Så har det hänt igen. Massmedias lögnmaskineri har än en gång blivit ertappade ”med byxorna nere”. I Aftonbladet nyligen publicerades en artikel som innehöll en bild på två berusade ungdomar som gjorde ”Hitler-hälsningar” i anslutning till en nationalistisk tillställning. Dessvärre, för Aftonbladets del, har det sedermera visat sig att bilden varit arrangerad. Detta har såväl konsertens arrangörer, Kuggnäs motorklubb, och närvarande polisstyrkor bestyrkt. Förundersökningsledare Sune Asp har bekräftat att polisens spanare kunde se hur bilderna arrangerades och menar att den förundersökning som upptagits i samband med tillställningen lagts ned på grund av att det finns ”belägg för att bilderna är fejk”.

Arrangerade bilder
– De pratade en kort stund och sedan tog han bilder på dem när de ”heilade”. Tydligen blev de första bilderna inte bra. En av ungdomarna tog av sig tröjan och fotografen tog fler bilder, säger Sune Asp.

Syftet med artikeln var troligen att ge arrangörerna av konserten dåligt rykte kring sig samt att förmedla det förtäckta hotet om att ”vi övervakar er”. Man kan antaga att sådana hot, om de har sitt ursprung ur svenskfientlig media, har som mål att få eventuella förespråkare av ett samhällsklimat där det fria ordet råder, på defensiven. Nästa gång en vikingarock-konsert, eller liknande nationalistisk tillställning arrangeras, kan det tänkas att vissa kategorier av människor, vilka hyser av regimen ej godkända åsikter, drabbas av besöksförbud från de som arrangerar tillställningen. Inte för att arrangörerna, vilka rimligtvis har ett ekonomiskt intresse av tillställningen, ser de kategorierna av människor, så länge de följer arrangörers uppsatta regler, såsom icke önskvärda. Utan just för att lobbyverksamhetens strategi haft önskvärd effekt.

Inte första gången
Man kan fundera över vad som föranleder sådana uppdiktade historier och medveten lögnjournalistik. Det står i alla fall klart att det till viss del handlar om att tjäna pengar genom att på sådant sätt ägna sig åt uppdiktade sagor. Ett fall för ett par år sedan, då just tidningen Aftonbladet via en reporter betalade några ungdomar, vilka gav sken att vara ”nazister”, pengar för att posera med pistoler (i själva verket attrapper) utanför Alexandra Pascalidous bostad, var förmodligen iscensatt endast, eller främst, för att sälja lösnummer.
I en händelse relativt nyligen, återigen Aftonbladet, vilka idag tycks utgöra ledarskapet i massmedias svenskfientliga förstörelsearbete, publicerades i en Aftonbladet-artikel bilder på fångar i Dachau med bildtexten: ”Ihjälgasade fångar i koncentrationslägret Dachau, fotograferade i maj 1945. Kropparna slängdes i högar i väntan på kremering.” Problemet för Aftonbladet, vilket även påpekades på Patriot.nu, var att just Dachau klassas som ett av de läger där det inte förekom några gasningar överhuvudtaget. Att det skulle förekommit gasningar påstår inte heller den politiskt korrekta versionen eller ens någon av de kringresande sagoberättarna. Här har vi ett fall av medveten tidningslögn vilken säkerligen fabricerades för att blidka tidningens ägare, snarare än för att tjäna pengar. Förhoppningen var antagligen att ingen av de existerande nationella nyhetstjänsterna skulle reagera på artikeln eller att vi inte skulle nå ut på effektivt sätt med en dementi till folket.
I samband med denna historia kan även påpekas att Patriot.nu kontaktade vederbörande Aftonbladet-skribent för att få ta del av hans syn på saken. Han besvarade detta genom att skylla ifrån sig på en kollega som enligt honom skulle ha varit den som lagt upp bildtexten.

Beprövad taktik
Samma strategi som Aftonbladet nu nyligen nyttjade gentemot arrangörerna av konserten, tillämpas av massmedierna även gentemot, och i samråd med, företag, skolor, fackföreningar och andra institutioner som misstänks ”inhysa nazister”. På sådana institutioner – undantaget företag, som i vissa fall kan visa upp (äkta) civilkurage – får man som patriot räkna med att uteslutas om man ”avslöjas” som förespråkare för en radikal åsikt. Det ingår i spelet. Flera gånger har dessa institutioner samverkat, och kamraterna har i sann sovjetisk anda tipsat varandra så att de via massmedias kanaler ska kunna skapa den uppståndelse som krävs för att den ”utsatta” institutionen ska ”tvingas” vidtaga åtgärder.

Extremvänstern
Det är inte första gången, och säkerligen inte den sista, som dålig pressetik drabbar nationella. Hur kommer det sig? Varför drabbar inte samma sorts ”journalistik” den så kallade extremvänstern? När vänstern sökte lägga staden Göteborg i ruiner, så skyllde massmedia det hela på ”ditresta bråkmakare” som ”inte hade något med demonstrationerna att göra”? Ponera att det till exempel hade varit ”nazister” som stormat gatorna, plundrat affärerna, vandaliserat och uppfört sig som hysteriska och skränande primater av den lägre sorten – hur hade tongångarna varit då från massmediernas sida? Varför samkoordinerar inte de fyra ledande tidningarna en uthängning av låt oss säga 62 ledande ”militanta” anarkister? Eller varför producerar inte SVT eller TV4 dokumentärer liknande 90-talets Blå-gul nazism, eller dylika produktioner, men den här gången med fokus på den kriminella vänsterpöbeln? Naturligtvis kommer något sådant aldrig ske utav den nuvarande journalistikens konstellation, av orsaker de flesta nationella redan vet om – massmedieklimatet är infiltrerat och monopoliserat.
Inom press- och TV-världen verkar, i hemlighet för stora delar av folket, den verkliga extremvänstern. Denna bör ej att förväxlas med anarkist-pöblarnas nätverk, vilka populärt kallas för extremvänster men som i själva verket bör ses som extremvänsterns marktrupper; alltså en del av extremvänstern, men knappast utgörande av extremvänsterns inre kärna. Däremot har de stenkastande vänsternätverken en funktion som kan liknas vid en inkörsport till maktens, i synnerhet journalistikens, korridorer. Sköter man sig riktigt bra och är driftig och engagerad nog att på ett effektivt sätt trakassera nationalister och deras anhöriga, så kan det tydligen resultera i anställning på tidningar som Aftonbladet och Expressen. De som genom åren skött sig så bra att de kunnat slå sig in på journalistikens bana är, för att nämna några, Mats Deland, Anders Carlqvist och Anna-Lena Dunger, Tobias Hübinette, Anna-Lena Lodenius och Christoffer Fager.
Samma människor som huserar inom journalistiken har även till stor del kunnat infiltrera institutioner som skolväsendet och har sitt ursprung ur en vänsterrörelse som fick sitt uppsving i slutet av 60-talet. Vid den tiden erövrade 68:orna det då borgerligt dominerande massmedian i ett helt samhälle så att ett ”socialistiskt förnuft” skulle bli rådande hos den av marxismen manipulerade massan.
Här måste vi förmedla vår syn på saken, en sanningsenlig version av saker och ting. Ett nytt förnuft, ett sant och verkligt förnuft. Här måste vi förmedla den bild som folket annars aldrig, eller endast i det finstilta, skulle få ta del av. Det är lätt hänt att vänjas vid mediernas sedvanliga och konsekventa utspel och bara rycka på axlarna varje gång nationalister utsätts för regimens trakasserier. Att vi ska svälja marxisternas lögner är naturligtvis exakt det som de önskar. Vi nationella har ett ofantligt arbete framför oss att enträget fortsätta föra ut vår information om alla de illdåd som begås mot folket och mot dess försvarare – patrioterna.

Åter till Aftonbladet
Den artikel som Aftonbladet först publicerande, innehållandes den förfalskade bilden, finns inte längre kvar på deras hemsida. Artikeln som tidigare funnits tillgänglig på adressen http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,342439,00.html har blivit borttagen utan förklaring. Vad detta beror på kan man alldeles säkerligen spekulera i, men till skillnad från Aftonbladet väljer Patriot.nu att invänta eventuella anklagelser om saker och ting tills efter det går att leda i någon form av bevis. Kanske kan det förhålla sig så att Aftonbladet, i sann orwellsk anda, valt att ta bort artikeln och låtsas som att den aldrig existerat.
Här väljer dock alltså Patriot.nu att avvakta Aftonbladets version av det hela. Vi ser framemot en intressant förklaring från Aftonbladets sida. Tills vidare kan Patriot.nu bistå våra läsare just den artikel som av någon, ännu outgrundlig, anledning inte längre finns tillgänglig på Aftonbladets sida. Den följer nedan:

”Ingen gjorde nazihälsning”
”Festen på motorgården gick inte att stoppa
Ett stort polisuppbåd bevakade i natt en fest på Kuggnäs motorgård utanför Nyköping.
På festen spelade band med högerextrema kopplingar, bland annat Ultima Thule. Flera av de 700 festdeltagarna gjorde nazisthälsningar och skrek ”sieg heil”.
Enligt polisen i Nyköping var festen på Kuggnäs motorgård, några kilometer öster om stan, mycket lugn. Den stora polisstyrkan behövde inte göra några ingripanden.
Men enligt vittnen fanns ungdomar från flera högerextrema organisationer på plats för att lyssna på banden. Och när nationalsången spelades gjorde många nazisthälsning och skrek ”sieg heil”.
Detta förnekas dock av organisatörerna.
– Jag kan lova att det varken förekommit ”sieg heil”-rop eller nazisthälsningar, säger Eddie Sjösten, sekreterare i Kuggnäs motorgård.
Vi har bilder på ungdomar som gör nazisthälsning.
– Jaha, men om folk står och rockar så kan kroppen vridas så att armen kommer upp. Om det skett nazisthälsningar hade vakterna ingripit och tagit ut dem till polisen.
Oroliga för bråk
Enligt Eddie Sjösten anordnas festen, som ska pågå i två dagar, för att fira motorklubbens 25-årsjubileum och för att minnas den avlidne raggarkungen Eddie Meduza.
Nyköpings kommun försökte förgäves stoppa musikfesten, som med tanke på de deltagande banden befarades bli en nazistfest. Både polis och politiker var oroliga för att det skulle bli bråk mellan antirasister och högerextrema grupper.
– Vi har inga lagliga medel att stoppa festen men eftersom de själva säger sig ta avstånd från nazistiska yttringar borde de visa civilkurage och avstå från det hela, säger kommunalrådet Göran Forssberg till Södermanlands Nyheter.”

En mer utförlig artikel som bland annat behandlar extremvänsterns strategi och uppsving på slutet av 60-talet, kommer publiceras i ett nästkommande nummer av Nationellt Motstånd.

  • Publicerad:
    2003-08-17 00:00