Lusse, en högtid med nordiska rötter

Dagens datum 13 december: Lusse och Lucia är två namn på en högtid i Sverige som firas den 13 december. Högtiden har både hedniska och kristna inslag.

lusse_frams

Att vi idag den 13 december firar Lusse, eller det mer kristna Lucia, beror på att vintersolståndet, då dagen är som kortast och natten som längst, enligt den äldre julianska kalendern ansågs infalla då. När Sverige sedan gick över till den gregorianska kalendern 1753 fortsatte våra förfäder att fira högtiden på samma datum. Lussefirandet var en högtid som var utmärkt på de gamla runstavarna.

lusse_runstav

Ursprungligen hölls antagligen lussefirandet, eller de seder det härrör ifrån, under hela natten på årets längsta natt och troligtvis firades då även den fornnordiska julen i direkt samband med det. På grund av kalenderreformen tycks de olika sederna ha skiljts åt, så att Lusse kom att firas den 13 december, Tomasdagen den 21 december och Jul den 24 december. Det kan även vara så att Lussefirandet som anses ha varit som mest utbrett i västra Sverige, kan vara en utknoppad variant av julfirandet.

Motsvarigheten till jul- och lussefirandet var midsommarfirandet som inföll vid sommarsolståndet. Midsommarfirandet har än idag tydliga ålderdomliga och hedniska drag och i Sverige fick aldrig den kristna varianten (Johannes döparens påstådda födelsedag) något genomslag. Detta till skillnad från julfirandet som av de kristna framgångsrikt kopplades samman med Jesus påstådda födelsedag och Lusse som kopplades samman med den kristna martyren Lucia.

Man skulle kunna säga att namnet Lusse representerar de fornordiska och mer folkliga inslagen under högtiden och att namnet Lucia representerar de delar av firandet som har kristna inslag.

Om man skalar bort genom århundraden tillagda seder och bruk vid lussefirandet framstår det som högst troligt att det är riter kring vintersolståndet, årets längsta natt och ljusets återkomst som utgör huvudmotivet och att historien kring helgonet Lucia har lagts till senare.

Under tusen år har hedniska och kristna seder i Norden blandats ihop så till den grad att det är mycket svårt att skilja ut vad som är vad. Om man tänker sig att även de importerade sederna kring Lucia i grunden går tillbaka till hedniska föreställningar i forntiden blir det ännu krångligare. Det är välkänt att katolska kyrkan skapade helgonkulter av hedniska gudomar för att på så sätt underlätta folks övergång mellan hedendom och kristendom.

Det första belagda lussefirandet i någorlunda modern tappning går att spåra tillbaka till 1764 då en präst vid namn C F Nyman besökte en herrgård i Horn, Västergötland och där bevittnade ”ett vittklätt fruntimmer med gördel om livet, liksom en vinge på vardera axeln, stora tända ljus i hwar sin stor silverljusstak”. Det är allmänt vedertaget att de moderna sederna kring Lucia spreds från de övre samhällsklasserna och det kan därför också antas att de kristna inslagen därigenom blev tydligare.

De besuttna hade dock fått seden från bondesamhället, dvs från det svenska folket, som hade firat Lusse betydligt längre men i annan form. Särskilt kring Vänern anses ett ålderdomligt Lussefirande ha varit utbrett och belagt. I den folkliga traditionen är de kristna inslagen svagare och det blir till exempel direkt problematiskt att koppla samman helgonet Lucia med Lusse eftersom de tycks representera så väsensskilda saker.

Luciafirandet kallades i folkmun för ”Lusse långnatt” med hänvisning till att det firades under årets längsta natt. I folkmun kunde även helt andra nätter som kännetecknades av vaka och stoj kallas för ”lussenätter”. Överlag förknippades inte Lusse med något kristet helgon utan med för kristna betydligt mörkare krafter. Namn som Lusse-gubben och Lusse-Per anses kopplat till Lucifer, som de kristna menade var djävulen.

Det är därför nära tillhands att koppla samman ”Lusse-gubben” med den fornnordiske guden Oden då även Lussefirandet i traditionerna kan kopplas samman med Odens jakt, eller oskorei, där man föreställde sig hur Oden for fram genom natten med sitt följe. ”Lussefärden”, då Lusse var ute och for på natten är belagt i folktraditionerna.

lusse_oskorei

Och om man vågar se ett samband mellan Lusse-gubben och Oden så är det inte heller långsökt att göra något liknande med den nutida Lucias föregångare, Lussebruden, och koppla samman denna kvinnliga gestalt med Odens fru Frigg (Freja?). Men det är långt ifrån självklart då äldre seder kring Lussebruden framålar bilden av en figur som verkar ganska väsensskild från Lucia, men även till viss del från Frigg. Det finns t.ex. uppgifter på hur Lussebruden, som ofta ingick i upptåg, var klädd i halmdräkt. Enligt en norsk sägen är det den kvinnliga ”Lussi” som leder den vilda jakten kallad ”Lussi-faerdi”.

Det ovan nämnda förklarar kanske inte så mycket om denna högtids egentliga ursprung och dess huvudmotiv som rimligtvis borde vara någon sorts ritual kring årets längsta natt och ljusets återkomst. Överlag förblir det mesta spekulationer även om man kan tycka sig se vissa samband. Vi vet helt enkelt för lite om Lussefirandets ursprung i heden och tidig kristen tid. Att Oden och Frigg kan ha spelat roller som Lusse-Per och Lussebruden behöver heller inte innebära att de var en del av den ursprungliga seden.  Oden kan ju till exempel ha förknippats med dessa mörka aspekter först under kristet inflytande och på så sätt ha fått en roll i folktraditionerna.

I Lussenattens äldre folktradition fanns lokala seder som skiljde sig en del åt och mycket kan sammankopplas med julfirandet. Under Lussenatten fick ingen arbeta, inga hjul fick snurra och om man bröt mot detta och blev upptäckt av ”Lusse” kunde man råka illa ut. Detta har förknippats med just Jul och att tiden ansågs stå stilla då. Det var vanligt att man var vaken hela natten och man åt mycket. Tre frukostar före gryningen förtäljer en tradition. Djuren fick också mer att äta under Lussenatten. Man verkar också ha druckit en hel del julöl.

Lussekatter i form av ett Hakkors kallas här "gullvagnar".

Lussekatter i form av hakkors kallas här ”gullvagnar”.

Lussekatter, de bakelser som förknippas med Lussefirandet är av okänt ursprung. Men kopplas samman med julbrödet. De har av tradition bakats i flera olika former, varav det vanligaste är i S-form. En hakkorsvariant var också vanlig. Ursprunget till ordet Lussekatt anses vara okänt, men det är inte långsökt att tänka sig ett rituellt hedniskt ursprung.

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-12-13.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om