Michael Wittmann stupar

Dagens datum 8 augusti: Den legendariske stridsvagnsbefälhavaren och SS-kaptenen Michael Wittman färdas vidare till Valhall denna dag 1944.

wittmann-löp-2

Michael Wittmann föddes den 22 april 1914, som andra son till  Ursula och Johann Wittmann. Familjen Wittmann drev ett litet jordbruk i byn Vogelthal, Bayern. Efter avslutad skolgång anmälde sig den snart tjugoårige Michael frivilligt till Riksarbetstjänsten och tjänstgjorde där under sex månader. I oktober 1934 tog Wittmann värvning i den tyska armén. Under den två år långa värnplikten tjänstgjorde han i det 19:e infanteriregementet och avslutade sin bana inom armén som underofficer.

Kort efter sin värnplikt anmälde sig Wittmann till Waffen-SS.  Under sex månader genomgick han de mycket hårda testerna alla nya rekryter tvingades genomlida. I april 1937 var den hårda prövotiden över. Den då snart 23 år gamle Michael Wittmann anmälde sig för tjänstgöring vid den berömda Lichterfelde-kasernen, Liebstandarte SS Adolf Hitlers regementeskasern.
Senare samma år fick Wittmann förarutbildning på de bepansrade spaningsbilarna Sd.Kfz.222 och Sd.Kfz. 232. Wittman visade sig vara en skicklig förare och han stationerades i regementets pansarspaningskompani (senare reducerat till en pluton). I mars 1938 deltog Wittmann i Anschluss.

Vid krigsutbrottet i september 1939 tjänstgjorde Wittmann, nu SS-Unterscharführer, som vagnschef i en Sd.Kfz 232 i Leibstandartes pansarspaningspluton. Vid den korta sejouren i Polen hade Wittmanns överordnade sett mannens talang för pansarkrigföring. När fälttåget i Polen var över förflyttades Wittmann till regementets ersättningsbataljon för att ges utbildning på den första modellen av stormkanonvagnen StuG III. Vid anfallet mot Grekland och Jugoslavien, i april 1941 fick Wittmann prova på pansarkrigföring för första gången. Innan april var över hade båda länderna besegrats, och Liebstandarte hade spelat en avgörande roll i betvingandet av den grekiska armén.

Den 22 juni 1941 inleddes Operation Barbarossa. LSSAH och Wittmann tillhörde armégrupp syd. Armégruppen anföll genom Ukraina mot oljefälten i Kaukasus. Redan den 12 juli skulle Wittmann få sin första, av många, medaljer. Vid en strid mot ett stort antal sovjetiska T-34 stridsvagnar, skulle Wittmanns StuG III slå ut sex fientliga vagnar. Vid denna tid var de tyska stridsvagnarna (även StuG) underlägsna de ryska T-34 och de tunga KV-1 i både eldkraft och pansarskydd. Så för att besegra de fientliga stridsvagnarna krävdes det kallblodighet och en överlägsen taktik. Wittmann kom snart att vara en mästare på pansartaktik. För denna strid belönades Wittmann med Järnkorset andra klass av divisionschefen Sepp Dietrich.

wittmann_08

Wittmann med besättningen till sin StuG III

Under de kommande månaderna sårades Wittmann lindrigt ett flertal gånger. I november 1941 befodrades Wittmann till SS-Oberscharführer och blev samtidigt rekommenderad till officersskolan. Efter de hårda striderna under den kalla vintern 41/42 belönades Wittmann med Pansarspännet i silver, som delades ut för deltagande i 25 pansarstrider.

I juni 1942 påbörjade Michael Wittmann sin officersutbildning vid SS-Junkerschule i Bad Tölz. Samtidigt som Wittmann fick sin officersutbildning ombildades Liebstandarte till en pansargrenadjärdivision, med ett fullt regemente stridsvagnar. I september 1942 fick Wittmann sin utbildning på stridsvagn. I december samma år stationerades den nyblivne SS-Untersturmführer Wittmann i det 4:e kompaniet i Liebstandartes pansarregemente. Kompaniet var utrustade med de nya PzKpfw VI Tiger. Wittmann skulle dock först tjänstgöra som chef för kompaniets lätta pluton, utrustade med PzKpfw III. I april 1943, efter de hårda striderna vid Charkov fick Liebstandarte fem nya tigervagnar. Michael Wittmann fick nu befälet över Tiger nr 1331.

Under Operation Zitadelle skulle Wittmann och Liebstandarte sättas på prov. Wittmann tillsammans med sin besättning; skytten Bobby Woll, föraren Siegfried Fuss, laddaren Max Gaube och radiooperatören Karl Lieber kom under Zitadelle att förstöra 30 stridsvagnar och 28 artilleripjäser.
I slutet på juli blev tigerkompaniet i Liebstandarte stommen i den nya tunga pansarbataljonen sSSPzAbt 101. Bataljonen skeppades tillsammans med Liebstandarte till Italien och fick där nytt manskap och materiel. I oktober 1943 var Wittmann tillbaka i Ukraina och kastades direkt in i hårda strider. Den 13:e oktober förstörde Wittmanns Tigervagn 20st fientliga T-34:or och ett stort antal pv-pjäser. I de fortsatt hårda striderna började Wittmanns legendstatus växa fram.

wittmann_15

Wittmann tillsammans med sin tigerbesättning våren 1944

Den 13 januari 1944 tilldelades Michael Wittmann Riddarkorset. I radiomeddelandet som följde utmärkelsen berättades det:

”Från juli 1943 till början av januari 1944 har han förstört 56 fientliga pansarfordon, inklusive T-34 och supertunga stormkanoner. Den 8 och 9 januari stoppade han och hans pluton ett genombrottsförsök av en fientlig pansarbrigad, och i den striden förstörde han ytterligare tio vagnar. Den 13 januari nitton T-34 och tre tunga stormkanoner. Hans totalsumma låg då på 88 förstörda fientliga stridsfordon.”

Endast några veckor senare fick Wittmann ett telegram från Adolf Hitler:

”I tacksam uppskattning av dina heroiska insatser i strid för vårt folks framtid, belönar jag dig som den 380:e soldaten i den tyska krigsmakten, Eklöven till Riddarkorset.”

wittmann_16

Michael Wittmann och Adolf Hitler vid medaljcermoni

I februari 1944 fick Wittmann mottaga Eklöven från Adolf Hitler personligen. Lite senare under samma månad förflyttades Wittmanns enhet till Belgien för vila och återhämtning. Efter den välbehövliga vilan stationerades Wittmann och hans förband som pansarreserv för den väntade västallierade invasionen i Frankrike. Invasionen kom den 6 juni 1944. Wittmann och hans förband var ett av de första pansarförbanden som mötte fienden. Den 13 juli samma år kom Wittmann att genomföra sin mest berömda strid, slaget vid Villers Bocage. För denna strid fick Wittmann Svärdstecken till Riddarkorset, och befodrades till SS-Hauptsturmführer. Wittmann var vid det här laget världens mest berömda stridsvagnschef. Älskad av sina underlydande och stridskamrater, fruktad och hatad av sina fiender… Alla hade hört talas om Michael Wittmann.

Den 8 augusti 1944 skulle bli Wittmans sista dag i livet. Han deltog i ett viktigt motanfall i närheten byn Saint-Aignan-de-Cramesnil, nordvästra Frankrike. Höjderna runt den lilla byn hade tidigare under dagen intagits av starka brittiska och kanadensiska styrkor. Under uppmarschen till anfallsmålet hamnade Wittmann och den anfallande styrkan i ett bakhåll, mycket starka brittiska pansarstyrkor väntade på de tyska Tigervagnarna. Wittmanns vagn träffades mest troligt av en granat från en brittisk Sherman Firefly stridsvagn. Granaten antände ammunitionsförrådet i Wittmans vagn och explosionen som följde var så kraftig att det 11 ton tunga tornet slungades av från vagnen. Ingen i besättningen överlevde.

Wittmann_Tiger_007

Resterna av Wittmanns Tiger 007

Michael Wittmann närvarande!

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-08-08.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

7
Lämna en kommentar

Please Login to comment
4 Comment threads
3 Thread replies
1 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
3 Comment authors
Henke HimmlärDen-KristneKarl Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
Karl
Medlem

Hjälte!

Den-Kristne
Medlem

Varför lyfts aldrig befälhavare från Whermacht fram?

Den-Kristne
Medlem

Det bästa pansaresset genom tiderna är Kurt Knispel. Det vet som satt sig in i ämnet.

Henke Himmlär
Medlem

Ja, bra förslag! 😉

Du får gärna skriva egna texter. Jag tror Nordfront efterlyser ständigt nya skribenter. Det finns inget som hindrar dig att försöka.

Gällande Michael Wittman så besökte jag tidigare i år just Villers-Bocage. Det finns i princip ingenting att se där förutom en minnessten, men jag fotograferade både stenen och vägskylten med ortsnamnet. Kunde även konstatera att åtminstone de mindre orterna i Normandie och Bretagne är i stort sett helt befriade från rasfrämlingar. Till och med personalen på McDonalds var vit.

Den-Kristne
Medlem

Intressant, fast varför lyfts bara personer från SS fram och inte från Whermacht?

Henke Himmlär
Medlem

Det är väl ett intresse för SS hos författarna som gjort det, men som sagt vore det roligt med fler författare och deras artiklar.

Den-Kristne
Medlem

Till Valhall? Hur vet ni det?