Kamp mot folkförintelsen! (del 1)

INSÄNDARE. Gästskribenten ”Caesar” manar i den här artikeln till kamp för den nordiska rasens överlevnad.

ragnarök

Du själv är intet, ditt folk är allt!

Var trogen Dina förpliktelser mot Ditt folk och Din ras!
Försvara vad som ännu är friskt och livsdugligt i det land du ärvt.
Lyssna till vad ditt blod ropar till dig.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Redan för kanske mer än 12 000 år sedan, allt eftersom inlandsisen drog sig tillbaka norrut, kom de första människorna söderifrån till det ur Baltiska issjön nyss uppstigna landet, vår blivande nordiska halvö. Människorna var av en alldeles unik typ: de var högväxta och långskalliga med ljust hår och djupliggande, blå ögon. De tog det folktomma landet i besittning, blev bofasta och började leva av vad landet bjöd: jakt, fiske och ett i början enkelt jordbruk.

Hård möda fordrades för att hålla livet uppe i det karga landet. Men nya släkten föddes ändå ständigt, alla med direkt härstamning ur detta vårt ursprungliga folk. De fortsatte träget urfädernas arbete med uppodlingen av det som nu var vårt fädernesland.

Lagar stiftades, våra lagar, som gav uttryck för dessa ljusa människors medfödda uppfattning om rätt och heder. Och ledare, våra ledare, framträdde ur folkets djup och samlade männen under sin ledning när yttre faror från angripande främlingar och ockupanter hotade att skövla eller att ta vårt land och vad som var vårt ifrån oss. Så uppstod, bevarades och utvecklades vårt Sverige från generation till generation.

Den stolta och högintelligenta människoras, som begynte den svenska uppodlingen och därmed lade grunden till vårt Sverige, var den nordiska rasen. Och det vackra nordiska folk, så unikt i världen, som fram till idag, väsentligen utan undantag, levt fria och utan utländskt eller invandrat herravälde i vårt eget Sverige, är till alldeles övervägande del ättlingar till de ursprungliga nordiska nybyggarna.

Nordiska bönder har fortsatt att uppodla vårt land, nordiska uppfinnare och konstruktörer har tillsammans med nordiska kroppsarbetare byggt våra fabriker och våra maskiner, och vad som ännu fortfarande är friskt och livsdugligt i styrelsen av vår samhällsbyggnad är ett verk av våra konungar och våra statsmän av nordisk ras.

Forskar vi i gångna tider och andra delar av världen, finner vi folk av nordisk ras som bärare av de flesta högre kulturer – Persiens, Hellas och det forna Roms för att nämna några exempel.

Våra allra äldsta, fornnordiska texter, som exempelvis Ynglingasagan ur Heimskringla, Elis saga och Trójumanna saga, men även den romerske skalden Vergilius verk, som Aeneiden, belyser och ger oss underrättelse om de nordiska folkens fornstora rang och värde, samt, nog så viktigt, även deras utseende.

Tvillingarna Romulus och Remus diades enligt romersk mytologi av en varginna efter att de satts ut på Tibern för att dö. Efter att bröderna uppfostrats av herdar grundade Romulus staden Rom och blev stadens förste kung.

Tvillingarna Romulus och Remus diades enligt romersk mytologi av en varginna efter att de satts ut på Tibern för att dö. Efter att bröderna uppfostrats av herdar grundade Romulus staden Rom och blev stadens första kung.

Exempelvis, den trojanske hjälten, romarnas anfader via Ascanius och Romulus, Aeneas, britannernas anfader, likaså kung Priamos dotterson Trór, som i Snorri Sturlusons Heimskringla omnämnes som ”den vi Thor nämner”, beskrivs alla med ord som:

“bleikhárr” – “gult hár sem silki” – “hárit silkibleikt ok fell á herðar niðr” – ”hár hans er fegra en gull.”

”blont hår” – ”gult hår som silke” – ”håret silkesblont och föll till axlarna ned” – ”hår hans är fagrare än guld”.

”Ása-Óðinn”, eller ”Asen Odin”, beskrivs med orden: ”han var så ståtlig och skön att se, att alla i sina hjärtan log, då han bland sina vänner stod”. Tor beskrivs såsom ” Þórr (Tor) är vacker som ett stycke konst, elfenben inlagt i trä, hår mer gyllene än guld – så även Aeneas”. Vidare, i den romerske skalden Vergilius’ stora epos, Aeneiden, skildras utseendet på trojanen Aeneas, Romarrikets anfader, sålunda:

Restitit Aeneas claraque in luce refulsit
os umerosque deo similis; namque ipsa decoram
caesariem nato genetrix lumenque iuventae
purpureum et laetos oculis adflarat honores

Där stod Aeneas, och glänste som av strålande ljus,
anlete och axlar lik en Gud;
för ärvt från modern, hans ungdomligt ljusa praktfulla hår,
purpurglansen i ögonen utstrålade ädla anor.

Källa: Heinz Klingenberg – Trór Þórr (Thor) wie Tros Aeneas – Snorra Edda Prolog, Vergil-Rezeption und Altisländische Gelehrte Urgeschichte.

Dessa kulturer var friska och blomstrande, men bara så länge den nordiska raskärnan levde. De episka hjältar som omnämnes i både våra egna fornordiska texter, sagorna om stadsstaten Trojas undergång och fall, likaså i de stora romerska skaldernas väldiga epos om Roms ursprung hade alla gyllene, guldblont hår och elfenbenvit hy! När rasblandningen och därmed förintelsen av den nordiska rasen satte in, började också sedeförfallet och kulturförstörelsen, samtidigt som de, fram till dess, fortlöpande framstegen avstannade. Rasblandningen gjorde så småningom slut på varje kultur, vars skapare inte längre hade några värdiga ättlingar hos de rasbastarder som nu befolkade dessa tidigare högkulturer.

Hur förklaras då den kulturskapande, nordliga rasens försvinnande t.ex. i romarriket? Orsakerna härtill var flera, men den avgörande var sannolikt en förvrängd handelspolitik med dels en ansenlig import av billig spannmål från kolonierna som utarmade bondebefolkningen, det nordiska raselementets levande kärna, dels stora skaror av införda slavar/krigsfångar som gjorde böndernas fria lantarbetare överflödiga. Den härskande, degenererade aristokratin och den dekadenta, rika överklassen tog därigenom både jord och försörjning ifrån dem alla. De utblottade bönderna, lantarbetarna och de lokala hantverkarna drevs därmed in till de större städerna där ”smältdegeln”, rasblandningen via en stor andel invandrad stadsbefolkning, innefattande främmande köpmän, utländska legotrupper, slavar, med flera där bosatta rasfrämlingar, slutligen utrotade dem. Bondenöden ledde till rasdöd, rasdöden till kulturförintelse.

Så har de blomstrat och förvissnat, dessa i grunden nordiska kulturer, som antingen härrör från samma ursprungliga folkstam som vi själva, eller som senare skapats av de norrifrån kommande nordiska folkvandringarna. Östersjöområdet, detta ”folkens moderssköte”, som det av gammalt kallats, har dock intill senaste tid bevarat en ursprunglig, nästan ren kärna av nordisk ras och i vår tid är det framför allt Sverige, Norge, Danmark och Island, samt Åland och åtminstone de svenska delarna av Finland, som fortfarande är den ännu oblandade nordiska rasens hem.

Az67Mf9

Finska soldater i svenska armén.

Efter mer än 700 år av broderlig symbios, med ett ständigt uppvisande av den finska rasens härdighet, värdighet och ärlighet, dess broderskap, vapenbrödraskap och kamratskap, måste även det stolta finska folket kunna räknas som den nordiska rasens tvillingfolk.

Innehavet av ett väsentligen rent nordiskt rasarv är något som ställer oerhörda förpliktelser på alla våra nordiska folk. Att utgöra den nordiska rasens kärna – det är att ha hela världens öde i sin hand! Den befolkningskris, som nu går över de flesta av Europas kulturländer och härjar särskilt svårt i vårt land, den är därför långt ödesdigrare än de kriser, som utplånade grekerna och romarna av nordisk ras från jordens yta. Denna gång gäller det icke en enstaka gren på det nordiska rasträdet, det gäller roten och trädet självt.

Det är känslan av detta ansvar som tvingat nordiska människor tillsammans till kamp för våra folks och rasens framtid. Den nordiska tanken går till storms mot de skadliga samhälls- och kulturförhållanden som är rådande och som hotar den nordiska rasen till livet. Denna kamp och dess positiva uppbyggnadsprogram är nationalsocialismen.

Då befolkningsfrågan endast tas upp och pressas in i olika partiers agitation när den kan tjäna som en alldeles ny motivering för en ytterligare ökad invandring, med hänvisning till att ”våra gamla måste ersättas” och då nödtvunget just med importerade främlingar, detta eftersom våra kvinnor föder alldeles för få barn på grund av sina individualistiska lyckokrav, krav som tutats i dem från kulturmarxistiskt och feministiskt håll. I tider som dessa måste vi med all kraft framhålla att det endast finns en rörelse, ett parti, vars hela program från grunden byggts på befolkningsfrågan, nämligen nationalsocialismen, den biologiska världsåskådningen.

De demokratiska partierna driver den individualistiska jagkulten, som leder till söndring och klasskamp, moraliskt förfall och i längden till folkförintelse; vi nationalsocialister förkunnar: du själv är intet, ditt folk är allt!

Demokratin själv har visat sig oförmögen att uträtta något positivt i befolkningsfrågan. Dess instanser har inte bara misslyckats med alla sina förslag och åtgärder, de har till och med aktivt verkat mot en positiv lösning därtill!

Orsaken till detta är främst den styrande gruppens landsförrädiska och folkfientliga, och dessutom aktiva vilja att uppsåtligen förstöra vår folkstam och vår nordiska ras, men även gruppintressenas styrka och statsmaktens svaghet, vilka garanteras av det demokratiska styrelsesättet. Vi kräver istället ett bevarande av vårt folk genom ett kraftigt ökat födslotal av svenska barn och detta kan endast en stark, från utländsk påverkan, fri statsmakt, utgående från det svenska folket åstadkomma.

Såväl från socialdemokratiskt och kulturmarxistiskt, som från borgerligt högerhåll, har man höjt kravet på import av invandrare och andra främlingselement såsom bidrag till vår befolkningsfrågas lösning. Även s.k. ”identitära” och ”socialkonservativa” vill att vårt väsentligen fortfarande rasrena folk skall assimilera de i Sverige nu boende rasfrämmande folkelementen!

Vi har emellertid inga skäl att tvivla på, att detta land kommer att vara befolkat även i framtiden. Frågan är istället vilka, som skall befolka det! Skall i framtiden ett främmande blandfolk tala vårt språk, ange vår historia och arkeologiska lämningar som sina? Skall landet bebos av våra egna barn och ättlingar – eller av oinbjudna främlingar och bastarder som påstår sig vara ”nya svenskar”?

Här går den avgörande skiljelinjen i befolkningspolitiken mellan samtliga systempartier, inklusive Sverigedemokraterna å ena sidan, och Nordiska motståndsrörelsen å den andra! I nationens ödestimma står endast Nordiska motståndsrörelsen fast i trohet till förpliktelserna mot vårt folk och vår ras.

Därför är det Din plikt att ansluta Dig till vår rörelse och där göra vad Du förmår i kampen för folkets framtid!

/Caesar

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om