Visst är det lättare att stoppa huvudet i sanden och bara bekymra sig om sin allra mest omedelbara omgivning: sitt arbete, sin fritid och den summa som finns på kontoutdraget när alla räkningar är betalda – eller den där lymmeln som bröt sig in i källarförrådet eller för den skull, parkerade på vändplanen utanför ens hem under en timme eller två.

Dessa och andra omedelbara bekymmer som konfronterar oss alla reagerar vi på och retar upp oss på. Ja, ibland kan något av denna karaktär helt och hållet förstöra humöret under en hel dag för oss. Detta är fullkomligt naturligt eftersom det är sådant som, så att säga, direkt hamnar i vårt blickfång och omedelbart påverkar oss. Men handen på hjärtat, nog finns det både allvarligare och viktigare saker att bekymra sig om – ja till och med att djupt oroa sig över?

Våga se längre
Om vi låter blicken skifta från dessa omedelbara saker som sker och låter den avsöka ett större område så framträder en omvärld som blir alltmer osäker och dyster. Låt er nu inte på grund av detta vända bort blicken, låt er inte avledas på grund av obehag eller rädsla utan fortsätt titta, för det finns även en verklig utväg ut ur dysterheten. Problemet som vi alla har är att vi helst inte vill konfronteras med det som är tråkigt eller skrämmande, någon psykologisk mekanism inom oss gör att vi hellre förnekar eller tränger undan sådana saker, speciellt om de vid första anblicken verkar vara av den storlek att vi enkla individer inte kan påverka dem – världspolitik, världsekonomi eller global miljöförstöring till exempel. Men än värre än detta är det faktum att vare sig vi vill eller inte vill se problemen så finns de där, och de påverkar oss i allra högsta grad.

Låt oss med detta i åtanke ta det mångkulturella regnbågsexperimentet i beaktande. Detta experiment som ”våra” politiker, understödda av media och storfinansen, genomdrivit har misslyckats. Men i stället för att erkänna detta så driver man denna suicidala ”utveckling” vidare. Än så länge är effekterna försumbara för de flesta svenskar, eftersom de inte direkt drabbas av dem annat än i mycket liten utsträckning. Och det man inte själv drabbas av, det finns ju inte, eller hur? Vi kan ju bara konstatera faktum; om man inte bor i ett mångkulturellt område, om man lever ett liv där man mellan åtta-till-fem är på jobbet, resten av tiden tryggt innanför hemmets väggar och på helger eller semestrar reser till sin sommarstuga eller något liknande, så konfronteras man inte med de negativa aspekterna av regnbågsexperimentet. Han på pizzerian eller hon på kinakrogen är ju både hyggliga och artiga. Och hon den där mörka nyhetsuppläsaren på teve talar ju bättre svenska än många etniska svenskar. Alltså, med massmänniskans mått mätt, är mångkulturen inget större problem. Och är det inte så som media skriver, att de flesta våldtäkter ändå begås av svenskar, tillika andra brott? Med huvudet-i-sanden-mentaliteten så är det så.

Men åter igen, bara för att just du inte ser eller råkar ut för denna baksida, som vida överstiger mångkulturens framsida, så betyder det inte att den inte finns, inte heller att du går fri från att konfronteras med den framöver. Den samhälleliga utvecklingen följer ett visst mönster och genom att studera detta utvecklingsmönster som det gestaltat sig i samhällen liknande vårt eget, så kan man se in i framtiden och mer eller mindre göra en prognos för vad som komma skall. Så låt oss göra en prognos utifrån de fakta som finns att tillgå. Jag kan redan på förhand avslöja att prognosen är dyster, men jag misstänker att du inte stänger av teven bara för att SMHI berättar om ett kommande oväder, snarare vill du väl se hela prognosen för att kunna förbereda dig för ovädret? Alltså bör du ta del av min prognos, oavsett, det kan ju inte skada dig.

Den sköra mångkulturen
Vad vi har är ett av världens mest välordnade länder, Sverige, med en infrastruktur som utan tvekan är en av de mest avancerade på planeten. Vi har ett folk som i stor utsträckning är oblandat med främmande element och som under 200 år inte befunnit sig i krig. Fram till inte för så länge sedan var vi ett lyckligt lottat folk vilket 40-talisterna vittnar om idag, som den sista generationen som har det riktigt bra. Efter dem kommer det att bli sämre. Politikerna spelade duktigt på vårt folks samveten när vi lurades till att göra den ”goda gärningen” att tjäna som socialbyrå åt världens olika folk. Redan då fanns det framsynta människor som sade att det kanske inte var så klokt att sätta vår egen välfärd på spel, men befolkningen i gemen var väluppfostrad av systemet och satte sig inte på tvären. Att vi allt kunde dela med oss av vårt välstånd var den allmängiltiga meningen. Men i retrospektiv kan vi konstatera att; något av det mest korkade vi kunde ha gjort, var att tillåta en alltmer tilltagande tillströmning av rasfrämlingar till vårt land. Eftersom den humanistiska dogmen att ”alla människor är lika” bevisat är falsk, så är det uppenbart att man får mer på köpet än arbetskraft eller ”berikande” kultur när man tillåter rasfrämlingar i sitt samhälle.

Man får nämligen människor vilka tänker annorlunda mot oss själva, som har en helt annan kulturell bakgrund och uppfattning om etik och moral och som kanske inte heller har någon erfarenhet alls av att leva, verka eller arbeta i ett högteknologiskt samhälle som vårt. Sammanstötningar och krockar mellan den inhemska befolkningen och främlingarna kommer som ett brev på posten och inget utom den mest tyranniska maktregimen kan motverka detta. Hur absurd situationen är kan vi se i det lilla samhället Herouxville i Kanada. Hittills har de bara en invandrarfamilj på 1300 invånare, men man förbereder sig för ytterligare tillströmning. Stadsfullmäktige har därför publicerat regler på sin hemsida vilka är menade att klargöra för de framtida nya invånarna vad som gäller. Man kan läsa: ”Vi önskar informera de nya invånarna om att det liv som de övergav när de lämnade sina hemländer inte kan återskapas här.” Fortsättningsvis står det även att: ”Vi anser det vara helt utanför normerna att… döda kvinnor genom att stena dem offentligt, bränna dem levande, bränna dem med syra, omskära dem etc.” Man går även vidare med att förklara att kvinnor i Herouxville får dansa och köra bil, med mera.

Främlingsinvasionen är mer än bara kebab och pizza vilket Herouxville tydligt visar att till och med politiker inser. Frågan man kan ställa sig är dock, varför vill man ens ha personer i sitt samhälle, som måste informeras om sådana grundläggande saker – vore det inte mer ärligt att hoppa över mångkulturen, erkänna att vi är olika och låta var och en söka sitt eget öde i sina etniska hemländer? Nej, systemet kommer inte fram till sådana enkla och förnuftiga slutsatser. Mångkulturen skall genomdrivas även fast den går ut över de egna medborgarna – och det gör den med råge.

Jag lovade en prognos, låt oss blicka över till USA och ser vad som händer när samhällsstrukturen faller samman i ett mångkulturellt samhälle, som i New Orleans efter stormen Katrina. Nationellt Motstånd rapporterade då att: ”Evakuerade vita berättade om hur svarta gäng plundrade, våldtog och mördade hämningslöst. Det hela kablades ut över världen och till och med svarta poliser fångades i direktsändning då de deltog i plundringen. Engelska turister som evakuerats till den stora idrottsanläggningen, som fick namnet ‘Terrordome’, vittnar om hur gängmedlemmar gick beväpnade, hur de var tvungna att skydda sina kvinnor fysiskt och hur de såg våldtäkter begås öppet. Efteråt, då ’Terrordome’ utrymdes, fann man mördade kvinnor och barn.” Vidare har vi upploppen i Frankrike i åtanke, eller varför inte Sydafrika där man nu redovisar att 90 procent av befolkningen kommer att bli brottsoffer inom en inte allt för avlägsen framtid, eller varför inte upploppen i England – ja, varför inte Ronna i Södertälje och vad som hände där.

Vi står inte handfallna
Där maktstrukturen bryter samman i ett mångkulturellt samhälle, visar folk sina rätta ansikten och gör vad de har lust med. I Dresden under översvämningarna för inte allt för länge sedan, hjälptes man åt med att bygga fördämningar, i New Orleans, ja…

Vad tror du kommer att hända när främlingarna i vårt land känner att de har övertaget i någon enskild situation? Vi vet vad som händer, för den som kan läsa mellan raderna är nyheterna fullproppade med det, för att inte säga teveprogrammet Efterlyst. Men du kan å andra sidan tro vad som helst, vi kommer alla att bli varse, för det kommer att ske. Följdfrågan blir då, litar du på att systemet kommer att försvara dina intressen som svensk, tror du att de kommer att rädda dig undan konsekvenserna? Hur stor lönecheck tror du att den gemene polisen kommer att vara beredda att offra sitt liv för framöver, när samhällets fundament alltmer spricker?

Ungefär här har jag nog förlorat varje läsare som svalt mångkulturmyten, men råkar en sådan finnas kvar, som i sitt stilla sinne tänker att jag är galen som tror som jag tror, så skall jag personligen betala denne persons flygbiljett nästa gång upplopp med rasliga förtecken sker någonstans i världen. Denna altruistiska vita människa skall ta sig till den platsen och bevisa för oss alla, att jag har fel och att mångkulturen när den sätts på prov fungerar. Du som å andra sidan inser det jag insett, att systemet som skapat denna situation inte kan eller ens kommer att försöka reda ut den situationen när den uppkommer, bör fundera över hur vi skall bringa ordning innan det gått för långt. För tyvärr käre svensk, du är inte så värdefull som du trodde eller hoppades.

Och när vi inte kan se till våra ”folkvalda” ledare för beskydd och ledning, så ser vi till oss själva och till dem som faktiskt bryr sig. Motståndsrörelsen är inte bara ett verktyg varigenom vi kan bedriva ett motstånd mot vansinnet som omgärdar oss, den är även en säkerhet på så sätt att det som skapas genom organisationen, alltså kampgemenskapen, är en gemenskap som innefattar människor vilka är beredda att om så krävs, offra allt för den rätta Saken och för sina fränder. Tro mig, vi kommer inte att stå handfallna när det senila systemet tappar fotfästet och våra aktivister, vilka härdats genom det dagliga kamparbetet, kommer att vara redo att ta itu med det som krävs. Vi kommer heller inte att passivt låta våra egna drabbas utan vi kommer att står rygg mot rygg. Vi i Motståndsrörelsen kämpar inte för pengar eller materiella fördelar, vi kämpar för vår överlevnad – din med, även om du inte uppskattar det ännu. Men nu ska ingen gå med oss för beskydd, vi kräver kamp- och offervilja – säkerheten som kommer av att tillhöra organisationen är bara ett plus i kanten. Ett plus du kan glömma hur lojal du än är mot systemet. Och som vanligt, valet är ditt, frågan jag ställer är: Litar du verkligen på systemet?

  • Publicerad:
    2007-03-10 00:00