets nederlag. Hon berättade att det fanns en stor politisk instabilitet och svåra förhållanden för det tyska folket under en stor del av 1920-talet. Sjöberg hävdade att detta var en “grogrund” för det “högerextrema” nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet.
Sjöberg berättade att Adolf Hitler hade idéer på hur saker och ting skulle lösas. Men att det enbart var löften om ett bättre och sundare samhälle och att det i sin tur var orsaken till att människor ställde sig bakom Hitler.
Förklaringen till varför Hitler fick allt fler människor bakom sig hade Sjöberg ett intressant svar på. Det var minsann genom ”antisemitisk propaganda och våld” som Hitler kunde avancera sig framåt, ända fram till ett maktövertagande.
Något som är värt att notera är att Sjöberg pratade starkt om “alla människors lika värde”. Även om hur viktigt det är att utgå ifrån människor, istället för att utgå ifrån hudfärg eller etnicitet. Detta kan tyckas väldigt ironiskt med tanke på Sjöbergs medborgarskap i Israel – ett land med världens striktaste raslagar.
Men efter allt meningslöst prat från Carinne skulle Sonja Nyman från Romska hjulet berätta om zigenarna och deras utsatthet under “förintelsen”. Det Nyman berättade var ingenting värt att notera. Hon förklarade enbart att zigenarna var hårt drabbade under “förintelsen” och att det är viktigt att prata om det eftersom zigenarna oftast glöms bort. Nyman berättade även att det inte finns så mycket dokumentation, eller med andra ord bevis, och att det därför blir ”problematiskt”.
Kimmie Åhlén berättar om sitt dekadenta liv. Foto: Nordfront.se
Därefter skulle Kimmie Åhlén upp på scenen. I skolans eget program för temadagen beskrivs Åhlén och hans föreläsning på detta sätt:
“Kimmie Åhlén arbetar med ungdomsfrågor och driver eget företag som föreläsare. Han har bland annat föreläst för UNESCO, Erasmus, Kommunal, skolor i hela landet och jobbar tillsammans med Segerstedtinstitutet, Göteborgs Universitet kring frågorna om extremism. Med skratt och tårar tar Kimmie Åhlén med er genom en berättelse om att växa upp som ung pojke i en bruksort med drömmar om att skriva poesi, genom skolår fyllda av mobbning och utanförskap tills jakten efter identitet och samhörighet blir så stark att den blir outhärdlig. Kimmie blir skinnskalle som tolvåring men någonstans finns poeten kvar och efter hjälp från civilsamhället lyckas rasismen, ilskan och missbruket stävjas genom ett par till synes oskyldiga boxningshandskar.”.
Kimmie Åhlén inledde sin föreläsning med att prata om sin uppväxt. Han berättade att när han var ung var han alltid väldigt ivrig och hade en otrolig energi. Men när han var tre år förklarade en doktor att han hade grov ADHD.
Åhlén växte upp i tätorten Vålberg i Karlstads kommun. Han hade inte riktigt så mycket vänner utan han var för det mesta själv och kunde fantisera väldigt mycket. Han berättade även att han var mobbad och ganska utstött. Han visste inte riktigt var han skulle ta vägen och blev således en identitetssökare.
Men en dag hittade Kimmie en Ultima Thule-skiva på marken. Han kom att börja lyssna på den patriotiska musiken där det sjungs om fosterlandet och våra fornstora dagar. Det var även via musiken han träffade en kamrat som han själv ansåg vara väldigt häftig. Han berättade att de sedan hemma hos den nya kamraten började lyssna på “kraftigare” musik.
För att göra en lång historia kort berättade Åhlén att han sedan blev en skinnskalle vid 12 års ålder. Han beskriver själv hur han började festa och dricka stora mängder alkohol och att han vid 14 års ålder var alkoholiserad.
Åhléns “politiska” karriär startade någon gång vid 13 års ålder som skinnskalle. För Åhlén handlade det förmodligen mer om identitet i och med att han tidigare blivit mobbad men efter att ha tagit kontakt med det lokala skinnskallegänget hade han nu en samhörighet.
Senare gick han med i Nationalsocialistisk front. Han var enligt uppgifter ganska vettig i början men att det var ganska mycket supande från hans sida och att han halkade in i rörelsen mer för att få en identitet än det politiska.
Foto: Pixabay (CC Public Domain)
Efter ett tag blev Åhlén utesluten från Nationalsocialistisk front efter att ha blivit påkommen med att använda droger. Efter detta började Åhlén punda på heltid, hans livsstil blev väldigt dekadent och detta pågick i ett antal år.
För Åhlén handlade det mest om att synas och höras. Det vill säga, han var en person som gillade att stå i fokus. Men Åhlén brände sina chanser som länsledare inom Nationalsocialistisk front och han förstod att han inte skulle kunna göra någon karriär eller få en hög position inom den nationella rörelsen överhuvudtaget.
Efter sitt “avhopp” fick han däremot flera erbjudanden från bland annat Expo och andra organisationer om att föreläsa och sprida lögner för pengar. Efter Åhléns “avhopp” hade en äldre ledare inom Nationalsocialistisk front pratat med honom, varpå Åhlén ska ha berättat något i stil med följande:
— Du ska bara veta nu när jag har lämnat rörelsen hur mycket erbjudanden jag får från Expo och olika organisationer som vill att jag ska börja föreläsa. Jag får så jävla mycket erbjudanden om pengar. Men jag har ju hjärtat på rätt ställe. Jag kommer ju aldrig sälja ut mina kamrater som har ställt upp för mig så mycket. När jag har varit nere i drogträsket så har alltid folk som är nationella ställt upp för mig, tagit hand om mig, hjälpt mig med pengar och så vidare för att få mig på fötterna igen. Jag kanske inte håller med om allting men ni är de enda riktiga vännerna som har hjälpt mig.
Men detta var sannerligen enbart struntprat. En sak som “avhoppare” har gemensam är att de alltid har varit identitetssökare. Istället gör nu Kimmie Åhlén karriär som föreläsare om “extremism” och “vit makt-miljön”.
Efter Åhléns föreläsning var det en fruktpaus. Hela föreläsningen handlade egentligen enbart om hans misslyckade och dekadenta liv där han försökte knyta ihop säcken med att skylla på den nationella rörelsen för sina dåliga livsval. Men jag tog chansen vid fruktpausen och sökte upp honom och frågade: ”Det du berättar, vad har det med den nationella rörelsen att göra?” Han svarade då, väldigt obrytt, “Ingenting”.
Alexandra Ekwall, från föreningen Zikaron. Foto: Nordfront.se
Efter fruktpausen skulle Alexandra Ekwall från föreningen Zikaron prata om sin mormor. Ekwalls mormor vid namn Hanna var en judinna som fick sitta i ett arbetsläger. Det intressanta med historien var att Hanna pratade sig ur hela två koncentrationsläger. Hon färgade håret blont och hade falsk legitimation, på så sätt lyckades hon lura vakterna att det hade blivit ”ett fel”.
Hanna gick med i den kommunistiska motståndsrörelsen i Polen, Armia Ludowa. Den röda motståndsrörelsen samarbetade med Sovjet och de fick även eldvapen därifrån. Armia Ludowa gjorde allt från att sabotera, spränga broar och mörda nationalsocialister bland annat.
Ekwall berättade att Hannas jobb var att smuggla sprängämnen och meddelanden i en korg med körsbär mellan olika motståndsmän. Hon berättade även att Hanna alltid hade en cyanidtablett, denna skulle alla i Armia Ludowa ta ifall man blev tillfångatagen. Men Hanna hamnade till sist i ett arbetsläger.
Nordfronts läsare förstår säkert hur berättelsen ältades på och om hur nationalsocialisterna var onda och satt politiska motståndare, judar, romer, homosexuella och handikappade i arbetsläger för att sedan döda dem.
Det finns två stycken påståenden från Ekwall under föreläsningen som jag har lagt på minnet extra mycket.
— När nazistera ockuperade stora delar av polen sa nazisterna att man fick göra vad man ville mot judarna under 24 timmar.
Och:
— Det var inte bara nazisterna som var antisemitiska. Ukrainare kunde stoppa judar helt öppet på gatorna och skära av deras tungor och kvinnors bröst.
Efter att Alexandra Ekwalls föreläsning var färdig avslutade Kajsa Reicke och Carlos De Rada temadagen med ett pianospelande i 30 minuter där Reicke berättade texter ur Anne Franks dagbok vars bok är skriven av hennes far i stora drag. När temadagen äntligen var avklarad samlades undertecknad och några sympatisörer utanför Folkets hus och diskuterade föreläsningarna innan dagen av hjärntvätt avslutades.
Kajsa Reicke och Carlos De Rada tråkar ut eleverna genom att spela piano och berätta texter ur “Anne Franks” dagbok i 30 minuter. Foto: Nordfront.se
Hoppa till huvudinnehåll
