Kulturberikning i Dalarna

REPORTAGE. Asylboendet i Sunnansjö väcker delad förtjusning bland lokalbefolkningen. Förtroendet för hur kommunen ska klara av en befolkningsökning med 180 asylanter är bristande. Svaren som efterfrågas har uteblivit och planering saknas.

Enligt SCB bodde det 560 personer i Sunnansjö år 2010. Med 180 nya asylanter på orten talar vi om en relativ befolkningsökning på 33 procent. Det är en anmärkningsvärd förändring. Gatubilden kommer bli helt annorlunda på rekordtid. De första asylanterna beräknas anlända redan nu på torsdag. Det är rimligt att anta att platserna fylls upp inom den närmaste tiden.

info

När jag bevakade informationsmötet under gårdagen talade representanterna för företaget Expertiss som driver asylboendet om en minimigräns på 50 personer. Det sannolika är att asylboendet fylls till bredden precis som många andra asylboenden runt om i landet. Trycket med antal asylsökande är i dagsläget ingen nedåtgående trend.

När ett asylboende öppnar ligger besluten mellan Migrationsverket och de företag som vunnit offertförfrågan om att driva asylboende. Kommunerna har ingen makt att ta några som helst beslut men försöker ofta hävda att de vill ha en dialog med Migrationsverket om vad som händer. Migrationsverket kan också förhandla direkt med fastighetsägare om att hyra ut bostäder till asylsökande.

I bägge fallen blir konsekvensen likartad för personer som bor i närheten. Det sker ofta snabbt och sällan utan förvaring. En liten svensk by kan transformeras till ett förvaringsplats för asylanter på mycket kort tid. De närboende blir förbluffade och känner sig överkörda. Besluten tas ovanför deras huvuden och utan att de själva blir tillfrågade om de vill ha ett asylboende i sitt bostadsområde.

Lokalen var mycket välbesökt.

Lokalen var mycket välbesökt.

Fram till slutet av januari kommer företaget som driver asylboendet i Sunnansjö att ta emot upp till 180 asylsökande via Migrationsverket. Därefter ska en ny period förhandlas fram. Det troliga är förstås att asylboendet kommer fortsätta så länge företaget lever upp till de kriterier och krav som Migrationsverket ställt på dem.

Människorna i Sunnansjö verkar ta asylboendet på stort allvar. En uppskattning var att det hade kommit 200 personer till informationsmötet som anordnats av Migrationsverker och företaget som driver asylboendet. Stolarna var upptagna, och resten av lokalen fylldes upp av personer som fick stå. Vad kan man tolka av denna massiva uppslutning? Asylboendet är något som påtagligt berör och engagerar de boende i Sunnansjö.

Jag har deltagit på många asylmöten av detta slag och kan säga att det var mycket som gick att känna igen. Uttrycksfulla ansikten som signalerar ovisshet om vad som ska hända. Frustration över att nyheten om asylboendet kommer så sent. Flera sitter också tysta med armarna i kors – vad som försiggår i deras tankar skulle vara intressant att veta men det går att gissa. De är helt enkelt inte glada. De känner sig överkörda, maktlösa och frustrerade. Kanske inte alla tankar har hunnit samla sig för att förstå vad det här kan innebära för livet i Sunnansjö och dess framtid.

Migrationsverkets representant tycker att publiken ska få allmänbildning.

Migrationsverkets representant tycker att publiken ska få allmänbildning.

En representant från Migrationsverket inledde mötet med information om sin egen verksamhet. Vilka kommer till Sverige och varför? Hur många rör det sig om och vad betyder asylrätt? Tydligen ska publiken betraktas som vilsna människor som är i behov av allmänutbildning. Likadant har det varit på andra asylmöten och min tanke har alltid varit att vi ska inte behöva upplysas om hur en myndighet fungerar. I min anteckningsbok skrev jag ”klassisk inledning från Migrationsverket”.

Det kan fylla flera funktioner med att inleda ett asylmöte med detta intetsägande föredrag. Det kan bland annat fungera som ett knep för att styra dagordningen och behålla kontroll över mötet. Jag är övertygad om att de flesta har en grundläggande förståelse för hur svensk migrationspolitik ser ut. Jag såg mig runt i lokalen för att titta på människorna under föredraget och skrev ner ”människor ser inte glada ut”.

Publiken var även stående

Publiken var även stående.

När Migrationsverkets representant blivit färdig med sitt föredrag började frågor och åsikter att strömma fram. Frågor som ”Varför blev vi inte informerade tidigare?” byttes mot mer bestämda synpunkter om att asylboendet inte var något bra för de boende i Sunnansjö. Min kollega Pär Öberg bröt isen ordentligt och varnade för vad asylboendet kan innebära för de boende i Sunnansjö som han kallade för en svensk idyll:

Det finns många andra platser i Sverige som ni kan besöka om ni vill uppleva invandring och mångkultur. Jag tror att det är många som bor här just för att de vill leva i ett lugnt område där det bor svenskar.

När Öberg nämnde begrepp som svenskar, massinvandring och mångkultur tände det till ordentligt hos en kvinna som vi skulle kunna utnämna till godhetsapostel:

Jag blir väldigt upprörd av det jag hör! Du har en människosyn som är fruktansvärd! Du borde egentligen gå ut härifrån bakvägen! Det är så mycket myter om invandrare du håller på med!

Sveriges television Gävledala gjorde ett inslag om asylmötet.

Sveriges television Gävledala gjorde ett inslag om asylmötet.

Kvinnan talade också om att Öberg och andra med liknande synpunkter sysslade med ”hat”. Hennes utspel skulle jag kalla för höjdpunkten på kvällen som annars var ganska tam. Godhetsaposteln var i sin fräckhet och självbelåtenhet att veta bättre om människovärde kontra fördomar och myter riktigt underhållande. Det som också var underhållande var att hon verkade ganska ensam i sin fanatism. En annan kvinna reagerade också när publiken talade i termer av problem:

Kan vi inte hålla oss till de humana frågorna?

Det var uppenbart att hon menade att fokus kring mötet borde vara att asylanterna får det så bra som möjligt. Detta var de ”humana frågorna” medan övriga frågor om problem som kan uppstå för lokalbefolkningen till följd av asylboendet inte bör diskuteras. Den typen av frågeställningar blir alltså ”inhumana”.

Mångkulturella favoritfloskler kom att brukas flitigt av godhetsaposteln:

Vi behöver en kulturell mångfald! Det handlar om rädsla för det som man själv inte känner till!

På mötet förekom en godhetsapostel som avfärdade kritiker som okunniga personer med fruktansvärd människosyn.

På mötet förekom en godhetsapostel som avfärdade kritiker som okunniga personer med fruktansvärd människosyn.

Många ställde också rent korkade frågor eller frågor som var ovidkommande. Det var inget som gjorde någon visare. Det var dock en person som ställde flera relevanta frågor med en fin fingertoppskänsla, ibland med en ironisk underton som vid flera tillfällen fick publiken att applådera. Det rörde sig bland annat om obefintligheten av en färdig plan om hur kommunen ska hantera behoven från de asylboende.

Är det någon plan på gång?

Det kommer snart, svarar en kvinna från kommunen som står i publiken.

Som med dagiset? Svarar mannen tillbaka.

Publiken skrattar och applåderar. Dagiset som mannen talade om var en lång följetong som pågick i över ett år. Efter att dagiset brunnit ville kommunen lägga verksamheten i en annan lokal istället för att renovera det skadade huset med försäkringspengarna. Det blev en lokal proteststorm som gjorde att det ursprungliga dagiset till slut kom att återställas.

När mötet tagit slut gick jag fram till mannen med fingertoppskänslan och frågade om jag kunde ställa några frågor. Det gick bra. Han heter Mattias och kommer ifrån bygden. Eftersom jag förstått att det finns många som ofta håller inne med vad de egentligen anser är dessa typer av möten sällan representativa för vad folk egentligen känner och tänker. Få sticker ut hakan och vissa lindar in sin kritik på ett fint sätt för att undvika att framstå som ”rasistiska”.

Mattias ställde ironiska frågor som fick publiken att skratta och applådera.

Mattias ställde ironiska frågor som fick publiken att skratta och applådera.

Tanken med diskussionerna på dessa möten är aldrig att man ska gå till botten med olika frågeställningar. Eller att förutsättningslöst tala om problem. Mattias som känner folk lite mer inpå livet kanske har en bild vad om vad som försiggår i folks tankar kring ett asylboende på orten. Jag var också intresserad att höra vad han tyckte om mötet. Jag frågar honom vad han tror att publikens inställning var till asylboendet:

Jag skulle säga att majoriteten var negativa. Det finns många som är genuint oroliga om vad som kommer hända.

Kanske Mattias vänner och bekanta har en uppfattning om asylboendet?

Dom tycker inte alls att det här är något bra. De skulle hellre se att Tallmogården inte fanns än att det blir ett asylboende.

Som jag tidigare nämnde har jag varit på många asylmöten, exempelvis i småländska Mariannelund. Där var publiken annorlunda. Kanske eftersom den där bestod av frikyrkliga dagdrömmare som inte har någon känsla alls av mångkulturens mindre ljuva sidor. I Sunnansjö var stämningen annorlunda.

Ilska, frustration och känslan av att man har blivit överkörda från högre politisk ort kan med säkerhet beteckna många i lokalbefolkningen som lämnade mötet. Många gick också därifrån med sina frågor obesvarade. Jag hoppas att det onda ödet som drabbat dem kan motivera de utsatta människorna från Sunnansjö att börja tänka i nya banor och se på makthavare och samhällets institutioner med nya ögon.

Sista ordet är inte sagt och det ska bli spännande att se hur situationen kan komma att utveckla sig i Sunnansjö.

Sprid artikeln på sociala medier!

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
View all comments