Karl-Olov Arnstberg tar sig an NWO och recenserar Kevin MacDonald

SAMHÄLLE. Karl-Olov Arnstberg följde nyligen upp sin artikel om judefrågan med en granskning av teorierna kring NWO (”den nya världsordningen”). När han fick kritik för detta kontrade han med att hylla Kevin MacDonalds böcker om judiskt inflytande och konstatera att det viktiga är sanningen och inte vad folk önskar vore sant.

Arnstberg till vänster.

Arnstberg till vänster.

Nordfront skrev nyligen om att den 71-årige Karl-Olov Arnstberg, en uppskattad invandringskritisk författare som tidigare varit verksam som professor i etnologi vid Stockholms universitet, nu öppet börjat beröra judefrågan. Det var i en längre artikel som han skrev om judefrågan ur ett historiskt perspektiv och bland annat tog upp den judiska Frankfurtskolan som ligger bakom det som idag kallas för kulturmarxism och utgör grunden för den idag rådande politiska korrektheten.

Nu har Arnstberg fortsatt att beröra dessa kontroversiella frågor och bland annat lyft fram vissa aktörer som han menar är pådrivande bakom NWO-agendan. Arnstberg citerar bland annat Michael L. Chadwick, en självutnämnd expert på området, som målar upp följande bild som uppenbarligen har en del brister:

Det finns verkligen ett världsomspännande privatägt system för finansiell kontroll, det vill säga ett system som klarar att dominera alla politiska och ekonomiska system i världen. Jag kallar detta system för ”The World Trade Federation”. Det är en ultrahemlig grupp av världens mäktigaste män. De kontrollerar nu alla betydande internationella institutioner, varje större multinationellt och transnationellt företag, såväl offentligt som privatägt, alla större nationella och internationella banker, alla centralbanker, alla jordens nationer, naturresurserna på alla kontinenter och genom komplicerade sammanbundna nätverk som liknar gigantiska spindelnät, alla folk. Denna grupp är sammansatt av ledande familjedynastier i Kanada, Förenta staterna, Storbritannien. Tyskland, Frankrike, Italien, Japan, Ryssland och Kina. Det är en självförevigande grupp som har utvecklat ett sinnrikt system för kontroll som möjliggör för dem att manipulera statschefer, konsumenter och folk runt hela världen. De har hunnit långt i utvecklandet av ett världsherravälde, större än det forna romerska riket.

Detta nya imperium kommer att styra hela världen, inte enbart en stor del av den, som Rom gjorde för länge sedan. Detta sker från deras superhemliga högkvarter i Tyskland. Detta sällskap är ansvarigt för över 180 miljoner män, kvinnors och barns död och lidande. De var ansvariga för första världskriget, andra världskriget, Koreakriget, Vietnam etc. De har skapat perioder med inflation och deflation i syfte att konfiskera eller befästa världens rikedomar. De var ansvariga för att över två miljarder människor förslavades i alla kommunistländer – Ryssland, Kina, Östeuropa etc. – på samma sätt som de var direkt ansvariga för skapandet av kommunism i dessa länder. De byggde upp och underhöll dessa onda totalitära system för sin egen vinnings skull. De förde Hitler, Mussolini, Stalin och Roosevelt till makten och styrde deras regeringar för att kunna plundra dessa stater på ett sätt som saknar paralleller i världshistorien. De får hunnernas Attila att se ut som ett dagisbarn, i jämförelse med vad de själva åstadkommit. /…/ Deras tillgångar används nu för att skapa och upprätthålla ett världsherravälde vars bildande befinner sig i sin slutfas. Detta världsherravälde är i dag delvis synligt och delvis osynligt.

Arnstberg reserverar sig dock och skriver själv att:

Jag har visserligen inte gjort tusentals intervjuer, lika lite som läst tusentals böcker i ämnet [som Chadwick påstår sig ha gjort, red. anm.], men för mig känns det inte trovärdigt med denna totala maktkoncentration. Utan att ha särskilt mycket på fötterna förmodar jag att det finns såväl ett kinesiskt/asiatiskt som ett ryskt maktcentrum. Detsamma gäller för judiska intressen. Likaså är det svårt att tro att arabländerna skulle gå i västs ledband, ett antagande som leder vidare till Iran som en egen maktsfär.

Avslutningsvis menar Arnstberg att Sveriges förra statsminister antagligen är en del av detta nätverk av makthavare som fattar beslut över folkens huvuden, men att han knappast tillhör den innersta kretsen. Arnstberg skriver:

Rimligen finns vår före detta statsminister Fredrik Reinfeldt med någonstans i detta nät av mäktiga elitgrupperingar. Kanske är det en delförklaring till hans bristande solidaritet med det svenska folk som valt honom till statsminister? Jag har dock svårt att tro att han befinner sig nära den innersta kretsen.

Responsen på den nya artikeln som har titeln ”Maktens Män” var bitvis hätskt. Arnstberg berättar i en uppföljningsartikel att några vänsterextrema twittrare kallar honom för ”stolle” och ”nazist” och att andra menar att han fallit för en ”konspirationsteori” och inte borde skriva något om ”makten bakom makten”.

Men Arnstberg står på sig och försvarar sina åsikter på följande sätt:

Min egen uppfattning är att det vi vet om de kretsar, som bakåt i historien strålar samman till Cecil Rhodes har tyngd, i synnerhet därför att dessa organisationer faktiskt finns. Den som läser på lite vet dessutom att det är den ekonomiska världselitens och toppolitikernas egen lekstuga. Kärnfrågan är vad det är för lekar som de sysslar med där. Att de är kosmopoliter och globalister är så uppenbart att det inte är värt en diskussion. I vissa avseenden har de också redan förverkligat sina ideal. Pengar rör sig fritt över nationsgränser. En majoritet av världens största företag är transnationella och EU är en överstatlig organisation som strävar efter att optimera sin makt över Europas nationer. Det är inte en särskild orimlig tanke att det i dessa kretsar diskuteras en ny världsordning och möjligheten av en världsregering.

[…]

För att återvända till försvaret för mitt eget skrivande, så utgår det från en sjukdomsinsikt som jag tillsammans med ett antal andra ”dissidenter” anser mig förfoga över. Att nationerna inte kan överleva som en kombination av nationella inkomster (skattemedel) och gränslösa utgifter, det kan ett barn förstå. När svenska makthavare och politiker inte gör det, är det ett av flera mycket tydliga sjukdomstecken. Att vi inte heller, trots att bevisen är såväl skrämmande som tydliga, vill värja oss mot en fientlig ideologi som islam, är ett ännu tydligare sjukdomstecken. Det tar sig till och med så extrema uttryck som att Svenska kyrkan öppnar dörrarna på vid gavel för islam, trots att företrädare för samma religion jagar och dödar kristna i andra länder. Flera sjukdomstecken? Att vi inte kan förbjuda tiggeri, trots att Sveriges städer är näst intill ockuperade av romska tiggare. Våra makthavare verkar inte ens tycka det är fel med illegala invandrare, utan tilldelar dem vissa skattefinansierade rättigheter och kallar dem ”papperslösa”. Och värst av allt, svenska journalister och politiker har skapat en näst intill östtysk repression, där den som ifrågasätter dagens extrema invandringspolitik och dess konsekvenser, riskerar att förlora såväl jobbet som sin heder och sin vänkrets.

Så länge de som kritiserar mig och andra ”dissidenter” inte äger denna sjukdomsinsikt utan tycker att ovanstående exempel bara är rasism (eller nå’t sådant) förtjänar de ingen tilltro när de försvarar massinvandringen och den förda invandringspolitiken. Jag bemöter därför inte deras kritik utan den rinner bara av mig. De vill inte ha någon dialog. De vill bara smäda och mobba sina meningsmotståndare, så att de tystnar. De företräder ett samhälleligt sett destruktivt ”åsiktstyranni” och yttrandefrihet är för dem liktydigt med att de själva har möjlighet att yttra sig, men ingen annan. Det enda jag kan göra är att lägga den typen av kritik till en redan respektingivande symtomsamling.

Därefter skriver Arnstberg att han ser inbördeskrig som en möjlig framtida konsekvens om inte det kulturmarxistiska sjukdomstillståndet i Sverige botas. Detta samt ovanstående citat om dagens makthavares ointresse för diskussioner och kompromisser överensstämmer med det Motståndsrörelsens ledare Klas Lund nyligen gav uttryck för i Radio Nordfront.

Kevin MacDonalds föreläste nyligen i Stockholm och Arnstberg refereade till föredraget i sin artikel. Foto: Logik Förlag.

Kevin MacDonalds föreläste nyligen i Stockholm och Arnstberg refererade till föredraget i en av sina artiklar. Foto: Logik Förlag.

Som grädde på moset går Arnstberg ut och recenserar den amerikanska professorn Kevin MacDonald, som skrivit utförligt och kritiskt om det judiska inflytandet. ”Jag [har] inget politiskt problem med att läsa och ta till mig Kevin B. MacDonalds forskning, så länge han följer reglerna för hur man forskningsmässigt bygger under sina påståenden – vilket han gör”, skriver Arnstberg

Avslutningsvis knyter Arnstberg ihop den sista artikeln genom att konstatera att han endast är intresserad av sanningen och inte vad andra tycker:

För att återgå till MacDonald, så är hans tankar om en universell moral kontra en släktskapsbaserad en viktig inkörsport när man vill diagnosticera den västerländska sjukdomen. Jag kommer så småningom att utveckla dessa tankar. Inte vet jag om de kommer att löpa i enlighet med vad MacDonald gillar eller ogillar, om de stöder hans politiska engagemang eller inte. Lika lite som jag bryr mig om Frankfurtskolan eller Bilderberggruppen så bryr jag mig om MacDonald. Jag vill veta, det är det som forskning handlar om. Så ser också det tänkande ut som följer forskningens regelbok. Om spåren leder till helvetets port, så nog fasen kommer jag att banka på.

Källor:
Maktens män
Ingens hund

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om