MEDIA. Sofia Dahlström är missnöjd över att Göteborgs Tidning som hon är chefredaktör för skriver mer om män än kvinnor. Inte ens de dagar då tidningen till 45 procent skriver om kvinnor är hon helt nöjd, varför hennes mål antingen måste vara millimeterrättvisa på 50 procent vardera eller kvinnlig övervikt.
Sofia Dahlström – extremfeminist.
Feminismen i Sverige har gjort så att feminister mer intresserar sig för könskvoter än kompetens när det gäller prestigefyllda arbeten. Detta kvottänkande har nu letat sig in även i media.
Det är Sofia Dahlström, chefredaktör på Bonnier-ägda Göteborgs Tidning, som ondgör sig över att hennes egen tidning inte skriver tillräckligt mycket om kvinnor. Detta vet Dahlström eftersom tidningen istället för att ägna sig åt journalistik investerat i att ta fram ett mätverktyg som håller reda på hur många gånger per dag tidningen skriver om män respektive kvinnor. Dahlström skriver följande:
Vårt verktyg som mäter andelen mellan kvinnor respektive män på sajten visade att vi under ett dygn skrivit om och talat med 80 procent män.
Det är en siffra som inte går att försvara. I vardagen är vi usla på jämställdhet. En verklighet vi nu jobbar stenhårt på att förändra.
Det senaste dygnet menar Dahlström att det gått lite bättre och att de landat på ”en mer rimlig siffra” då tidningen bara skrivit till 55 procent om män. I och med att 45 procent av de som intervjuats eller blivit omskrivna i tidningen är kvinnor är veckans ”kris” avvärjd. Men 45 procent kvinnor är alltså bara en ”mer rimlig” siffra, den är alltså inte helt rimlig eller optimal och kampen fortsätter!
Lösningen Dahlström presenterar är att ”aktivt välja bort män”:
Vi måste inte bara vända oss till andra experter eller välja andra ämnen utan faktiskt också aktivt välja bort män. Det svider och kan kännas märkligt ibland. För vem och vad ska vi välja bort. Vi kan ju till exempel inte byta ut polisens eller räddningstjänstens presstalesmän, advokater eller åklagare om de råkar vara män.
Vi vill fortsatt bevaka och skriva om våra stora lag och profiler även om de är män. Men vid de tillfällen där vi kan välja måste vi tänka efter en gång till.
Frågan är om GT räknar statistik över hur många personer som varken är män eller kvinnor (så kallade ”hens”) som kommer till tals i tidningen? Förutom genusextremisterna lär även antirasister vara kritiska till att GT ännu inte skapat ett verktyg som mäter hudfärg och rastillhörighet på personer som omskrivs eller intervjuas i tidningen. En följdfråga blir också om sexuella och rasliga minoriteter ska kräva 50-procentig representation eller en representation som motsvarar deras andel av befolkningen?
Källa:
Vi är usla på jämställdhet
Hoppa till huvudinnehåll
