KULTUR. Daniel Olofsson berättar här om vikingafestivalen Midgardsblot eller rättare sagt den del han tilläts delta i. Delen han missade överlämnar han till en organisationskamrat som också var på plats.

Ingången till festivalområdet på Midgarsdblot. Foto: Nordfront.se

Vikingafestivalen Midgardsblot hålls på årlig basis i staden Borre, några mil söder om Oslo. Staden Borre är en plats som är laddad med historia. Här finns gravhögar, en stor vikingahall och ett vikingamuseum. Varje år vallfärdar ”vikingar” från alla världens hörn för att delta i en tredagarsfest med musik och underhållning med vikingatema i denna vackra och anrika del av Norge.

Några av alla gravhögar som finns i Borre. Foto: Nordfront.se

Museet i Borre heter Midgard historisk senter och där kan man flanera runt bland svärd, yxor och spjut som är över 1000 år gamla. Här finns även många andra fynd från gravar och bosättningar vilka rymmer många intressanta fynd som berättar mycket om vår skandinaviska historia. Givetvis säljs här även en mängd med vikingasouvenirer och det finns guider som berättar mer om de olika fynden som museet huserar.

Midgard historisk senter. Foto Nordfront.se

Festivalen tar 1 000 besökare och totalt spelar ett 20-tal olika musikgrupper. Huvudsakligen hårdrock men även mer folkmusikinriktade och akustiska musikgrupper framträder på tre olika scener. Utöver musik så erbjuder även festivalen en intressant marknad med mat, skivor, kläder, hantverk och massor med annat som hör vikingar till.

Utöver musik bjuds det även på vikingaritualer, olika uppvisningar och något som kallas metal-yoga. Givetvis är också många utklädda i vikingakläder och en del hade även tagit det ett steg längre och lever i något man får gissa var i enighet med hur vikingarna campade.

En sköld med ett intressant motiv på ”vikinga-campingen”. Foto: Nordfront.se

Under öppningen av festivalen gjordes en vikingaritual där man blotade till gudarna för bra väder och att allt skulle gå fridfullt till. Detta innebar att man blåste i lurar i varje väderstreck, drack mjöd och stänkte blod på en eld och en gudavbild. Efter det tilläts även besökarna att blota vilket givetvis innebar att motståndsmännen blotade för seger i kampen.

Den andra dagen började musikbanden spela på den stora scenen där band från Norden och andra delar av världen avlöste varandra. Vid middagstid spelade till exempel Tengger Cavalry från Amerika. Denna akt blandar mongolisk folkmusik och hårdrock. Detta förstärks även av strupsång vilket bidrar till en intressant upplevelse.

Mongolisk strupsång med your’s truly i förgrunden, bärandes den beryktade tröjan. Foto: Nordfront.se

Den första kvällen avslutades med tre större band vilka började med Gaahls Wyrd. Gaahl är känd från folkmusikgruppen Wardruna som vi skrivit om tidigare, men här är det hård och kall black metal som gäller. Gaahl är en veteran på den norska black metal-scenen och det visar sig med tydlighet. Musiken är hård och väldigt norsk och Gaahl har en bra scennärvaro. Särskilt nydanande eller överraskande blir det visserligen aldrig men det håller hög kvalitet spelningen igenom.

Norska Gaahls Wyrd. Foto: Nordfront.se

Lagom till att mörkret började lägga sig tog det svenska dödsmetallbandet Unleashed scenen i besittning. Unleashed var ett av de svenska banden som startade den stora dödsmetallvågen i Sverige i början av 90-talet. I sina texter sys vikingar och fornnordisk mytologi in på ett väldigt unikt sätt. Musiken är rak, slagkraftig och full av energi. Detta passar väldigt bra live och personligen tycker jag att Unleashed var bäst på hela festivalen även om jag har sett dessa dödsmetalhjältar live förut.

Unleashed, Sveriges dödsmetalkungar. Foto: Nordfront.se

Den avslutande akten under fredagen var det isländska bandet Solstafir. Solstafir spelar en blandning av heavy metal och rockmusik med väldig tyngd. Texterna sjungs på isländska vilket passar väldigt bra till deras stil av musik. Även om denna typ av hårdrock varken är hård eller snabb så rymmer den likväl ett stort mått av energi som också gör att detta band gör sig väldigt bra live.

Solstafir, isländsk hårdrock. Tungt och intressant. Foto: Nordfront.se

Efter Solstafir var det dags att ladda batterierna för nästa dag och det lika fullspäckade schemat vilket bland annat innebar det norska metalbandet Aura Noir.

Aura Noir är likt Unleashed ett metalband med rötter i tidigt 90-tal. Men istället för blackmetal eller dödsmetal är de något så ovanligt som ett norskt trashmetal-band. Här levereras hård och slagkraftig hårdrock av det enklare slaget men det blir för den delen aldrig tråkigt. Att sångaren lider av en ryggmärgsskada tycks inte bekymra honom det minsta då bandet river av än den ena energifyllda slagdängan efter den andra i en metalgenré som är väldigt ovanlig i dagens hårdrocksvärld.

Aura Noir, norsk trashmetal. Foto: Nordfront.se

Tyvärr avbröts min festivalhelg kort därefter då arrangörerna till denna vikingafestival inte anser att nationalsocialister är välkomna. Jag eskorterades ut av vaktpersonal till tre poliser vilka informerade mig att på grund av mitt klädval kvällen innan hade arrangören bestämt att jag skulle avvisas. Tyr-runor är tydligen inte kosher på norska vikingafestivaler.

Läs mer om detta här eller lyssna på min radiodebut där denna händelse diskuteras.

Men även om jag motvilligt missade de tre sista stora banden så hade mina organisationskamrater möjligheten att bevittna dessa. En av dessa tar här över och berättar om sina omvälvande musikaliska upplevelser under festivalens sista kväll.


Det finska mästerliga black metal bandet Moonsorrow klev upp på scenen och vred igång med ett bra tempo och gung med deras prägel av hednisk folkmusik. De hade en ytterst mästerlig och vass uppvisning när de rev lös låtarna efter varandra. Bandmedlemmarna såg krigslystna ut medans de spelade nerdränkta med blod i ansiktet. Många i publiken blev galna och såg ut att stormtrivas medan de vrålade fyllda av energi med knutna högernävar högt upp i luften. Det märktes att Moonsorrow tillhör det vassare skiktet av liveband då de verkligen fick med sig publiken i sina hårda energifyllda black metallåtar på deras eminenta modersmål.

Moonsorrow, finsk folk/blackmetal. Foto: Nordfront.se

Näst ut var Heilung och när de öppnade på scenen så var det bland det mest unika och exalterande jag någonsin sett i ett liveuppträdande. Trots att de bara haft en liveshow tidigare så levererade Heilung något kopiöst förträffligt. Det var som att folk gick in i sig själva när de hörde Heilungs musikaliska urkulta rituella tillstånd. Man fick se en symbios av modern nordisk och uråldrig vacker konst och när man tillsammans med musiken såg allt detta blev det likt en uppvaknande ritual där man kunde känna urkraften genom vårt kulturella ursprung till våra förfäder. Hur man upplyftes av uppmaning till strid och kamp från liknelser av urnordiska krigare som var i ett ursinnigt tillstånd på scenen, med det fruktansvärda mastiga tryck som levererades i musiken.

Det är svårt att ge en rättvis beskrivning av vad som upplevdes under Heilungs show, man måste helt enkelt uppleva denna mästerliga konstellation. Även fast hela scenen var fylld med blodiga krigslystna spjutförsedda rasande nordmän så består Heilung av tre frontmedlemmar, Kai Uwe Faust från Tyskland, Christofer Juul från Danmark och Maria Franz från Norge.

Heilung, musikalisk urkult. Foto: Nordfront.se

Sammanfattningsvis så är Heilung det som utmärkte sig mest under Midgårdsblot och skapade näst intill en övernaturlig stämning till ett urnordiskt uppvaknande, den som inte känner igen sig med Heilung kommer aldrig känna för sitt ursprung.

Sista bandet på stora scenen var Týr som direkt beskriver sig själva när de går upp på scenen, de berättar att de spelar hårdrock och är från Färöarna. Det är klyschiga refränger på nordiskt tema och välspelat med ett glatt humör, speciellt basisten som nästan hela tiden hade ett stort leende. Personligen tycker jag att deras bästa låt var Hold The Heathern Hammer High. Tyr avrundade Midgårdsblot med bravur och jag traskade hem mot vårat militärtält förbi de stora förfäders gravar under en stjärnklar natt i Borre med ett större nordiskt sinne och nordisk tro.


  • Publicerad:
    2017-08-24 08:00