Grundvalen i Svenska motståndsrörelsens gärning som en kompromisslös och radikal kamporganisation, är dess hängivna skara av aktivister. Vad är det egentligen som driver en aktivist i Motståndsrörelsen? För att få svar på frågan har Nationellt Motstånd intervjuat fyra aktivister i organisationen. Här publiceras den fjärde intervjun.

Nationellt Motstånd fortsätter här sin intervjuserie med aktivister i Svenska motståndsrörelsen. En av Organisationens många dedikerade aktivister i södra Sverige, är Rickard Johansson. Han är tjugo år och hemmahörandes i Järnforsen, Småland.

Rickard, kan du berätta lite för våra läsare om din bakgrund?

Bor i en liten ort som heter Järnforsen i Småland. Här har jag levt i hela mitt liv. Efter högstadiet fortsatte jag på en fordonsteknisk gymnasielinje, med bilplåtslagning som inriktning. Efter detta jobbade jag på ett litet företag som sysslar med glasbearbetning. Idag är jag arbetslös i väntan på studier.

I min hembygd hade vi inte någon påtvingad multikultur. Men när jag började högstadiet på en annan ort, fick jag genast ta del av invandringens ”fördelar”. Då började man inse att det verkligen är någonting som är fel. Jag kände ingen som helst gemenskap med dessa invandrare. Under högstadietiden så försökte jag att aktivera mig tillsammans med ett par kompisar. Men det var inte så lyckat. Tvärtom blev det mer fester än verklig kamp. Efter ett tag träffade jag en person som var med i NSF. Han frågade om jag ville följa med på en demonstration i Linköping 2005, vilket jag gjorde.

Efter Linköpingsdemonstrationen träffade jag en annan kille som var med i Svenska motståndsrörelsen. Han frågade mig rakt ut varför jag inte var politiskt organiserad. Jag sa att jag eventuellt hade tänkt aktivera mig inom NSF, men att jag ville veta mer om partiet. Detta svar nöjde sig inte aktivisten med, utan han tyckte att Motståndsrörelsen var ett bättre val. Han berättade om Organisationen och han gav mig en tidning – Nationellt Motstånd. Efter att mer ingående läst på patriot.nu och i Nationellt Motstånd, bestämde jag mig för att gå med i Svenska motståndsrörelsen. I december 2005 tilläts jag ansluta mig som aktivist.

Varför är du nationalsocialist och vad har denna ideologi inneburit för dig?

För att jag ogillar mångkultur. Det är väl den första och viktigaste anledningen. Men, efterhand som jag har läst flera ideologiska böcker och skrifter, så känner jag också starkt att nationalsocialismen kan bygga det samhälle jag vill leva i. Ett samhälle där rättvisa är rättvisa; där gemenskap är riktig gemenskap och där folket arbetar för landet och inte emot det. Nationalsocialismen känns rätt helt enkelt.

Efter det att jag gick med i Motståndsrörelsen 2005, började jag sköta mig bättre. Jag har slutat dricka alkohol och börjat träna kontinuerligt. Idag har jag bättre kontakt med min familj och mitt liv har blivit mycket bättre – allt tack vare nationalsocialismen! Allt detta har kunnat hända på grund av att ideologin är så naturlig.

I Organisationen understryks ständigt vikten av att ”leva kampen” – att inte leva ett dubbelliv utan vara konsekvent nationalsocialist. Hur går du tillväga för att inrätta din vardag för Kampen?

Organisationen kräver ju att man är aktivist tjugofyra timmar om dygnet; sju dagar i veckan, så det gäller att man lever upp till det. Vidare måste man alltid ”bete sig som folk”; man vill ju inte ge en dålig bild av Organisationen. Så ofta som möjligt försöker jag göra något politiskt, även på vardagarna. Men oftast blir det helgerna som blir vigt för Organisationen. Ja, varje helg är faktiskt bokad för kampaktivitet. Jag brukar alltid försöka ”tjata” på folk (vänner, arbetskollegor m.m.) om vikten av att organisera sig. Brukar även ge bort gamla nummer av vår tidning Nationellt Motstånd, för att få närstående att förstå att deras insatser behövs. Om vi själva som aktivister inte kan sprida budskapet vidare – vilka ska då göra det? Vi har alla i Organisationen en plikt att sprida det nationalsocialistiska budskapet. Den plikten kan vi inte överlåta åt andra!

Just nu håller jag på att läsa mer om nationalsocialismen som ideologi. Och efter det ska jag läsa en intressant bok om rasbiologi. Nationalsocialismen läser jag om för att lära mig mer om dess levnadssätt, om Kampen och hur man ska uppträder som sann nationalsocialist. Anledningen till varför jag känner att jag måste läsa dessa böcker är på grund av att skolan är ett så stort hjärntvättningsmaskineri. Under mina år i skolan fick man inte lära sig något vettigt, utan bara massa strunt. Så den förlorade tiden för skolning får jag nu ta igen nu på egen hand och genom organisationens interna utbildning.

De ideologiska böckerna är dessutom väldigt viktiga, eftersom de är en förutsättning för kampen på gatan. Tar man del i kampen på gatan och är öppen med sin politiska ideologi i vardagslivet, så utsätts man ständigt för diskussioner. Och då gäller det att ha så mycket kött på benen som möjligt!

Organisationen utsätts för hård repression från det politiska systemet. På vilket sätt har polisens aktivitet inverkat på kampverksamheten på din ort?

Tidigare var vi aktivister på orten relativt okända av polisen. Men på senare tid har det trappats upp ganska så rejält. Polisen försöker jävlas så mycket som möjligt med oss. Personligen har jag inte råkat ut för så mycket, men kamrater stoppas hela tiden och det för ingenting alls. Det kan vara allt ifrån slumpmässiga ”nykterhetskontroller” till bevakning utanför lägenheter och så vidare. Förr kunde man kosta på sig att anse att polisen inte var ett så stort problem. Men deras sätt att tillämpa systemets gummiparagrafer och lagar, har nu ändrats väldigt mycket. Risken att man numera får tillbringa tid i en cell efter någon organisationsaktivitet, har blivit oerhört mycket större. Och, som sagt, detta på väldigt kort tid.

Hur tror du att samhällsutvecklingen kommer att bli inom de närmaste åren?

Vi måste vara radikala, för annars klarar vi inte av den samhällsutveckling som nu kommer. Det kommer bara att bli hårdare tag mot oss ifrån systemets sida, och vi måste vara inställda på att vad som helst kan ske – annars är man inte tillräckligt väl förberedd för kampen. Som organiserad i Motståndsrörelsen, som aktivist, så får man räkna med detta. Man får inte låta det bli en chock när dessa sjuka angrepp sker mot oss. De, systemet, kommer verkligen att göra allt för att skrämma bort nationella aktivister bort från Organisationen och Kampen. Jag räknar personligen med att det kommer bli mycket hårdare på gatorna. Det kan bli mer vapen inblandat och med det fler allvarliga skador och till och med dödsfall.

Ju tidigare människor inser att det behövs göras något nu, desto lättare blir vår kamp. Men om folket inte öppnar ögonen snart, så kommer vi att få vi en otroligt hård kamp framför oss. Polisen är redan förberedd med deras nya leksaker som kravallbilar från Israel och diverse annat. Vi måste också vara det – vi måste vara väl förberedda!

Till sist, vill du säga något direkt till våra läsare?

Jag vill uppmana alla som läser det här att agera, att ansluta sig till Svenska motståndsrörelsen. Alla kan göra något! Man kan inte bara sitta hemma och säga att snart, snart ska jag göra något.

– Det måste ske NU, så snabbt som möjligt!

Tycker man att Motståndsrörelsen är för radikal, måste man ställa sig frågan:

– Hur ska man klara av systemet, om man inte är radikal?

Vi svenskar måste verkligen vara benhårda, både psykiskt och fysiskt. De problem som kommer, kommer att vara utan dess like! Ju tidigare folk inser att Kampen är här och nu, och att den är verklig, desto bättre.

Läs även de tidigare intervjuerna:
Emil Hagberg, Stockholm
John Högberg, Göteborg

• Publicerad:
  2009-01-28 00:00