För att knyta närmare kontakter mellan regionens patrioter, inbjöd Svenska Motståndsrörelsens sydligaste kampgrupp representanter från Danmarks enda nationalsocialistiska alternativ DNSB, till gruppens årliga kräftskiva. Deltog på kräftskivan gjorde även inbjudna kamrater från bland annat Göteborg, Jönköping, Kalmar och Karlskrona.

Efter organisationens lyckade aktivitet tidigare under dagen, samlades dryga trettiotalet aktivister och gäster i den för kvällens tillställning inhyrda lokalen.

Innan kvällens huvudtal hölls av Nästeschef Fredrik Vejdeland tog sydgruppens chef, Fredrik Kepplerus, till orda. Efter att ha önskat alla välkomna, speciellt de danska kamraterna, tillkännagav Kepplerus med kraft arrangemangets betydelse för samarbetet mellan nordiska nationalsocialister, och hans förhoppning om att banden mellan Svenska Motståndsrörelsen och DNSB kommer att knytas än starkare.


Kepplerus talar.

I sitt tal berörde Kepplerus det viktiga ämnet om nationalsocialismens såväl yttre som inre fiende. Ett ämne vars betydelse för dagens så kallade nationella rörelse, tyvärr är ytterst aktuell. Vidare slog Kepplerus fast att vi nu lever i allvarsamma tider. Med kraft avslutade gruppchefen sitt tal med konstaterandet; ”Det blåser nu upp till storm… så låt Gjallarhornet ljuda och mana till kamp! Låt oss skingra de mörka molnen, så att hakkorset än en gång kan stråla, starkare än någonsin! För Nordens väl, seger var hälsad! Hell Norden!”

Nästeschefen håller anförande
Sin vana trogen tog så Nästeschefen för Syd, Fredrik Vejdeland, till orda för att hålla ett mycket uppskattat tal, som var såväl tydligt som ideologiskt konkret.

Talet hölls under temat ”nationalsocialistisk vägvisning” och detta för att; ”delar av den så kallade nationella rörelsen fjärmar sig alltmer från vår ras principer och kan idag i många fall inte ens kallas för nationella, än mindre nationalsocialistiska. Den nationella rörelsen – i Sverige som i Danmark – är idag som ett virrigt hönshus, anfrätt av demokratiska och naturfientliga idéer och irrläror.”

Vejdeland konstaterande vidare att, ”den nationella rörelsen som helhet har vuxit mycket i Sverige de senaste tio åren. Den är idag bättre organiserad och mer kapabel att föra ut propaganda. Men denna framgång har också lett till att vissa strömningar, som under denna tid tagit sig ledande positioner, fått för sig att det är bra att kompromissa med budskapet för att nå ut till ännu fler människor. Något som fått absurda proportioner.”

Nästeschefen framhöll Svenska motståndsrörelsens uppgift, att ”aldrig hänge oss åt pacifism, demokrati eller förnekande av ledarskap och hierarki. Och vi får aldrig relativisera ras och hävda att andra frågor har samma, eller rent av större, dignitet… […] Självfallet måste den nationalsocialistiska kampen få nya uttryckssätt i enlighet med den tid vi lever i, men dess grundprinciper måste stå fasta!”

I talet lyfte Nästeschefen även fram att det är skillnad på att ”nå makten” och verkligen utöva den, ty; ”Om Svenska motståndsrörelsen eller DNSB hade haft fler medlemmar av den kaliber som finns i våra organisationer, och nått regeringsställning, så hade vi haft makten. Detta eftersom förutsättningen för att vi når makten ligger i att vi då har radikaliserat folket och fått det att befria sig från SION. Med andra ord att den nationalsocialistiska andan, viljan att strida och härska, åter genomsyrar det ariska segerfolket. Och när så sker så kommer vi åstadkomma sådant som andra bara kan drömma om.”

Fredrik Vejdeland avslutade sitt anförande med att lyfta fram vikten av att den nationalsocialistiska åskådningen verkligen genomsyrar Organisationen; ”Så vad vår ras behöver är rörelser som förfäktar ras, hierarki och disciplin. Vi måste vara allt som demokratin inte är. Där det inte finns styrka, måste vi visa på styrka. Där det inte finns disciplin måste vi skapa disciplin. Där våra folkkamrater söker fred till varje pris, där måste vi göra dom stridbara och få dom att inse att den som inte erkänner kampen om tillvaron kommer att gå under!”


Vejdeland talar.

Slutsummering av kvällen
Mellan kvällens båda anföranden serverades det utöver kräftor även hembakade pajer. Humöret och kampstämningen var på topp, och värdefulla band knöts såväl över sundet som mellan Motståndsrörelsens anslutna. Medan vissa av kamraterna så sakteliga började bege sig hemåt framåt småtimmarna, inkvarterades andra kamrater hos sydgruppens aktivister i Helsingborg.


(Foto: Nationellt Motstånd)

Skånegruppens aktiviteter har under det senaste halvåret börjat ta fart på allvar. Dock ska arrangemang som denna kräftskiva och den genomförda middagen till Adolf Hitlers minne i Helsingborg den 20:e april, enbart ses som ett komplement till den verkliga politiska aktivismen. Ty liksom i övriga landet är den dagliga kampen på gator och torg, Skånegruppens högsta prioritet.


  • Publicerad:
    2007-09-13 00:00