Kevin MacDonald: Att förstå det judiska inflytandet

BOKRECENSION. Den amerikanske forskaren Kevin MacDonald har skrivit om judisk aktivism sett ifrån ett evolutionspsykologiskt perspektiv. Här recenserar Sturla Vikmo hans bok Att förstå det judiska inflytandet.

MacDonald

Kevin Macdonald (född 1944) är professor i psykologi vid California State University, Long Beach. Han tog doktorsgraden i biologisk beteendevetenskap 1981 med en avhandling om vargars beteendeutveckling. Han är mest känd för att ha använt evolutionspsykologi för att beskriva judendomen som en evolutionär gruppstrategi i böckerna: A People That Shall Dwell Alone, Separation and Its Discontents och The Culture of Critique (utgiven på svenska som Kritikkulturen 2006).

I boken Understanding Jewish Influence (utgiven på svenska som Att förstå det judiska inflytandet 2012) från 2004 visar han hur judisk gruppstrategi har påverkat västerländska samhällen under senare tid i form av sionism och neokonservatism. Boken är en samling av tre artiklar:”Background Traits for Jewish Activism”, ”Zionism and the Internal Dynamics of Judaism” och “ Neoconservatism as a Jewish Movement”.

Fyra egenskaper som främjar judarnas intressen
I bokens första del argumenterar MacDonald att judar har vissa biologiska egenskaper som de använder i sin aktivism för judiska intressen. Han identifierar fyra egenskaper: Hyperetnocentrism, intelligens, psykologisk intensitet och aggressivitet. På vilket sätt tjänar dessa egenskaper judarnas intressen? Låt oss gå igenom egenskaperna i tur och ordning.

En vanlig förklaring av ordet etnocentrism är: Att värdera andra kulturer utifrån sin egen kultur. På det sätt jag tolkar MacDonalds text använder han ordet i ett lite större begrepp. (Hyper-)etnocentrismen är i detta sammanhang en etnisk grupps starka tendens till att betrakta världen och uppträda gentemot andra etniska grupper på ett sådant sätt att man alltid sätter sin egen grupp framför andra grupper.

Judarnas ursprungliga kultur i Mellanöstern hade vissa kännetecken: Judarna levde i storfamiljer, de praktiserade ingifte och man ingick äktenskap så att det gagnade släkten. I det stora hela var det en kollektivistisk kultur. Den var präglad av stark lojalitet till sin egen grupp och stark fiendskap mot folk utanför gruppen. Man tyckte inte att en och samma moral gällde för alla. Tvärt om. En egen moral gällde för judarna och den var: Gott är det som är gott för judarna. Denna kultur var en motsättning till europeisk kultur, som var individualistisk och hade den uppfattningen att en och samma moral gällde för alla oavsett grupptillhörighet.

EncJud_USA-band15-kolonne1623-1624-zionistenkongress-New-Jersey-1908-460x310Hyperetnocentrismen kan vara svår att genomskåda då judiska aktivister gärna främjar saker som tillsynes inte har en judisk agenda. Detta kan vara saker som t.ex. att ”alla människor är lika mycket värda” o.s.v., men som vid närmare genomskådande visar sig tjäna judiska särintressen. Ett känt exempel som MacDonald använder sig av är det judiska engagemanget för icke-västlig invandring till USA, en invandring som stärker judarnas ställning gentemot den vita befolkningen.

De nästa tre egenskaperna som jag ska nämna något kortare, underbygger hyperetnocentrismen. Hög IQ och en väldigt hög verbal IQ för judarna till högre positioner inom media, den akademiska världen och aktivistorganisationer. Inte minst använder judarna sin intelligens till att tillskansa sig rikedomar. Hög intelligens möjliggör alltså makt och inflytande.

Judar är också psykologiskt intensiva. D.v.s. att de upplever känslor starkare än andra. Detta påverkar i sin tur deras beteende på så sätt att de arbetar hårdare för att nå sina mål.

Slutligen är judar mer aggressiva än andra. MacDonald jämför i detta sammanhang judar med utlandskineser i Sydostasien. Utlandskineserna har inte bildat en kulturelit som är fientligt inställd gentemot sitt värdfolk. Utlandskineser har dominerat ekonomiskt, men har inte direkt bekymrat sig över inskränkningar av sina medborgerliga rättigheter. Sådana inskränkningar har varit vanliga gentemot utlandskineser i Sydostasien. Judar däremot, reagerar på minsta judefientliga yttring med en arsenal av trakasserier, vare sig det sörjer för att motståndare förlorar jobbet, att sanktionera ekonomisk bojkott mot företag, att komma med dödshot eller att anklaga opponenter för antisemitism.

Sionismen – ett exempel på det judiska samhällets inre dynamik
Bokens andra del handlar om sionismen. MacDonald använder sionismen för att exemplifiera ett återkommande fenomen hos det judiska folket, nämligen hur ett fåtal extrema judiska aktivister gradvis uppnår ökat stöd och till slut får hela det judiska samfundet med sig. MacDonald skriver:

För hundra år sedan var sionismen en minoritetsrörelse inom diasporajudendomen. De dominerande assimilationistiska judarna i Väst motsatte sig sionismen, åtminstone delvis, för att rörelsen aktualiserade den gamla frågan om dubbel lojalitet, en fråga som har varit en stark orsak till antisemitism genom tiderna.

Sionismen har sitt ursprung i etniska konflikter i Östeuropa. Judarna konkurrerade här ekonomiskt med den europeiska medelklassen. Samtidigt förökade judarna sig kraftigt. Konflikten som uppstod på grund av detta sökte judarna en lösning på genom ideologierna marxism och sionism. Då de nationalistiska judarna migrerade västerut från Östeuropa till Västeuropa och USA, kom de i konflikt med de mer assimilerade västeuropeiska judarna, som ansåg att en illa dold judisk nationalism var riskabel. Sionismen vann emellertid terräng. En undersökning från 1945 visar att 80,5 procent av judarna i USA stödde tanken om en judisk stat. I vår tid styr sionismen ”De förenta staternas kongress, den utövande makten och hela den amerikanska utrikespolitiska apparaten”.

nykonservatisme

Neokonservatismen – en judisk rörelse
I den tredje och sista delen av boken argumenterar MacDonald för att neokonservatismen i USA är en judisk rörelse. Ett fåtal judar var aktiva i den neokonservativa rörelsen, men de fick stort stöd i det judiska samfundet. Stödet bestod bland annat i att hindra offentlig debatt om neokonservatismens judiska rötter och mål. Som i fallet med sionismen klarade extrema neokonservativa judar att ange kursen för hela den judiska gemenskapen. MacDonald ser det som ett generellt drag hos judiska intellektuella rörelser att hålla sig med icke-judiska frontfigurer. Så också i fallet med neokonservatismen. Kända icke-judiska neokonservativa var Dick Cheney och Donald Rumsfeld.

Neokonservativa ger starkt stöd till Israel. De talar om Israel som en ”demokratisk” stat omgiven av ”icke-demokratiska” stater och drar in USA i kriget mot Israels motståndare under förevändningen ”att främja demokrati”. MacDonald hävdar att neokonservatismen uppstod som ett svar på att vänstersidan, i Sovjet såväl som i USA, hade blivit antisionistisk. En annan viktig sak för neokonservativa vid sidan om stödet till Israel, är att främja icke-europeisk massinvandring till USA. Som redan nämnts ligger en sådan invandring i judarnas intresse.

Dick Cheney og Donald Rumsfeld.

Dick Cheney og Donald Rumsfeld.

En akademiker som har haft starkt inflytande på neokonservativa är juden Leo Strauss. Strauss var politisk filosof. I hans teoretiska idealsamhälle skulle en elit styra massan genom manipulation. Han skiljde mellan ett yttre språk, som eliten bedrar massan med, och ett inre språk, som eliten endast använder internt och som tillkännager dess egentliga avsikter. Strauss var engagerad i den judiska frågan och såg sin teori som ett medel för att säkra judisk överlevnad i diasporan. Det är därför rimligt att anta att eliten i hans drömsamhälle skulle tillvarata judiska intressen. Strauss’ inre och yttre språk är en variant av den dubbelmoral judar använder sig av.

Den retorik de judiska intellektuella och politiska rörelserna oftast använder har varit den moraliska universalismens och vetenskapens språk – språk som tilltalar den moderna västvärldens utbildade eliter. Likväl kan man under denna retorik lätt finna uttalanden som beskriver de viktigaste aktörernas judiska planer. Och den moraliska universalismen språk (för exempel att förfäkta demokratin som ett allmänmänskligt moraliskt imperativ) går hand i hand med en begränsad judisk moralisk partikularism (att byta ut regeringar som utgör en fara för Israel).

Leo Strauss.

Leo Strauss.

Därmed är vi tillbaka vid den judiska hyperetnocentrismen, som alltså uppträder som partikularism förklädd som universalism, eller som en ulv i fårakläder om man så vill.

Att förstå det judiska inflytandet nämner ett tema som är avgörande för den vita befolkningen att ha ett medvetet förhållande till. MacDonald argumenterar för att judiskt beteende är genetiskt betingat och visar hur judiskt gruppbeteende har format vår samtid och nära framtid på ett dramatiskt sätt. Förutom det är en mycket bra bok har den sin styrka i att den behandlar ämnet med akademisk tyngd utan att texten därmed blir för tung eller svår att förstå.

Av: Sturla Vikmo.
Ursprungligen publicerad på Nordfront.net

Beställ Att förstå det judiska inflytandet från Nordfront förlag

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om