Dagens datum 27 september: Denna dag 1862 föddes Louis Botha, general under boerkriget och Sydafrikanska unionens förste premiärminister.
Louis Botha föddes den 27 september 1862 i den av brittiska imperiet styrda provinsen Natal i Sydafrika. Natal hade befolkats av vita boer sedan zulufolket besegrats i slaget vid Blood River och bildat en egen stat, Natalrepubliken, som sedan annekterades av brittiska imperiet 1843. Många av de boer som bodde i Natal flyttade längre in i landet och bildade nya vita fristater. Även familjen Botha flyttade från Natal 1869 till den självständiga boerrepubliken Oranjefristaten som existerade mellan 1854-1902.
Louis Botha, som var jordbrukarson, hade inte fått mycket till utbildning i sin ungdom men var mycket begåvad. Han fick sin första erfarenhet av krig när han skapade en militär styrka, kallad Dinizulus Volonteers bestående av vita jordbrukare. Botha och hans män hjälpte zulukungen Dinizulu att besegra sin rival mot att boerna fick ett landområde i norra Natal som eget land. De vita fd soldaterna för zulukungen etablerade där en ny stat, den Nya republiken med staden Vryheid (Frihet) som huvudstad 1884.
Nya republiken skulle dock bara existera i fyra år innan den absorberades i Sydafrikanska republiken (även kallad Transvaalrepubliken som var en fri boerstat och inte ska förväxlas med Sydafrika av idag). 1897 blev Botha invald i Sydafrikanska rebublikens parlament (volksraad) som representant för staden Vryheid.
Boerkrigare.
Den 11 oktober 1899 startade det andra boerkriget där boerna kämpade för sin frihet mot det brittiska imperiet som sökte ta kontroll över guld och diamantfyndigheterna i boerrepublikerna. Botha gick med i Vryheid commando och kämpade först som officer men tog över befälet över Vryheidstyrkan när befälhavaren Lucas Meyer blev sjuk. Botha visade snabbt sin militära duglighet och befälsförmåga i strider mot britterna och blev samma år utnämnd till general.
Den 23 november 1899 ledde Botha en styrka som överföll och förmådde ett brittiskt tåg att spåra ur. På tåget fanns den unge Winston Churchill som togs tillfånga. I mitten av december ledde Botha försvaret längst med Tugelafloden i Natal när britterna anföll med 21 000 man. Botha och hans 4500 man besegrade britterna i slaget vid Colenso och tvingade dem till reträtt.
Louis Botha fotograferad inför slaget vid Spion Kop som utkämpades 23-24 januari 1900.
Botha skulle hårdnackat försvara boernas ställningar vid Tugelafloden framt till februari 1900 i en rad slag tills dess britternas övermakt blev för stor. Sakta men säkert avancerade brittiska styrkor in i boerrepublikerna under hårda strider. Botha skulle leda försvaret av både Johannesburg och Pretoria som föll den 5 juni. Presidenten för Sydafrikanska republiken, Paul Krüger, flydde därefter ur landet. Den 1 september deklarerade de segervissa britterna att de annexerade Transvaal och gjorde det till en koloni.
Brittiska imperiet var för starkt och boerna kunde inte längre föra ett konventionellt krig. Men Botha gav inte upp utan bytte strategi och gick över till guerillakrig. Istället för större slag utkämpade nu Botha, tillsammans med generalerna Koos de la Rey och Christian de Wet, kriget med räder över ett vidsträckt territorium. Trots många framgångsrika räder och segrar över britterna knöts snaran åt runt boerkrigarna. Kvinnor och barn spärrades in i koncentrationsläger och gårdarna och åkrar brändes och boskapen dödades.
Den 31 maj 1902 tvingades Botha, i egenskap av överbefälhavare för Sydafrikanska republikens väpnade styrkor, att skriva under ett fredsavtal med britterna. Genom fredsavtalet upphörde Sydafrikanska republiken och Oranjefristaten att existera och blev en del av det brittiska imperiet. Boerna var tvungna att lämna in sina vapen och svära trohet till den brittiska kronan.
Efter kriget skulle Botha inta en framträdande politisk roll som ledare för boerna, nu i samarbete med den forna fienden. 1910 blev han vald till den nybildade Sydafrikanska unionens första premiärminister.
När första världskriget bröt ut utövade brittiska imperiet stark press på boerledarna att hjälpa till i kriget mot Tyskland. Något boerna var mycket negativa till med tanke på deras delvis tyska ursprung och det stöd de fått från Tyskland under boerkriget. Trots detta kände sig premiärminister Botha tvingad att, på brittisk begäran, sända trupper till Tyska Sydvästafrika 1914.
Denna brittiskvänliga politik från Bothas sida ledde dock till uppror i Sydafrika där boer som sympatiserade med Tyskland åter tog till vapen, denna gång mot Botha och hans regering. Rebellerna ansåg, till skillnad från Botha, att boerna borde gripa tillfället i akt och kriga för självständighet när brittiska imperiet var upptaget i kampen mot Tyskland.
Strax innan revolten bröt ut blev general Koos de la Rey, som misstänktes för att stödja tankarna på uppror, ihjälskjuten av polismän vid en vägspärr (han ska ha vägrat stanna och blev skjuten av misstag då polisen uppger sig ha trott att bilen framfördes av efterlysta brottslingar).
Upproret inleddes när general Manie Maritz, som var befälhavare för de sydafrikanska styrkorna vid gränsen till Tyska Sydvästafrika, bytte sida och uppmanade alla vita i den före detta Sydafrikanska republiken, i Oranjefristaten och i Natal att ta till vapen mot regeringen och britterna. Men Botha lyckades slå ner upproret och de sista rebellerna kapitulerade i februari 1915.
Den 27 augusti 1919 avled Louis Botha av en hjärtattack.
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-09-27.
Hoppa till huvudinnehåll
