Medborgarna som staten glömde

SAMHÄLLE. Emma Karlsson skriver om de utsatta människor som vänstern, media och politikerna inte bryr sig om.

situation-sthlm

Varje dag under hela mitt vuxna liv har jag sett dem. De är smutsiga, trötta, utmärglade. De luktar illa och man ryggar ofta, tyvärr, per automatik tillbaka när de närmar sig. När man åker tåg igenom Stockholm så kan man se deras små kåkstäder. Skitiga husvagnar, ledsna tält och ibland ser man människorna som bor där. De har alltid suttit utanför butiker, alltid gått runt på tågen, alltid varit artiga och med värdighet har de gått in i tågvagnen och sagt på klar svenska: ”HEJ! Jag heter XXXX (för de presenterar sig ofta också). Jag har inte ätit idag och är väldigt hungrig, skulle någon vara så vänlig att avvara lite växel?” (kan även handla om att det är kväll och de vill in på härbärget över natten).

Jag pratar som ni kanske förstår inte om de så kallade EU-migranterna utan om våra inhemska tiggare. De folk som i årtionden har levt i samhällets bottenskikt och fått klara sig mer eller mindre själva. De svenska medborgare som oftast p.g.a. av systemet sjuka föreställning och agerande har hamnat i en situation där de inte finns någon väg ut. Ibland även psykiskt eller fysiskt sjuka människor som staten inte längre tar ansvar för, oftast p.g.a. rena ekonomiska intressen. Det här är människor som varje vinter sover på gatan när härbärget är fullt. Det här är människor som ingen demonstrerar för. Det här är människor som staten och folket har glömt.

Samtidigt som dessa människor – medborgarna i vår stad – hankar sig fram genom livet, så poppade det under året upp EU-migranter, bokstavligen som svampar, i alla städer runt om i Sverige. Du ser dem i vilken lite byhåla som helst. Som i ett trollslag försvann alla inhemska tiggare. Överallt de varit, varje tåg de gått in på så var nu främlingar där istället. Dessa nya människor klev också ombord på tågen och bad om pengar. Man såg deras läger när man åkte tåg, man såg dem längs trottoarerna, man hörde politiker prata om dem! På ett sätt jag aldrig hört dem prata om våra inhemska hemlösa.

Jag kan nog inte minnas när jag senast läste en ”headline” i PK-media angående bistånd till inhemska tiggare. Jag kan inte minnas någon ”het” debatt mellan partier om hur de ska lösa situationen för våra hemlösa. Däremot oändliga debatter och rubriker om EU-migranter och invasionsdeltagare, alltså ”flyktingar”. Jag minns uppståndelsen kring det så kallade Sorgenfrilägret i Malmö, även kallat ”soptipp” i media. Det revs för en tid sedan. Det var en stor så kallad kåkstad med uppemot 400 EU-migranter. Protesterna var enorma och flera marxistiska svenskar har fördömt agerandet. Folk åkte från hela Sverige för att hjälpa de utländska tiggarna, hålla polisen borta och på andra sätt visa sitt missnöje. Media liverapporterade till och med om händelserna. Utanför stadshuset protesterade man efteråt med plakat: ”Var ska vi sova?” Ja var ska ni sova undrar jag? Var ska ni sova och var ska mina hemlösa landsmän sova?

Några veckor efter händelserna i Malmö läste jag i lokaltidningen här i Stockholm om en grupp inhemska tiggare som hade ”ockuperat” en övergiven förskola på Södermalm. De hade befunnit sig där i flera veckor och störde ingen. Polisen hade vetat om det men sett mellan fingrarna då de som uppehöll sig på platsen inte störde någon. De hemlösa själva tog ansvar över lokalerna och städade efter sig och hade drogförbud. De släppte till och med in polisen närhelst de krävde för att inspektera lokalerna. Ingen av de boende i området hade klagat på dem. Men plötsligt en dag i november fick statsmakten reda på vad som föregick och beordrade att alla skulle ut. Varför var det inga från vänstern utanför de lokalerna? Varför var det inte någon massprotest utanför stadshuset i Stockholm till förmån för de här människorna?

När jag tänker på detta och på samhället idag och igår blir det alltmer uppenbart för mig att den socialistiska folkgemenskapen fortfarande finns. Den riktas bara åt fel håll. För uppenbarligen bryr sig andra medborgare om utsatta människor. Uppenbarligen tycker människor att det är ett problem att andra behöver sova på gatan. Uppenbarligen finns det en folkgemenskap inom den svenska samhällskroppen. Det är som sagt tyvärr riktad åt fel håll, till andra folk än vårt eget och våra egna utsatta. Anledningen till att det är så är i den korta versionen p.g.a. den kulturmarxistiska propagandan som i årtionden har riktats emot vårat folk och på ett väldigt listigt sätt utnyttjar våran ras genetiskt ärvda medmänsklighet emot oss. Vi kan gå in djupare på det i en annan artikel.

En annan sak som jag har reagerat på är de tältläger som nu byggs till förmån för flyktingar. Människor som inte ens hör hemma här, som inte ens är medborgare ska få tillgång till uppvärmda tält, bemanning dygnet runt och sanitetsmöjligheter. För inte kan väl de stackars flyktingarna få sova utomhus i vinter. Men våra inhemska hemlösa? Hur kommer det sig att ingen bygger tält åt dem? Hur kan det komma sig att välfärden, ”folkgemenskapen” och socialismen endast ska omfamna utomstående medan landsfränder står ensamma, utblottade och bortglömda?

Jag kan säga att jag själv har haft många idéer om hur man ska lösa situationen för de våra inhemska tiggare. En idé jag hade i unga dar var kolonistugor med tillhörande odlingsmöjligheter. Där kan de bo och odla egen mat och sälja överskottet för pengar. Det skulle kanske vara trevligare än att sova i rännstenen. Självklart skulle det vara drogförbud och det kanske skulle krävas lite stöd från staten i form av någon som handleder och visar hur man odlar och kanske någon läkare. Och eventuellt också några vakter så att ordningen upprätthålls. Detta var en idé i min ungdom, men jag tror att det skulle gå – i en nationalsocialistisk stat där folkgemenskapen existerar på riktigt och riktas till det egna folket.

Tills den dagen kommer då Norden är fritt och folket har ett värde igen får detta bli mina egna drömmar. Fram till dess är det för mig som nationalsocialist en självklarhet att ge pengar till inhemska tiggare. Skulle jag ha möjlighet hade jag tagit med dem hem till mig. Det är vinter nu och kallt ute. Jag vill av den anledningen härmed uppmana alla som kallar sig nationalsocialister att slå ett slag för folkgemenskapen. Ge er ut i vinterkylan med varma kläder, filtar, termosar, sovsäckar, tält, mössor, vantar, skor, mat. Ja vad som helst. Leta upp våra inhemska tiggare och hjälp dem i den svåraste tiden under året. Statens bortglömda medborgare behöver oss.

"Grytsöndagen" upprättades av det nationalsocialistiska Tyskland 1933 till förmån för socialt utsatta och hungriga medborgare under parollen: "Ingen ska behöva svälta eller frysa". Detta utvecklades senare till Winterhilfswerk de Deutschen Volkes (Vinterhjälpen) - en vägörenhetsorganisation som samlade ihop mat, pengar och kläder till behövande.

”Grytsöndagen” upprättades av det nationalsocialistiska Tyskland 1933 och verkade parollen: ”Ingen ska behöva svälta eller frysa”. Detta initiativ utvecklades senare till ”Winterhilfswerk de Deutschen Volkes” (Vinterhjälpen) – en vägörenhetsorganisation som samlade ihop mat, pengar och kläder till behövande – vars mål var att ”stärka det tyska folkets sociala och nationella samhärighetskänsla”.

Sprid artikeln på sociala medier!

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
View all comments