KRÖNIKA. Mikael Karlsson skriver om en värld i kraftig förändring – äntligen till det bättre.

Ljus

Ibland kan det tyckas finnas anledning till dysterhet. År efter år av massinvandring har försatt vårt land och hela den vita världen i en nedåtgående spiral som stundtals liknar ett fritt fall mot avgrunden. Det händer att intrycket av ett allt överskuggande, kvävande mörker som lägrat sig över våra nationer får en att tvivla. Förvånande många människor kommer med positiva kommentarer under gatuaktivism för att senare vara helt osynliga i samhällsdebatten, som fortsätter fördöma motstånd mot befolkningsutbytet som moraliskt oacceptabelt. Vår ordningsmakt tvingas till reträtt av så kallade flyktingar, men motarbetar konstant Nordiska motståndsrörelsen.

Den judiska frågan
Den som är medveten om den judiska frågan löper dubbel risk att drabbas av dysterhet. Den som känner till professor Kevin MacDonalds arbete känner till hur judisk etnisk aktivism format den moderna, självdestruktiva västerländska kulturen och varit drivande i kommunismen. Det finns dock oerhört mycket material, av varierande kvalitet, i ämnet. Det finns en risk att den som förläser sig i ämnet föreställer sig en allsmäktig hydra, som via sina förgreningar styr varje politiker, nation, storföretag och armé – att alla världshändelser tjänar judisk makt-rörelsens intressen. Detta är ett synsätt som utgör en grogrund för defaitism.

Kritikkulturen av Kevin MacDonald.

Kritikkulturen av Kevin MacDonald.

Det är uppenbarligen så att USA är det vita land som har tätast kopplingar till judisk makt-rörelsen. Den mäktiga lobbyorganisationen AIPAC (American Israel Public Affairs Committee) är ett tecken på detta, liksom de militära konflikter i Mellanöstern där USA har agerat i Israels intresse. Välfinansierade judisk makt-organisationer som ADL (Anti-Defamation League) och SPLC (Southern Poverty Law Center) agerar för att tysta kritik med de hot- och hetsmetoder vi känner igen från EXPO och vänstern i Sverige, i ett land som officiellt omfamnar yttrandefrihet. Trots detta går inte allt judisk makt-rörelsens väg.

Vladimir Putin är inte död än
Maktbalansen i världen håller på att förändras. USA:s befolkning vill inte längre offra sina söner i krig som inte tjänar deras intressen, vilket vi såg i Libyen och Syrien. Man har inte den politiska vilja som krävs för att invadera, vilket lett till att krig för att nå judisk makt-rörelens mål utförts av islamistiska rebeller med indirekt stöd från Israel och USA. I Libyen lyckades man, då ett naivt Europa lockades till att bidra till bombräder mot libyska mål. I Syrien ser vi dock ett allt mer självsäkert Ryssland som, allierat med Syriens president Bashar al-Assad, är på god väg att besegra IS och liknande grupper.

USA är heller inte villigt att agera militärt mot Iran. En nykter analys ger för handen att varken USA eller europeiska länder har någonting att tjäna på en konflikt med Iran – som är en direkt konkurrent till Saudiarabien som oljeproducerande land. Israel och Saudiarabien har kopplingar till varandra och en gemensam fiende i Iran, som de inte har någon chans att besegra utan sina allt mindre villiga amerikanska fotsoldater.

Vi ser således en värld när nationer i allt större utsträckning besegrar det globala maktmonopol som USA uppehållit sedan kalla krigets slut och för en politik som gagnar den egna befolkningen. Den oro som finns för att ett land som börjar föra en radikal politik för sina egna intressen skulle invaderas av NATO blir mindre befogad i en multipolär värld. Explicit nationalsocialism är troligen fortfarande ett avlägset mål för någon vit nation idag, men vi ser hur länder i Europa går emot de kulturella och politiska normer som gällt sedan lång tid tillbaka.

Europa vaknar
Viktor Orbáns Ungern är ett exempel på hur ett land trotsat varningar och hot för att skydda sin befolkning från massinvandringens horder – och lyckats. I Polen är man inte intresserade av att ta emot så kallade flyktingar och motsätter sig det tvingande kvotsystem som EU föreslagit. Tjeckiens president Miloš Zeman har korrekt identifierat flyktingströmmen som en ”organiserad invasion”. När västeuropeiska länder efter terrordådet på Bataclan i Paris tog tillfället i akt att signalera om vikten av flyktingmottagande, demokrati och öppenhet stängde central- och östeuropeiska länder sina gränser. Vladimir Putin är, trots brister och fel, en symbol för den efteramerikanska världsordningen. Fienden är framför allt kulturell indoktrinering, inte bombplan och stridsvagnar. Den ledare som vågar bryta de destruktiva tankemönstren kan rädda sitt folk.

Victor Orban.

Victor Orbán.

Jag hoppas att år 2015 kommer att kommas ihåg som en vändpunkt. Låt då år 2016 bli året då Europas ättlingar väljer en ny väg, bort från sin egen undergång. Låt det blir året då Donald Trump väljs till USA:s president och gör USA till en positiv kraft för vita nationer. Vi vet att även Sverige, kulturmarxismens högborg, börjar bli redo för ett vägval. Tonläget ändras bland allt fler vanliga människor som tröttnat på politisk korrekthet och massinvandring. Under ytan pågår en långsam process. När processen når en kritisk punkt bevisar historien att det kan gå fort.


  • Publicerad:
    2016-02-18 22:37