MOTGIFT. Här följer en liten del av innehållet i skriftlig form till Radio Motgifts avsnitt 348 som kom ut i måndags.
Avsnittet sätter ribban lågt direkt genom att gå under rubriken ”Lajva revolution eller tänka strategiskt”. För den som lyssnar blir det snart tydligt att om man är med i en nationell kamporganisation gör man det förstnämnda och om man istället är passiv och lyssnar på Radio Motgift gör man det sistnämnda.
Avsnittet inleds med en diskussion om personer som lämnat den nationella rörelsen i allmänhet och Anna-Lena Joners Larsson och hennes bok Nazibruden i synnerhet. Diskussionen kan ses som ironisk då Magnus Söderman själv nyligen gett ut en bok i sann ”avhopparanda” om sin tid i Motståndsrörelsen och det helt utan att ha tagit kontakt med någon i organisationen för att fråga om lov eller ge möjlighet till någon förtitt eller ens någon kommentar.
Dan Eriksson är irriterad över att det ljugs i boken ”Nazibruden” och att personer som boken handlar om inte ens har blivit kontaktade för en faktagranskning. Jonas De Geer menar att en normal person som lämnat inte ska behöva gå ut och tvätta sin byk offentligt utan att det är något suspekt med att känna ett sådant behov.
Söderman instämmer:
”Det finns så många personer som har glidit iväg. Men i de här fallen som man pratar om, de har ju verkligen behövt vräka ur sig och liksom göra en grej utav det.”
Programmet fortsätter med diskussion om begreppet avhoppare där Söderman menar att organisationer som benämner de som lämnar som avhoppare inte är seriösa:
”Organisationer än idag talar ju om avhopp om man lämnar organisationen. Det är ju för att jag tror den nationella rörelsen svårligen har kunnat bestämma sig för om vi är en seriös politisk rörelse, om vi är ett gäng, är vi en subkultur osv.”
Även ämnet gatuaktivism avhandlas av Söderman:
”Jag vill gärna säga högt och tydligt att är du ung idag så är ditt främsta mål inte att vara delaktig i kampen på det sättet utan att förbereda dig på att bli far och make. Det är din stora sak. Så är det, är du 18-19 år gammal då ska du så att säga skapa förutsättningarna för att bli en så bra far eller mor som möjligt och sträva efter detta. Sedan när du väl har kommit upp en bit och du har dina tre-fyra barn, då kan det vara dags att skifta till att bli mer politiskt engagerad. Vi har gjort helt fel och tvärtom!”
Efter att ha fått lite sunt mothugg av De Geer, som bland annat tillbakavisar Södermans påståenden om att unga aldrig genomför revolutioner, förtydligar Söderman att han framför allt menar att det inte är radikala kamporganisationer, som faktiskt kan åstadkomma någon skillnad, som ska stödjas:
”Visst jag säger ingenting om att gå i demonstrationer, men då är frågan: vilken typ? I den typen där det slutar med att du har din nyfödda son hemma och din fru, sedan blir du gripen då för att du blev stormad av polisen. Är det vettigt? Är det vettigt att då tillbringa 6-7 månader i fängelse som 22-23-åring?”
Hoppa till huvudinnehåll
