KAPITEL 4. Lagar som tjänar folkgemenskapens intressen skall följas och dessa lagar står ofta i konflikt med de lagar och intressen som förs fram av övernationella sammanslutningar.

Överallt där människor lever i gemenskap med varandra fordrar den naturliga livsordningen att det existerar en ledning och ett följe. Ledningens uppgift är att skapa förordningar, vidta åtgärder och stifta lagar som tjänar den samlade gemenskapens intressen.

Följeslagarnas uppgift är att foga sig efter dessa förordningar och lyda dessa lagar, med tillit till ledningens goda avsikter och omdöme. Detta gäller för företaget, för församlingen, för staten. Därtill är en självklar förutsättning för detta att även ledningen följer de naturliga levnadslagarna. Den gemenskap, som i Guds skapelseordning kommer i första hand i människans liv, är folkgemenskapen.

Lagarna för hur man leder sitt folk är därför också de heligaste lagar som finns. De förpliktar till ovillkorlig fullständig lydnad. När folkgemenskapens intressen kräver lydnad, när folkets livsnödvändigheter genom ledningens stämma fordrar uppoffring och underkastelse eller kallar till kamp och arbete, då kan den enskilde individen inte längre bekymra sig om sig själv, sina tillgångar, ägodelar eller sitt liv, då måste till och med familjen stå tillbaka för den stora folkgemenskapen.

Främmande, överstatliga makter har försökt att förstöra, omforma eller försvaga dessa naturliga levnadslagar. Det internationella frimureriet, den internationella marxismen samt en internationell konfessionalism försöker alla ställa sina överstatliga gemenskaper över den naturliga folkgemenskapen. Den som är medlem i deras loger, fackföreningar, sekter eller konfessioner gäller som en broder, och står över, även om han är av främmande ras, varje folkkamrat som inte tillhör någon av dessa konstruerade gemenskaper.

Lagarna för dessa överstatliga makter står för anhängarna av dessa världsåskådningar därför över lagarna för folkgemenskapen och folkets ledning. Varje statlig lag, varje ordning och åtgärd för ett företag, varje myndighet för kommun eller stat känner de sig förpliktigade gentemot enbart i den mån dessa är förenliga med lagarna för deras loge, sekt osv. Varje ed har för dem giltighet enbart i den mån den inte står i motsats till deras internationella förpliktelser.

Den som formellt betecknar sig som anhängare till en överstatlig makt eller som känner sig innerligt förbunden med en sådan makt, måste vara klar över att denne dag för dag kan tvingas till beslut, som på allvar ställer denne inför valet att göra sin plikt gentemot sitt folk eller gentemot någon international. Det finns tusentals situationer där lydnad gentemot lagarna för folkets ledning är oförenlig med lydnad gentemot överstatliga makter.

Ett valutasvindleri kan vara en vinst för en överstatlig makt och samtidigt vara ett brott mot de nationella tillgångarna. Att rikta klagomål mot en landsförrädare kan vara en helig förpliktelse gentemot folkgemenskapen men samtidigt utgöra förräderi gentemot den överstatliga makt man tillhör. Ett äktenskap kan å ena sidan utgöra ett brott enligt de lagar som värnar folkets intressen, å andra sidan kan det tillåtas enligt den överstatliga maktens lagar.

Läsandet av en viss bok kan vara önskvärt från en nationell synvinkel, men kan samtidigt vara förbjuden av någon international. En lärare kan på grund av sina inre överstatliga förbindelser känna sig förpliktigad att skada, störa eller sabotera Hitler-Jugends arbete, som det i enlighet med folkets lednings lagar kräver att han med alla medel främjar. En polisinspektör eller en domare kan i sitt samvete känna sig förbunden med en överstatlig makt, och därmed behandla kriminalitet mer skonsamt, vilket han enligt de naturliga folklagarna måste agera mot å det skarpaste.

Med tanke på den uppsjö av intressekonflikter som kan uppkomma, mellan lydnaden gentemot lagarna för folkets ledning och lydnaden gentemot lagarna för en överstatlig makt, måste en sak stå klart för varje tysk människa: De naturliga lagarna för folkets ledning, lagarna för vår naturliga gemenskap är för oss själva skapelseordningens lagar, Guds lagar. Alla andra förbindelser förlorar sin kraft när de ställs emot dessa lagar. Lydnaden gentemot dessa lagar står över all annan lojalitet.

Lycklig är den människa hos vilken folkets väl har blivit den enda förpliktigande rösten, själva Guds röst. För den människan kan det inte längre finnas några tvivel eller konflikter. Lag och lydnad har för denna blivit någonting glasklart och entydigt.


  • Publicerad:
    2018-07-20 12:00