Den ständigt strida strömmen av verklighetsfrämmande politisk korrekt litteratur, vilken sedan 1945 totalt översköljer västvärldens universitet och lärosäten, har ånyo fått ”tillökning”. I dagarna var den omtalade franske ”islamologen” och vänstersociologen Gilles Kepel på prominent Sverigebesök för att presentera sin nya ytterst missvisande bok, ”Kampen om Islam”.
Kepels springande tes i boken är dock inget nytt för den klartänkte som följt debatten om mångkulturens och etnobastardiseringen av Europa. Hans universalmedicin mot de katastrofalt ökande främlingsupproren (de värsta rasupploppen utspelade sig som bekant i Kepels egen huvudstad Paris härom året) är marxisternas klassiska sammelsurium bestående av ”sociala reformer” och statlig repression mot den påstådda ”strukturella rasismen” i de vita majoritetssamhällena.
Tyvärr är Kepels inte ensam om sina förment vetenskapliga påståenden. I Sverige flankeras han, om vi bortser från de öppet judiska opinionsbildarna, av framför allt marxisterna Olle Svenning (före detta trotskist, numera upplyft till redaktör i Aftonbladet) och Göran Greider (känd ”vänstersosse” och chefredaktör för Dalademokraten).
Dessa båda ”intellektuella” har, i likhet med Kepel, likt hyenor kastat sig över de vita arbetare vilka i stor utsträckning röstat på de påstått ”nationella” alternativen i de europeiska parlamentsvalen. Svenning har i en rad alster lagt ut texten om nationella som ”monster” medan Greider håller sig till att försöka förklara de elaka proletärernas ”flört” med ”högerextremismen”, som ett socialdemokratiskt misslyckande.
Framför oss tornar sig alltså bilden av en marxistiskt ohelig ”treenighet”, ett ”knatte-fnatte-tjatte”-gäng. Visualisera i ert inre och fram tornar bilden av en korpulent Gredier med en tunnhårig Svenning på sina axlar och som gräddet på moset, en ”internationellt erkänd” fransman med ett typiskt franskt ”von-oben”-uppsyn. Vilken uppenbarelse!
Hoppa till huvudinnehåll
