TRÄNING. Rune Larsson är den över 50 år gamla ultradistanslöparen som sprungit sedan tonåren. Han beslöt sig för att skriva en bok för att inspirera andra att börja löpa mer.

Avbildning av långtdistanslöpare på grekiskt krus ca 333 f.Kr. Public Domain

Rune Larsson är över 50 år. Han har sprungit flera mil i veckan sedan yngre tonåren. I boken Löparglädje som han själv har skrivit påstår han att han var den ”förste svenske ultradistanslöparen som gjorde internationellt erkända resultat och betraktas allmänt som ultradistanslöpningens fader i Sverige.”

Hans prestationer är att han vunnit Spartathlon (sträckan är på 24,6 mil) tre gånger. När han var över 40 år sprang han från Stilla havet till Atlanten i USA. Innan han blev 50 år rodde han över Atlanten mellan Teneriffa och Barbados. Förutom Spartathlon så har han sprungit milen på 30 minuter och 35 sekunder. Maraton på 2 timmar och 18 minuter och 38 sekunder. På sträckan 10 mil är hans prestation 6 timmar, 43 minuter och 36 sekunder. På 24-timmarslöpningen som går ut på att springa så långt som möjligt under 24 timmar har han kommit upp i en sträcka av 262 kilometer och 640 meter.

Varför löpa långdistans?

Långdistans är löpning mellan 3 000 meter och uppåt ända till maraton. Så varför träna detta? Det bygger upp en baskondition vilket gör att även de som springer kortare sträckor som 800 meter blir snabbare. Denna träningsform populariserades av tränaren Arthur Lydiard och de som tränat under honom tog flera guldmedaljer.

Larssons löparfilosofi är att löpningen måste vara glädjefylld och livsbejakande, annars kommer den till slut att upphöra. Detta kräver att träningsupplägget måste byggas upp efter individen. För Larsson själv så kör han inte på ett schema, han springer efter hur han känner. Hans vänner och andra tävlingslöpare har beklagat sig inför honom att han kunde vara så mycket bättre och vunnit mer om han schemalade sin träning. Larsson skriver i sin bok att schemalagd träning inte passade honom personligen, men skriver också att om schemalagd löpning gör personens löpning mer lustfylld så skall den personen fortsätta med det. Detta perspektiv går som en röd linje genom hela hans bok och han skriver ut två regler:

1. ”Löpningen ska vara så rolig som möjligt. Ju roligare det är att springa, desto mer kommer jag att springa. Vetenskapliga metoder skall inte styra över min löplust.” 2. ”Jag ska springa tillräckligt kort och tillräckligt långsamt för att jag ska längta efter att få springa imorgon också.” Förutom de här två reglerna lyfter han fram i boken att 10 minuters löpning är mer än 0 minuters löpning och avslutar sin bok med orden: ”Ge dig bara ut och spring!”

Larssons råd är att man skall ta det lugnt i början och långsamt bygga upp en grundstyrka genom distanslöpning i flera år. Detta gick till exempel emot hans vän Peters målsättning om att snabbt klara av längre distanser på kortaste träningstid. Peter som har läst löptidningar, böcker och möjligtvis internet har tagit till sig deras råd men när han frågar Larsson om råd så går han emot dem och förklarar att de råden är trend nu. Larsson har sprungit så länge att han har hört och sett det mesta, även på vetenskaplig väg. Han skriver därför att det är viktigt att filtrera det som skrivs om löpning. När en ny studie kommer ut som motbevisar den nuvarande trenden så är det lätt hänt att en forskningsstudie kommer ut några år senare som framhåller att man skall gå tillbaka till det gamla.

Individuella förutsättningar

Larsson som har tävlat och pratat med flera tävlingslöpare har sett massvis med olika upplägg och kostscheman. Vissa har han prövat på men sett att de försämrat för honom. Kontentan är att det finns inga perfekta råd om att det här fungerar för alla individer, för mycket är som sagt individuellt. Löparen måste pröva sig fram till det som passar denne bäst. Vissa av löparna har hållit en vegetarisk kost, medan Larsson kunde glufsa i sig ett halvt kilo ostkaka med grädde och sylt en timme innan loppets start för att hålla uppe energin. Andra behöver inte äta något under hela loppet, men Larsson märkte att han behövde det och tränade därför upp sig så att han kunde springa med mat i magen. En träning som bokstavligen talat stod honom upp i halsen.

Med denna livsfilosofi ger därför Larsson följande råd till människor som skall börja löpa:

  • Du kan börja löpa i hög vuxen ålder, det finns flera vinnare på distanslöpningar som började träna först när de var över 30 år. Men även äldre människor har inga problem att börja.
  • Spring långsamt, kroppen skonas och muskler, senor, leder och psyket måste tränas upp för löpning. Han poängterar att full fart kan göra att din löpning blir negativ då du skadas lättare.
  • Om du känner obehag när du springer, börja gå, försök sedan att löpa igen. När kroppen din återigen signalerar att den är ansträngd och trött växla till att gå igen. Larsson poängterar att det gör ingenting att du bara springer 100 meter första gången, det är en process och om du bara fortsätter, så kommer du långsamt att springa längre.
  • Det sista tipset är att förknippa en bra känsla med löpningen, finns inte den här känslan är det viktigt att inte känna obehag. Laborera med hastigheten och sträckorna tills du känner glädje igen.

I nästa del går vi kortfattat igenom olika löpningsmetoder, skor och varningssignaler vid träning.

  • Publicerad:
    2021-07-30 12:00