Judiskt inflytande – är det bra för svenskarna? – sammanfattning del 9

JUDEFRÅGAN. Judarnas främjande av mångkultur och fientlighet mot nationalism för att skydda den judiska diasporan.

År 1968 antogs Jerusalemprogrammet av sionisterna. Programmet konstaterade att sionisterna skulle skydda judiska intressen överallt i världen och för att undvika assimilering skulle judar utvandra till Israel och de som valde att stanna kvar skulle bejaka sin judiskhet i största möjligaste mån och stödja den israeliska staten.

Nahum Goldmann förklarar att både sionister och icke-sionister accepterade Jerusalemprogrammet från 1968 i ett tal fyra år senare.

Judisk Krönika 1972 Nr 3

Sionismens framtid

Sioniströrelsens reviderade mål – som brukar kallas ”Jerusalemprogrammet” har i dag, åtminstone i princip, godtagits av de flesta judar och kan knappast sägas utgöra någon skiljelinje mellan en sionist och en ickesionist. […] Sioniströrelsen har nått sitt första mål, att skapa en stat av samma karaktär som alla andra suveräna stater. Jag tror inte att det slutgiltigt och för all framtid kommer att trygga vårt folks bestånd, och absolut inte så länge flertalet judar lever kvar i diasporan.

Utan staten Israel som centrum för judiskt liv och utan judarnas individuella och kollektiva anknytning till Israel är den judiska diasporans framtid i dag mer än osäker. Detsamma gäller enligt min uppfattning staten Israel som knappast skulle kunna bestå, om världsjudendomen avskilde sig från den och helt ändrade karaktär.

Någon ideologisk konflikt mellan sionisterna och de judiska frimurarna finns inte heller.

Judisk Krönika 1971 Nr 7

B’nai B’rith kongressar i Stockholm

B’nai B’rith-orden, grundad 1843, är världens äldsta och mest omfattande judiska organisation. Till kongressen hade samlats mera än 400 personer […] B’nai B’rith vill vara en serviceorganisation i judendomens tjänst. Tvärs över alla gränser i religiös och politisk uppfattning vill den tjäna hela det judiska folket. Den vill hjälpa varje enskild jude att bevara sin judendom och lämna den vidare till nästa generation genom att fördjupa medlemmarnas och utomstående judars insikt i judisk religion och kultur, den vill säkra de judiska församlingarnas bestånd genom att fordra av sina medlemmar att arbeta för sin församling och att förvärva den kunskap som detta arbete kräver, den vill säkra det judiska folkets frihet genom att bekämpa judehatet i alla dess former.

Den vill speciellt också hjälpa till att avslöja antisemitismen bakom järnridån och mobilisera världsopinionen till förmån för de ryska judarna. Den vill hjälpa Israel genom eget arbete och samarbete med alla organisationer som arbetar för Israel, den vill bekämpa Israels fiender genom att skapa förståelse och sympati för den judiska staten.

De två judiska författarna Hans Gordon och Lennart Grosin skrev en bok ”Den dubbla identiteten” som handlar om judarnas syn på deras judiska och svenska identitet. Den kom ut på 1970-talet. De Mosaiska församlingarna har precis som svenska kyrkan kyrkoval. Judisk Samling är sionisternas parti och Fritz Hollander är ordförande.

Allmänna attityder från företrädare för Judisk Samling

Det gäller att skapa och upprätthålla en fast och stark judisk identitet. Alla marginalgruppmänniskor riskerar att bli olyckliga. Därför måste vi värna om den fasta judiska identiteten. Egentligen borde man som jude emigrera till Israel.
De som bor kvar här kunde gärna få assimileras. Det finns dock en viktig anledning till att vi ändå stannar kvar och vidmakthåller det judiska: vi blir räddningsplanka för de östjudar som måste fly från sitt hemland. Det ligger både en djup tillfredsställelse och ära i att vara aktiv jude. Israel är det viktigaste. Israel ger en fingervisning om vad det är att vara jude.
Vi kan och måste gå hur långt som helst för att bevara den judiska gruppen. Den som talar om isolering har fel. Man kan inte isolera sig idag i samhället.

Sid.108

Mångkultur ses som något positivt medan nationalismen ses som något negativt, detta beroende på vad som gynnar den judiska diasporagruppen i Sverige, enligt Fritz Hollander.

Judisk Krönika 1971 Nr 9

Fritz Hollander håller ett anförande inför European Council of Jewish Community Services (ECJCS) där han är en av flera vice presidenter

Europeisk-judiskt samarbete

Med hänsyn till statens större roll i Sverige anser vi oss berättigade till och har också kämpat för större statligt stöd åt rent judiska institutioner. Som dr Nachum Goldmann sagt gällde kampen under förra århundradet judens likaberättigande och under innevarande århundrade judens rätt att vara annorlunda. Vi anser att samhället även i vårt land, inte bara för vår skull, utan också för sin egen, bör utvecklas till ett mer pluralistiskt samhälle.

Detta betyder att judar har rätt att leva som en etnisk grupp med egen kultur och att det är statens plikt att stödja judiska och andra liknande grupper i deras strävan att bibehålla sin särart och sin kultur.

Judisk Krönika 1975 Nr 6-7

Tal av Fritz Hollander

Efter trettio år

Vi vet ingenting om vad de närmaste fyrtio åren kommer att föra med sig. För oss judar är ingenting annat säkert än osäkerheten. Vi drömmer fortfarande om och måste alltid sträva efter fred och social rättvisa. […] Vi judar, och framför allt vi judar i Europa, har sett hur länder som i århundraden har varit fiender, nu har blivit vänner och samarbetar, till exempel inom den Europeiska gemenskapen.

Det är detta vi hoppas på, men samtidigt får vi inte blunda för att det, trots alla konferenser och vackra tal, i många länder och särskilt under ekonomiskt pressande förhållanden växer fram en stark nationalism, och detta har aldrig bådat gott för minoriteterna, varken på det kulturella eller det ekonomiska området.

Det är också ett faktum att det med det ökade inflytande, som statliga myndigheter och regeringar nu får både på det ekonomiska och det kulturella området, blir svårare att vidmakthålla egna kulturella institutioner och båda upp ekonomiska resurser för aktiviteter inom speciella grupper.

Det är därför alldeles uppenbart att vi måste försöka få folken och regeringarna i olika länder att inse, hur värdefullt det är att bevara de religiösa och etniska gruppernas kulturella institutioner och att vi härvidlag måste dra lärdom av andras erfarenheter.

Samtidigt som judiska organisationer arbetade för mångkultur i diasporan hade de en helt annan inställning när det kom till Israel.

Judisk Krönika 1963 Nr 7

David Ben-Gurions son, Amos Ben-Gurion besöker Sverige

 Israelpolis på stockholmsbesök

Israel däremot är ett mycket ungt land, ett nytt samhälle, skapat för att ta emot invandrare från många olika länder med skilda språk.
Invandrarfamiljernas barn sätts i skola, där de lär sig hebreiska. […] Israel strävar hårt och målmedvetet efter att skapa en homogen nation av sina invandrare. Därför ser vi till, att de olika nationaliteterna blandas så mycket som möjligt. Vi vill inte ha ett polskt distrikt, ett rumänskt, ett marockanskt. Då skulle språk- och kulturskillnaderna permanentas och ingen israelisk medborgaranda skapas. Genom att att blanda nationaliteterna med varandra tvingar vi invandrarna att söka en gemensam nämnare, d.v.s. ett gemensamt språk – hebreiskan. Men innan vi har kommit så långt uppstår det som sagt konflikter och oro ibland.

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om