Dagens datum 1 augusti: Denna dag 1492 verkställdes Alhambraförordningen, kung Ferdinands och drottning Isabellas landsförvisning av ”spanska” judar.

Det hela började 1478, då man upprättade den spanska inkvisitionen för att rensa ut bland de judar som ansågs utgöra en destruktiv maktfaktor i kyrkan och i samhället. Orsakerna var formellt ocker, ockultism och människooffer med barn, missbruk av katolska ämbeten samt att judar kollaborerat och släppt in morerna i spanska städer när dessa invaderade Spanien på 700-talet (och därefter fortsatt kollaborerat med dessa muslimska ockupanter).

Drottning Isabella.

Utvisningen av judarna, vilket förflyttade kyrklig och finansiell makt från judiska till spanska händer samt upprättandet av en enda stark spansk nation utan destruktiv mångkultur inledde vad som allmänt betraktas som Spaniens guldålder, en tid då solen aldrig gick ner över det spanska riket och dess besittningar över hela jorden. Vid denna tid blomstrade konsten och litteraturen i Spanien.

I mitten av 1400-talet var Spanien ett delvis erövrat land och en mångkultur, befolkad av muslimska morer och judar. Återerövringen genom svärdet, det som på spanska kallas ”la reconquista”, färdigställdes den 2 januari 1492 genom återerövringen av Granada. När ordningen därefter börjat återgå till det normala, när de moriska erövrarna i stort sett dödats eller tvingats ut ur landet återstod kriget mot den mer dolda och ”inre fienden”. Detta krig mot den inre fienden hade pågått samtidigt som kriget fortgick och man använde den nyligen formade spanska inkvisitionen för att vaska fram så kallade ”kryptojudar” eller ”nya kristna” som gömde sig i den kristna populationen.

Den huvudansvarige inkvisitorn Tomás de Torquemada var enligt vissa källor själv jude och hans metoder för att få fram sanningen har i modern tid skapat mycket arga reaktioner och beskrivs i judisk media som fullständigt barbariska och infamösa. Om hans mormor nu var konverterad jude eller inte är svårt att veta, men vad man kan säga är att de Torquemada skapade resultat och hängav sig fanatiskt åt att hitta judar och muslimer som ljög om sin tro och gömde sig bakom en kristen fasad, men praktiserade judisk kabbalism och islamism bakom stängda dörrar.

Alhambraförordningen.

Den 31 mars 1492 utfärdades Alhambraförordningen, där Kung Ferdinand och Drottning Isabella kungjorde att judarna skulle lämna Spanien och dess besittningar och aldrig återvända.

Detta var ingenting som gjordes av inkvisitionen, per se, utan var en nations formella deportation av alla judar i landet samt dödsstraff och konfiskering av all egendom hos dem som efter 1 augusti 1492 befann sig i landet. Totalt deporterades cirka 200 000 judar och omkring 50 000 konverterade till kristendomen, men var i stort sett avslöjade och berövade all makt.

Vad var då anledningen eller anledningarna till denna utvisning? De var både världsliga och religiösa till sin natur. Den första anklagelsen mot de spanska judarna är den omtvistade, den så kallade ”blodsanklagelsen” eller ”blood libel” på engelska. Många påstår att den katolska kyrkan och inkvisitionen medvetet ljög när de åtalade tusentals judar för bland annat blodsoffer av icke-judiska barn.

Ariel Toaff, en israelisk universitetsprofessor kom dock relativt nyligen ut med sin bok Ebrei d’Europa e Pasque di Sangue (European Jews and Blood Easters) där dessa anklagelser onekligen framstår som högst legitima. Oavsett vad vi anser om det i dag så kvarstår dessa anklagelser, och nyheter om dylik praxis florerar från tid till annan.

Andra anledningar var att spanska judar infiltrerat den katolska kyrkans hierarki och använde sin makt för sina egna syften snarare än allmännyttan. Ocker och spridande av okristen dekadens var även de starka bidragande faktorer vilket fick Ferdinand och Isabella att ta itu med problemet handgripligen och yttra bland annat dessa ord i sitt dekret:

Därför, med vägledning och råd från de framstående män och kavaljerer i vår regering, samt andra personer av kunskap och samvete i vårt högsta råd, är det efter mycket övervägande beslutat att alla judar och judinnor skall beordras lämna våra kungadömen och att aldrig tillåtas återvända.

Vi beordrar vidare i detta edikt att alla judar och judinnor, oavsett ålder, som residerar i vår domän och [våra] territorier, att de lämnar [landet] med sina söner och döttrar, deras tjänare och släktingar, stora som små, oavsett ålder, vid slutet av juli detta år, och att de aldrig vågar återvända till våra länder, inte så mycket som tar ett steg på dem och inte inkräktar på dem på något som helst sätt. Den jude som inte åtlyder detta edikt och som återfinns i vårt kungadöme och domäner, eller som återvänder till kungadömet på något sätt, kommer straffas med döden och konfiskering av alla ägodelar.”

– Ferdinand I och Drottning Isabella av Spanien, nedskrivet av Juan de Coloma, majestäternas sekreterare.

Landsförvisade judar skeppas iväg.

Den tid som följde återerövringen av Spanien, utdrivningen av denna inre fiende liksom alla morer och i praktiken nästan alla ickevita inledde en tid av styrka, politisk enighet och välstånd som slungade Spanien framåt och uppåt från djupaste svaghet till att bli sin tids största imperium. Samma år satte Columbus segel mot Amerika och man upprättade ett rike som man poetiskt kallade ”el imperio en el que nunca se pone el sol”, imperiet över vilket solen aldrig går ner. Tyvärr förstod man inte helt rasens absoluta betydelse och denna kulturrevolution blev således inte beständig.

Relaterat: The Alhambra Decree

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-08-01.

• Publicerad:
  2017-08-01 00:39

Kategoriserat som:
• Dagens datum
• Historia
• Kultur & Kunskap