Kannibalstammar är ingen myt

INSÄNDARE. En Nordfront-läsare har sammanställt information om kannibalism bland utomeuropeiska folkgrupper.

Insändare

Det här är en insändare. Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Den europeiska expansionen, även känd som kolonialtiden, beskrivs som en av de värsta synderna i historien. Enligt modernt politiskt korrekt narrativ så levde alla icke-europeiska folkslag i perfekt harmoni och välstånd innan ”de onda” européerna kom. Detta är dock en stor lögn – många av dessa exotiska folkslag var vildsinta kannibaler som var i konstant krig med varandra. Är detta sanning? Eller är kannibalism bara otäck propaganda från vita kolonisatörer?

Ordet ”kannibal” härstammar från det spanska ordet ”canibales” som betyder Karibien. Kannibalism fanns som norm hos vissa folkgrupper, dock har ”överlevnadskannibalism” och enstaka psykiskt störda individer som ägnat sig åt detta funnits hos alla folk. Det finns två typer av kannibalism – exokannibalism, då man äter en fiende eller främling, och endokannibalism, då man äter någon ur den egna gruppen, ofta rituellt.

Kannibalism i Polynesien
På ön Nya Guinea var en kannibalkult verksam, så sent som, fram till 2012. Sjukdomen kuru, som var utbredd bland forefolkets kvinnor, tros ha sitt ursprung i en lång tradition av kannibalism. Mellan 1957-2005 skördade sjukdomen ca 200 dödsoffer årligen.

Semesterparadiset Fiji kallades förr för ”kannibalöarna” av europeiska sjömän som undvek att landstiga där. Stamhövdingen Ratu Udre Udre sägs ha ätit mellan 872-999 människor (vilket har gett honom en plats i Guinness rekordbok) och rest en stenhög över sin gärning – en sten per människa.

Illustrationsbild.

Det marquesiska folket sägs ha ätit sina krigsfångar från stamstrider och det ansågs vara en stor triumf att äta en död mans kropp. Människokött sägs ha kallats för ”långgris”.

Bland maorierna, i dagens Nya Zeeland, ska seden att äta sina fiender varit utbredd. En av de mest väldokumenterade kannibalincidenterna i historien är den så kallade ”Boyd-massakern”. I december 1809 dödade maorier, från Whangaroa på Nordön, mellan 66-70 européer och åt dem. En lömsk maorisk hövding bjöd några av européerna i land för att studera kauriträd. Sex européer åkte med kanot till Kaeoflodens mynning, medan skeppet Boyd låg ankrat till havs. Så fort kanoten hamnade utom synhåll från skeppet så överföll maorierna européerna och dödade dem. Maorierna förklädde sig i deras kläder och när skymningen kom paddlade de tillbaks till Boyd och bordade. Andra maorikanoter anslöt och under nattens mörker dödade de besättningen. Några överlevare, som var gömda på Boyd, bevittnade hur maorierna dödade och lemlästade sina offer som de sedan skickade till byn för att ätas. Eventuellt kan massakern ha varit hämnd för att en ung maorihövding tidigare hade blivit piskad av en europé. Kannibalism var dock redan innan massakern en vanlig sed i de maoriska stamkrigen. Den 11 juli 1821 dödade Ngapuhistammen uppemot 2000 av sina fienden i ett slag. Krigarna sägs då ha stannat kvar på slagfältet och ätit på sina fienders kroppar, ända tills stanken av liken blivit för stark och drivit iväg dem.

Bland polynesiska folk har även så kallad huvudjakt varit utbrett.

Kannibalism i Afrika
”När det här är över ska vi återgå till det gamla och äta upp våra fiender!” ska Kongos premiärminister Lumumba ha sagt i radio innan sin död under Kongokrisen på 1960-talet. Det sägs även att två svenska FN-soldater blev dödade och uppätna av rebeller i samma krig. I Kongo finns det över 350 ögonvittnesskildringar som vittnar om kannibalism från denna tid – vilket tyder på att det var vanligt. Brukligt var eventuellt att man åt den dödes hjärta för att överta dennes styrka. Kannibalism har även rapporterats från tidigare krig i denna region.

I det första liberianska inbördeskriget i början av 1990-talet (vilket i princip var ett stamkrig på steroider) var kannibalism vida utbrett (alla som läser detta bör se dokumentären ”The cannibal warlords of Liberia”).

Det har även rapporterats om kannibalism i det pågående kriget i Centralafrikanska republiken.

Det finns även otaliga andra afrikanska kannibalincidenter som har rapporterats genom åren. Eventuellt så var de afrikanska ledarna Idi Amin och Jean-Bédel Bokassa kannibaler. Hur vanligt förekommande kannibalism var innan kolonialtiden går inte att svara på, då de sub-sahariska afrikanerna inte har nedtecknat sin historia på något sätt.

Kannibalism i Sydamerika
I det tidiga Brasilien ska det finnas omfattande rapporter om kannibalism bland, framför allt, tupinambafolket. Även stamfolken i Sergipe, östra Brasilien, sägs ha varit kannibaler.

Kannibalism i Nordamerika
Efter att ha undersökt preserverad avföring i sydvästra Colorado från nordamerikanska, så kallade, indianer så har man funnit spår av människokött. Om det rör sig om exo- eller endokannibalism är oklart.

Sprid artikeln på sociala medier!

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
View all comments