KRÖNIKA. Henrik Gustafsson berättar den gripande historien om ett ungt par som bodde i Pripjat då reaktorn i Tjernobyl exploderade.

Vasia och Ljudmila på deras bröllopsdag.

Drömmen om Pripjat
Nu är Pripjat en död stad. Före katastrofen beskriver Ljudmila hur det var den bästa staden i Kiev-området. Hon kom dit som 17-åring och fick arbete i ett bageri. De brukade laga mat åt brandmännen och gick till brandstationen med kakor. Där träffade hon sin blivande make, Varsily ”Vasia” Ignatenko. Han var 21 år och tävlade i brandmannasport.

Ljudmila beskriver att de ville få barn och drömde om allt som var gott i livet. Vasias far gick till byrådet för att beställa tid för deras bröllop. De gifte sig i september 1983 och flyttade till en etta bredvid brandstationen. Ljudmila beskriver det som deras himmelrike. Hon var bara 18 år och det kändes som framtiden var deras.

Vasia i tjänst som brandman.

Sista utryckningen
I april -86 var hon gravid i femte månaden. Natten mellan den 25-26 april var varm och kvav vilket gjorde det svårt att sova. När larmet ljöd gick hon ut på balkongen och såg brandbilarna åka iväg.

Vasia sade att det brann på kärnkraftverket och han var tvungen att åka dit. ”Gå och lägg dig. Jag väcker dig när jag kommer hem.” Klockan fyra den natten skulle de tagit tåget till Vasias föräldrar för att sätta potatis. Hans ledighetsansökan var godkänd. Hade katastrofen inträffat några timmar senare skulle han förmodligen ha klarat sig.

Klockan sju hade hon fortfarande inte hört något från honom. Från en granne fick hon veta att han tagits till sjukhus. När hon kom dit fick hon beskedet att han var på sluten avdelning och inte fick ta emot besök.

”Gasförgiftad”
Till slut fick hon ändå träffa honom. Alla som låg i hans sjuksal kräktes mycket och hade bölder och blåsor på kroppen. Läkaren sade att de blivit gasförgiftade. Ingen sade något om radioaktivitet. Hon blev tillsagd att köpa mjölk till honom. Han behövde dricka minst tre liter. Vasia berättade att de inte kunde äta något utan bara blev tvingade att dricka mjölk.

När hon kom tillbaka blev hon inte insläppt på sjukhuset. Genom fönstret bad Vasia henne att åka iväg därifrån. Han sade att det inte var bra för henne att stanna där. ”Åk härifrån. Res bort!”

Ljudmila såg när de tog in operatören Shishenok som blev det första dödsoffret. En annan som hette Chademtjuk blev kvar i reaktorn. Man kunde inte hitta hans kropp.

Under dagen kom brandbilar till staden och de började tvätta vägarna med ett vitt skum. Militärer gick runt med masker och dosimetrar. Invånarna kunde inte förstå varför man tvättade gatorna.

Barnen sprang runt barfota och lekte som inget hade hänt. Ljudmila och hennes vänner visste ingenting förutom att deras män hade blivit förgiftade. Från balkongen såg hon branden vid kärnkraftverket. Flygplan flög över och helikoptrar kastade ner säckar med sand.

Evakuering
Strax efter klockan 13 den 27 april gick radiomeddelande ut till alla om att staden skulle evakueras. Posten var stängd och telefonerna hade slutat fungera. De som var på sjukhuset skickades till Moskva.

Klockan 14 började bussarna åka från Pripjat och vid klockan 16 var staden utrymd. Först skulle evakueringen bara gälla i tre dagar men den kom sedan att bli permanent.

Ljudmila for tillsammans med Vasias föräldrar till Moskva. Hon fick reda på att han låg på specialsjukhus nummer 6. Efter långa böner blev hon insläppt där. Ljudmila berättade aldrig för läkarna att hon var gravid. Hon fick den allra första passersedeln som delades ut. En doktor berättade att Vasias hela nervsystem var skadat.

I hans sal fanns sex personer som skojade och spelade kort. Doktorn sade att de inte fick röra vid varandra. Hans säng fick hon inte heller röra. Att sitta bredvid honom var som att befinna sig bredvid en öppen reaktor. De kysstes och kramades ändå. ”För hur skulle man kunna låta bli?”

Det var först i Moskva som Ljudmila fick höra från en vän att det var frågan om radioaktivitet. Många var nu rädda för dem som kom från Pripjat.

Vasia förändras
De inlagda trodde att de skulle få resa till havet i Bulgarien med sina familjer för att tillfriskna. Hela tiden förändrades dock Vasia framför Ljudmilas ögon. I slutet av april placerades de skadade i separata rum.

Läkarna sade att varje individ reagerade olika. Den 1 maj föreslog doktorn en benmärgstransplantation för Vasia. Hans släktingar blev ditskickade och de träffades utanför sjukhuset. De skulle ta benmärg från Vasias syster.  Operationen utfördes nästa morgon av en doktor från Amerika.

Vasia förflyttades till en speciell kammare med tjockt plastfilter. Första maj var det fyrverkerier i Moskva. Vasia hade beställt tre nejlikor till Ljudmila genom sjuksystern.

Läkaren föreslog att han skulle äta råa ägg men hans mage klarade inte ens det. För varje timme ändrades hans kropp. Huden ändrade färg och håret började falla av.

Sedan var det soldater som tog hand om honom. De hade handskar på sig när de gav honom sprutor. Alla var rädda för att gå in i specialkammaren. Doktorn sade dock hela tiden att det snart skulle vända till det bättre.

Snart kunde Vasia inte stå upp. Huden lossnade och sårade sig. Han fick svårt att andas och det kom blod när han hostade. Den 9 maj firades segerdagen i Moskva. Ljudmila gick till åttonde våningen och öppnade fönstret för att se på fyrverkerierna. Hon grät så mycket att hon inte kunde se.

Slutet
Den 13 maj fick hon veta att Vasia hade dött. Hon kallades till en kommission besående av Gorbatjov och en rad läkare. De sade att de inte fick ta med sig sina anhörigas kroppar hem. Gorbatjov berättade att de skulle begravas i Moskva eftersom de räknades som Sovjets hjältar.

Hans kropp lades i en plastsäck som placerades i träkistan. Kistan lades i ytterligare en tjock plastsäck som sedan placerades i en zinkkista. Denna förslöts för att aldrig sedan öppnas igen.

Ljudmilas dotter överlevde bara i fem dagar. Hon föddes med hjärtfel och skrumplever. Läkaren sade att all radioaktivitet hade samlats i barnet och detta skall i sin tur ha räddat henne från allvarligare skador.

Källor:
Bergdahl, Gunnar. (2011). ”Ljudmila från Tjernobyl”. Ordfront.
http://chernobylplace.com/vasily-ignatenko/
https://www.history.com/news/chernobyl-disaster-coverup/


  • Publicerad:
    2020-04-26 17:00