Lögnen som politiskt vapen

Maktkoncentrationen i massmedierna möjliggör att lögner kan användas för att tysta meningsmotståndare.

Vi har tidigare från Folktribunens sida anmärkt på att framförallt Aftonbladet använder lögn som ett medel för att forcera sina önskemål om förbud av misshagliga organisationer och ytterligare inskränkningar av yttrande- och åsiktsfriheten. Denna fokusering på Aftonbladet faller sig naturlig, eftersom den förvisso är en särskilt lögnaktig tidning. En risk med detta är dock att läsaren får intrycket att övriga etablerade massmedier håller sig till sanningen. Så är nämligen inte fallet.

För att illustrera detta kan vi utgå ifrån en dagstidning med mer seriös framtoning, Dagens Nyheter (DN). Den 14:e december gav DN – som kallt kalkylerar med att dess läsare har kort minne – en artikel om den tragiska massakern vid Columbine Highschool i Littleton i USA. De två mördarna, Eric Harris och Dylan Klebold, spelade in videoband där de redogjorde för sina tankar och planer – banden har nu visats för några journalister.

Med anledning av detta skriver DN bl a:

”På banden skryter pojkarna om hur de lyckats dölja sina planer för omgivningen. De berättar om sitt hat mot ‘niggrer, mexare, judar, bögar och djävla vitingar’.”

Lägg särskilt märke till att de – om man ska tro DN – hatade vita precis lika mycket som andra folkgrupper.

Men i samband med uthängningen av ”nazister” gav DN en helt annan bild av mördarna. I artikeln Hotet mot demokratin beskrivs hur Andreas Axelsson förvandlats från en skötsam ung man till en åtalad polismördare p g a ”den nazistiska ideologin”. Därefter skriver man:

”På samma sätt förvandlades 18-årige Eric Harris och 17-årige Dylan Klebold i Littleton i USA från två okända skolpojkar till massmördare. I april i år firade de Hitlers 110-årsdag genom att skjuta ihjäl 12 av sina klasskamrater samt en lärare.”

DN insinuerar alltså att paret Harris och Klebold skulle ha varit ”nazister”, precis som Andreas Axelsson, och att det är förklaringen till att de börjat massakrera ”sina klasskamrater samt en lärare”.

Man skulle med en välvillig tolkning kunna tänka sig att DN handlade i god tro, att det när artikeln skrevs inte var känt att mördarna ifråga inte alls var ”nazister”.

Men faktum är att det redan från början stod klart att de inte var ”nazister”. Eric Harris hade en egen hemsida där han bl a redogjorde för sitt särskilt starka hat mot ”rasister”. Lägg till detta att Dylan Klebold var av judisk börd, att de av omgivningen betraktades som homosexuella – de hade nämligen setts hålla varann i hand, duschat tillsammans et c – och att 12 av de 13 offren var vita, så framträder en helt annan bild av tragedien.

Frågan kommenterades i juninumret av Folktribunen, med anledning av att händelsen felaktigt utmålats som ett dåd utfört av ”nynazister”.

För en journalist med åtminstone basala färdigheter i sitt yrke torde det med andra ord ha stått klart att massakern i Littleton inte hade något att göra med ”nazism”, utan snarare i så fall med ”antirasism”. Rimligast hade dock varit att se dådet som ett opolitiskt vansinnesdåd, utfört av två djupt störda individer – produkter av dagens sjuka samhälle.

Artikeln påstods vara resultatet av ett samarbete med journalister från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet (SvD). Saknar alltså alla Sveriges fyra ledande rikstidningar sammantaget, journalistisk kompetens?

Artikeln saknade underskrift, så frågan är än så länge öppen för spekulation. Min gissning är att journalister från exempelvis DN och SvD deltagit i artikeln i ringa eller ingen utsträckning – att artikeln istället är skriven av ”experter på nazism och rasism” från den yttersta vänsterkanten, exempelvis ”Peter Karlsson”, ”Katarina Larsson”, Stieg Larsson och Kurdo Baksi – alla ökända för sin fanatism och bristande objektivitet.

Hur kan det då komma sig att även SvD, som tidigare månat om en viss saklighet, valde att publicera ett sådant journalistiskt lågvattensmärke? Det handlar inte bara om ovan behandlade lögn, utan artikelns hela retoriska uppläggning – att blanda rent kriminella med straffade och ostraffade meningsmotståndare och på så sätt få själva ideologin att framstå som kriminell, utan att ge någon av de utpekade möjlighet att försvara sig – kan inte ses som annat än en ren förolämpning mot en intelligent läsare.

Jag har inget definitivt svar på den frågan, men man bör lägga märke till att SvD har samma ägare som Aftonbladet, nämligen Schibsted, och att DN har samma ägare som Expressen, nämligen Bonnier AB. Kan publiceringen ha kommit till efter påtryckningar från ägarhåll? Åtminstone är det rimligt att anta att ett sådant ”unikt samarbete” måste ha godkänts av ägarna.

Tillsammans kontrollerar Schibsted och Bonnier AB huvuddelen av alla massmedier i Sverige.

Häri – att makten över våra medel för masskommunikation är samlad i ett fåtal, svenskfientliga människors händer – ligger det verkliga hotet; mot såväl ”demokratin” och rättsstaten, som det svenska folkets framtida överlevnad.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

Var den första att kommentera

Meddela om
avatar
wpDiscuz