INSÄNDARE. Akademikern Ylva Johansson skriver i sin andra insändare på Nordfront om sin syn på religion.

Religio betyder ursprungligen, enligt Cicero, mycket mer än en text och gud.

Religion betyder bl.a. etnisk grupp och praktiker, ritualer. Religion betyder också historia och tradition, kultur och civilt ansvar samt lag och ordning. Denna betydelse har alla övriga och ex. österländska religioner behållit, däribland Hinduismen.

Detta leder till att kristendom har en avvikande hållning gentemot andra religioner. Denna världsreligion hävdar universalitet och generalitet och ägnar sig enbart åt abstrakta resonemang. Man hävdar en sanning utifrån en teologi som enbart är gudsbaserad. Det finns istället många sanningar.

Det är därför nödvändigt för nordisk identitet att överge kristendomen för en mera folkorienterad religion d.v.s. nordisk mytologi eller asatron. Här hittar man seder och bruk ifrån den gamla naturkulturen. Den lokala och kontextuella placeringen av en religion är viktig för att vi ska kunna identifiera oss med den. Vi måste leva en religion annars blir den förtryckande och imperialistisk. Om vi sen kallar det kultur eller religion har mindre betydelse.

I Romarriket kallade man den tidiga kristendomen för hednisk eftersom den inte hade några traditioner eller omfattade någon etnisk grupp! Det var under senare tid i Europa som kristendomens prästerskap kallade den nordiska kulturen för hednisk, eftersom man ändrat på förutsättningarna för en religion, d.v.s. att den enbart skulle vara relationen mellan gud och människan, s.k. frälsningslära.

Kristendomen kan inte bli annat än främmande för folket, eftersom för denna religion är sanningen Bibeln, ingenting annat. Den sanning som det nordiska folket levde efter har vi förlorat i och med införandet av en statsreligion. När separationen mellan stat och religion ägde rum, har vi med tiden blivit sekulariserade. Men det är inte hela sanningen.

Sekulariseringen i Norden var ”framgångsrik” eftersom vi förlorat och glömt vårt folks historia och tradition. Vad som sker nu är tack och lov ett sökande efter våra rötter. Resultatet av det blir förhoppningsvis ett återupprättat förtroende för oss själva och vår sociala/kulturella/politiska identitet. Mot det står kristendomens återinförande. Om vi ska återupprätta nordisk kultur måste den religion eller den tro som fanns före kristendomens införande väckas till liv. Det sätt vi levde på, det förhållande vi hade till naturen och bygden och överlevnaden, innan bygemenskapen (med en kyrka i mitten), är avgörande för att få det nordiska samhället och vårt nordiska land på fötterna igen.

Lösningen är inte att fylla det nordiska området med fler religioner, som skulle kunna fungera på samma sätt som kristendomen, utan skapa en kontakt med folkets religion, då folket var detsamma som religionen. Då folket hade gudarna införlivade med kulturen, det lokala området, den svenska naturen och dess lagar. Och nu är jag tillbaka vid mina inledande ord och religio. Religionen är inte god om den inte tillhört det inhemska folkets sanning, kultur och sedvänjor!

/Ylva Johansson
Arkitekt och fil.mag och forskarstuderande

• Publicerad:
  2017-09-21 17:20

Kategoriserat som:
• Insändare
• Opinion
• Opinion & Motstånd