Grunden för var nationell, oavsett schattering, är rimligen övertygelsen om den etniska tankens centrala betydelse i synen på människan, samhället och historien. I takt med att den nationella rörelsen i Sverige flyttar fram sina positioner har diskussionerna om vad denna etniska grundsyn mer specifikt innefattar, tagit fart.

Helt nya ideologiska influenser har börjat göra sig gällande. Nya ”ismer” griper omkring. I Sverige finns numera allt ifrån den Nya högerns traditionella inriktning till en halvvulgär nordiscism, för vars förespråkare amerikanen Richard McCulloch är en guru. Självfallet är nu framställningen ytlig . Men utifrån ett förenklat, generellt perspektiv inbegriper den de viktigaste tendenserna inom de icke-nationalsocialistiska grupperingarna.

För att bemöta och klargöra sin ståndpunkt gentemot detta formliga virrvarr av allehanda kannstöpande, genomförde Svenska Motståndsrörelsen ett internt utbildningsprogram under föregående år.

Som ett första led i detta utbildningsprojekt lät organisationens ledarskap översätta och publicera skrifterna Nationalsocialismen – den biologiska världsåskådningen samt Grundläggande raslära. Publikationer som går att beställa från Kampboden. Samtidigt med utgivningen av dessa två alster genomfördes en föreläsningsserie riktat speciellt till aktivister och stödmedlemmar. Redaktören för Nationellt Motstånd, Magnus Söderman, höll i bland annat Sundsvall, Stockholm och Göteborg föredrag om Motståndsrörelsens uppfattning i Rasfrågan.

Men vilken är då, rent konkret, en korrekt nationalsocialistisk syn på folket – på rasen?

För en nationalsocialist är det avgörande att man betraktar sig själv utifrån ett fysiskt helhetsperspektiv, som en del av ett folk, och att man därtill även inser att detta ställningstagande för med sig ett personligt ansvar inför detta kollektivs bevarande. Nationalsocialismen betonar vidare att människan i sig själv inte enbart är en ansamling av själlös materia utan att hon, under förutsättningen att hennes generationer bakåt i tiden är obesmittad från främmande anlag, är sammanbunden med den kollektiva folksjälen vilken varje raskollektiv besitter.

Folksjälen
Begreppet folksjäl är inte en term som först formulerades på tidigt 1900-tal – som sprunget från ingenstans via en Alfred Rosenbergs eller Houston Stuart Chamberlains penna – utan den är en genom hela historien högst närvarande realitet för vår liksom för alla andra raser. Enkelt kan man säga att den är den ”själsliga skaparkraften”. Det som ligger bakom rasernas säregna kulturella, sociala och religiösa föreställningar. Må vara att folksjälen är metafysisk till sitt väsen och med det blir onåbar att utforska för våra blotta ögon, men den är, alldeles oavsett dess svårfångade egenskaper och uttrycksformer, i allra högsta grad en del av verkligheten.

I artikeln Mytens betydelse för motståndet skärskådas folksjälen som varandes en ofrånkomlig del av vår ras. I artikeln framförs uppfattningen att en rätt förståelse av den ariska folksjälen är avgörande för kampens utgång; för rasens möjligheter till långsiktlig överlevnad.

Naturens lagar, moral och ”IQ”
Det är i sak inte fel att omfatta den fysiska antropologin, att via det yttre, genom bland annat IQ-tester och genbaserad forskning, påvisa de faktiska skillnaderna mellan de olika raserna. Men den moderna uppfattningen om vad som kan klassificeras som konkret vetenskap, får dock aldrig utgöra den enda grunden för en sant nationell åskådning. Nationalsocialismen har heller aldrig varit någon materialistisk lära.

Adolf Hitler, vars betydelse i sammanhanget inte borde kunna förnekas av någon, höjde exempelvis aldrig sitt tyska folk oreserverat till skyarna. Det kan var läsare av Min kamp intyga. Han var faktiskt i många stycken djupt besviken och missmodig över vissa av det för det germanska folket typiska karaktärsdrag. Exempelvis hennes överdrivna altruism och naivitet. Hitler omhuldande av det tyska folket byggde i grund och botten inte på rasens höga intelligens eller på dess uppenbara skönhet. Nej, för honom var det det enkla faktum avgörande att han tillhörde den germanska rasen, vilket fick fastställa hans ståndpunkt som fanatisk rasmedveten.

Utifrån denna sin etniska tillhörighets faktiska realitet, sprang en obändig lojalitet mot det tyska folket. En lojalitet, vilken anmodade honom till att se som sin mission att skapa en världsåskådning vilken enbart tillvaratog och såg till hans egen rasliga tillhörighets intressen.

Hitlers exempel är auktoritativt för varje person vilken säger sig omfatta den nationalsocialsitiska åskådningen.

Det är minst sagt ett dödfött projekt att vilja bevisa eller åberopa oss arier som kronan på en evolutionär utveckling, genom att försöka påvisa överlägsenhet i karaktärsdrag, skönhet eller ”objektivt” höga intelligenspoäng. Det är förvisso sant att vår ras är den mest framgångsrika civilisationsskapande och kulturbärande kraften som skådats i denna planetens historia. Vår ras förmodade överlägsenhet, i sig själv, är dock ingenting som garanterar den något ”okränkbart värde”. Om vår ras inte klarar av att försvara sina domäner; om den inte ständigt utvecklas såväl demografiskt som geografiskt, ja, då är vi dömda att gå under och det oavsett hög IQ-nivå!

Detta ställningstagande innebär att nationalsocialismen inte omfattar någon universalistisk och med det semitisk åskådning, för vilken det är möjligt att ingå några ”moraliska fördrag” med andra raser. För; lika lite som vår ras skulle ha något existensberättigande av sig själv om den inte är kapabel till självförsvar och utveckling, lika lite har någon annan ras det. För det är och förblir naturens lag att den starkaste överlever. Såväl på individbasis som rasligt kollektivt. Och detta oavsett vad illa förklädda humanister anser.

Det finns alltså ingen ”moralisk rätt” i naturen att åberopa sig på, för något rasligt kollektiv när det vill försvara och långsiktigt verka för sin existens evolutionära utveckling. Kampen för överlevnad är det enda riktigt objektivt bestående i naturen. Arter och raser kommer och går. Civilisationer och kulturer, vilka är uttryck för rasernas inre själsliga liv och styrka föds och blomstrar för att så, ofrånkomligen, gå under om dess styrka vacklar för yttre eller inre fiender.

Det personliga ansvaret
Vi tillhör genom vår födsel den ariska rasen. Vi är en produkt av att våra förfäder en gång lyckades erövra jord här uppe i fjällhöga nord. Utifrån denna erövring grundade våra anfäder en av de äldsta statsbildningarna i Europa, för vars förvaltning varje ny svensk generation är ansvarig för.

Med detta vår tillhörighet, vårt rasliga arv, följer ett livsavgörande ansvar. Ett ansvar vi alla måste välja att förhålla oss till – även om det anses vara att likställa med reaktionär ondska av den nuvarande politiska ordningen. Vi har erhållit ett arv från tidigare generationer vilket skall lämnas vidare. Vi är ofrånkomligen en länk i en kedja, vars enheter är beroende av fast beslutsamhet och lojalitet för att kunna bestå.

Våra liv är, vare sig vi vill det eller ej, tredimensionella. Detta innebär att vi både som individer och som folk har ett förflutet, en samtid och en framtid att ta ett ansvar inför och förhålla oss till. Endast ett sådant ställningstagande är, om man så vill, ”moraliskt” utifrån rasens perspektiv.

Vidare rekommenderad läsning
Kampboden har en rad publikationer till salu, vilka ur olika aspekter behandlar den nationalsocialistiska världsåskådningen.

Bortsett från Hitlers Min Kamp, vilken är grundvalen för världsåskådningen, så saluförs även en mycket läsvärd samlingsvolym över Colin Jordans artiklar över ämnet: National Socialism, Vanguard of the future. Tillsammans med Jordan så finns även, vilket skrevs inledningsvis, Povl H. Riis-Knudsens Nationalsocialismen – den biologiska världsåskådningen till salu. (Riis-Knudsens skrift anses av många vara den mest översiktliga och lättlästa sammanfattningen av nationalsocialismen som för tillfället finns på svenska.)

Finns gör även, för dem vilka verkligen på djupet vill tränga ner i den nationalsocialistiska filosofin, William Gayley Simpsons omfattande verk Which way western may? samt martyren Alfred Rosenbergs The Myth of the Twentieth Century.

  • Publicerad:
    2008-08-14 00:00