Martyrdöden

KRÖNIKA. Jonas Karlsson menar att mordet på Tommie Lindh bör vara droppen som får passiva samhällskritiker att äntligen gå från ord till handling och organisera sig för att aktivt bekämpa mångkulturen.

Det känns ledsamt och tragiskt att ännu en svensk fallit offer för det rasistiska våld och lågintensiva krig som idag förs mot vita människor över hela jorden. Att personen i fråga verkar ha varit en politiskt vaken ung man som gjort sin heliga plikt när han försökt skydda en kvinna från en rasfrämling, en självklar handling skulle många säga, gör det hela än mer ledsamt. En vit man som ville göra skillnad och säkert själv någon gång diskuterat det våld och förakt som onämnt passerar ockupationsmedias löpsedlar får mig att tänka extra mycket på de vita män och kvinnor som påstår sig ha moral och ideal. Vart är ni kamrater? Räcker det inte nu?

Logga ut från datorn och gör er förbannade plikt! Om det inte räckte när Daniel Wretström blev slaktad av invandrare i Salem, när James Waite 14 år gammal först fick frågan om han var ”rasse” för att i nästa ögonblick få en kniv i bröstet eller när Elin Krantz blev bestialiskt våldtagen och mördad, funnen med underlivet fyllt med jord och gräs krossad under ett stenblock. Om inte de händelserna fick er som passivt och godtyckligt bara ser på utan att öppna käften att gå ifrån dator och forum, ut på gator och torg, organisera er och bidra i kampen för vårt folk så undrar jag hur fan ni kan vara passiva nu när även Tommie blivit bragd om livet?

Passivitet ÄR medlöperi. För varje dag förloras mer mark och radikalare åtgärder blir mer och mer aktuella. Enbart en kraftig ökning av folkets moral och idealism kan ge den tillströmningen av
nationalsocialistiska motståndsmän som kan avleda ett annalkande ragnarök. Att vara passiv, med offermentalitet och tanke om att någon annan kämpe kan bidra mer än vad du skulle kunna med ett genuint engagemang, är fel. Skulle du anse att en mer lämpad, friskare, starkare eller smartare kämpe skulle göra större skillnad än du själv så legitimerar du den feghet och apati som utmärks från åskådarplatsen, du invaggar dig själv och andra om att kampen kan gå vidare trots ditt eget bristande engagemang. Varje vit person bör vara en motpol till samhället på vilket sätt som helst! Oavsett om du delar flygblad, skriver artiklar eller är med när det organiseras studiecirklar och samkvämsdagar med andra kamrater så bidrar du till att fler kan få upp ögonen och att vi tillsammans kan vända skutan. Hur kan vi annars avvärja våldtäkten på vårt folk?!

Det handlar inte bara om att hedra och minnas stupade martyrer. Personer som Horst Wessel eller Corneliu Zelea Codreanu ska inte få vila i frid, de ska dagligen hyllas och deras exempel ska följas för att lära oss mer om kampens och livets innebörd. Vi kommer alla dö och jag själv skulle hellre välja ett kallt knivblad i hjärtat när jag utför min moraliska skyldighet än att dö i en bilolycka som löneslav på väg till jobbet eller av ålderdom, i en nerpissad bädd i ett våldtaget samhälle utan vita människor omkring mig.

Det är Du kamrat som NU måste visa initiativ och ryggrad. Det är bara DU som kan fullfölja DIN plikt och välja vilket samhälle DU vill leva och dö i.

Vill man inte desto mindre hålla svaga, vankelmodiga eller fega slynglar till deras plikt, så
finns det alltjämt bara en möjlighet: desertören måste veta, att hans desertering medför just
vad han vill undfly. Vid fronten kan man dö, som desertör måste man dö.

— Mein Kampf. Greenpilled upplagan s.472

/Jonas Karlsson

Sprid artikeln på sociala medier!

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
View all comments