Dagens datum 5 juni: Den 5 juni år 2003 dog Jürgen Möllemann, den tidigare ministern och vice-kanslern under Helmut Kohl, under ett fallskärmshopp.

möllemann

Var den tyske politikern Jürgen Möllemans död en fallskärmsolycka, ett självmord eller ett planerat mord? Klart är i alla fall att Möllemann hade mäktiga fiender och att västvärldens massmedier omedelbart vinklade det till ett självmord begått av en ”skandalpolitiker” vars karriär fått ett abrupt slut. Att utredningen även framhöll sabotage som orsak kom sällan fram i massmedia.

”Konspirationsteorier” eller inte var Jörgen Möllemann en intressant figur inom den tyska politiken. Han blev minst sagt kontroversiell vid slutet av sitt liv då han öppet började utmana judisk makt-rörelsen och den ensidiga synen på Israel/Palestina-konflikten i Tyskland.

Jürgen Möllemann föddes den 15 juli 1945 i Augsburg. Han blev fallskärmsjägare i Bundeswehr och studerade till att bli lärare i idrott och historia. Samtidigt engagerade han sig politiskt – först i kristdemokratiska CDU, sedan i det liberala partiet FDP (”Fria Demokratiska Partiet”). FDP har suttit i flera regeringskoalitioner, senast i Angela Merkels andra regering 2009 innan partiet förra året oväntat hamnade under femprocentsspärren och fick lämna den tyska riksdagen.

möllemann1Möllemann var Tysklands biträdande utrikesminister under åren 1982–1987, utbildnings- och vetenskapsminister 1987-1991 samt ekonomiminister 1991-1993. Under åren 1992-1993 var han även Tysklands vice-förbundskansler under Helmut Kohl.

År 2002, ett år innan hans död, var han vice-partiledare i FDP, invald i Nordrhein-Westfalen delstatsparlament (lantdag) och sedan flera år tillbaka varit FDP:s gruppledare inom samma delstat – Tysklands folkrikaste med tillhörande Rhen-Ruhrregionen.

Det var inför förbundsvalet i september 2002 som Möllemann kom att på allvar utmana judisk makt-rörelsen i såväl Tyskland som internationellt. Möllemann, som i egenskap av ordförande för Deutsch-Arabische Gesellschaft främjade tyskarabiska relalationer, hade redan under våren uttalat sig starkt Israelkritiskt. Han hade bland annat försvarat palestiniernas rätt till självförsvar, beskrivit judarna i Israel som ockupanter samt påpekat hur dessa genom sina egna ageranden själva skapar kraftiga motreaktioner (”antisemitism”).

Föremål för kritiken var Israels premiärminister Ariel Sharon och sionistledaren och debattören Michel Friedman i Tyskland: ”Ingen skapar mer antisemitism än Ariel Sharon och Michel Friedman med hans intoleranta och hatiska uppträdande.”

En vecka innan valet lät Möllemann dela ut en broschyr till hushåll i Nordrhein-Westfalen med en upplaga på fem miljoner. I den kritiserade han Sharons brutala behandling av palestinierna och det stöd han fick av Tysklands judiska centralråd, i synnerhet av dess vice-ordförande Michel Friedman.

Från Möllemanns broschyr.

Från Möllemanns broschyr.

Han hade i samband med detta även gett stöd och medlemskap till en avhoppad politiker från de gröna, syriern Jamal Karsli, som uttalade sig ännu starkare i frågan och talade om ”den sionistiska lobbyn” i Tyskland. The Guardian skrev: ”Få saker i Tyskland är så utanför banan för etablerade politiker än kritik mot Israel eller judar. Möllemann, en mångårig sympatisör av den arabiska saken, drabbade vid upprepade tillfällen samman med Tysklands judiska ledare över deras stöd till Sharons regering.”

Judiska centralrådet slog tillbaka. Enligt dess ordförande Paul Spiegel var uttalandet om att judar själva skapar sina motreaktioner ”den värsta förolämpningen ett politiskt parti kommit med i Tyskland sedan förintelsen”. Både Judiska centralrådet och företrädare för andra politiska partier gjorde klart att de inte skulle samarbeta med FDP och massmedia beskrev Möllemann som antisemit, ”Tysklands Haider” och annat. På grund av denna massiva mediehets kände sig Möllemann tvungen att bryta sina band med Karsli och be judarna om ursäkt. Efter detta gick han dock ut igen och bad att få exkludera Friedman från ursäkten. I mars 2003 tvingade FDP:s partiledare Guido Westerwelle Möllemann att avgå.

MollermannI mars gav Möllemann även ut en bok, Klartext, där han anklagade  Westerwelle för att ha låtit sig utpressas av Mossad för att inte göra Möllemann till utrikesminister. Samtidigt förklarade Möllemann att han tänkte starta ett nytt populistiskt parti och ställa upp i lokala val 2004 i östra delarna av Tyskland.

Månaden efter, april, kom indirekt stöd till Möllemann då två andra högt uppsatta politiker, Karl Lamers (CDU) och Christoph Moosbauer (SPD), uttalade sig mot Sharons politik. De hade både utrikespolitiska ansvar och den senare var medlem av Möllemanns Deutsch-Arabische Gesellschaft.

Den 5 juni 2003 skulle Möllermann hoppa fallskärm tillsammans med nio andra personer. Möllemann, som var en fallskärmsjägare i Bundeswehr och ibland hoppade fallskärm in till politiska möten, fick ut sin fallskärm som vanligt. Men plötsligt frigjordes fallskärmen från Möllemann och reservfallskärmen löstes aldrig ut. Möllemann föll fritt mot marken från 1 600 meter.

Åklagaren Wolfgang Reinicke berättade under en presskonferens att de utredde ”möjligheten” av ett självmord men att det även kunde ha gått till på andra sätt: ”Vi har tre möjliga dödsorsaker: en olycka, ett självmord eller sabotage, exempelvis manipulering av fallskärmen av annan person.” Massmedia bestämde sig dock redan från början för ett av dessa alternativ och proklamerade unisont ut att ”polisen misstänker självmord”.

Massmedia beskrev i dessa artiklar Möllemann som en ”skandalpolitiker” vars karriär fått ett abrupt slut. Man hänvisade till en utredning (öppnad i november 2002) om att Möllemann skulle ha finansierat den Israel-kritiska broschyren med illegala medel. Samma dag som det påstådda självmordet ägde rum lyfte den tyska riksdagen immuniteten för Möllermann. Detta skedde lägligt nog endast 22 minuter före Möllemanns död. När Möllemann dog gjorde polisen husrannsakan i hans bostad.

Vänner och familj köpte inte påståendena om självmord och menade att Möllemann dels inte var en person som skulle begå självmord, dels var hoppfull inför framtiden och det pågående uppstartandet av sitt nya parti.

Två dagar efter dödsfallet jämförde den tyska morgontidningen Bild Möllemanns död med Uwe Barschels död 1984. Barschel var ministerpresident i delstaten Schleswig-Holstein och hans död har länge avfärdats som självmord trots att mycket tyder på motsatsen. Bild frågade retoriskt om Möllemanns död skulle förbli ”olöst” precis som Barschels död. I själva verket hade, vilket Bild inte berättar, före detta Mossad-agenten Victor Ostrovsky i sin bok The Other Side of Deception: A Rogue Agent Exposes the Mossad’s Secret Agenda utpekat israeliska lönnmördare som skyldiga till Barschels död. För några år sedan uppgav tyska åklagarmyndigheter att de skulle utreda Barschels dödsfall på nytt.

Huruvida Jürgen Möllemanns mystiska dödsfall kommer att utredas på nytt, och vad denna utredning i så fall skulle visa, återstår att se. Klart är i alla fall att när Möllemann dog fanns det sannolikt vissa mäktiga krafter som var glada över att slippa en så stark uttalad kritiker i de politiska finrummen.

Artikeln publicerades ursprungligen 2015-06-05.


  • Publicerad:
    2018-06-05 00:00