Hoppa till huvudinnehåll

Kopierat

03 Symbol/Flat/White/Swish_Symbol_White_SVG Created with Sketch.

Judiskt inflytande – är det bra för svenskarna? – sammanfattning del 8

Av Marcus Hansson, 2019-01-28
marcus.hansson@nordfront.se

JUDEFRÅGAN. Sionisterna arbetar för att införa deras idéer hos andra judiska organisationer och en förstående Olof Palme hjälper dem i Sverige.

Fritz Hollander, som var sionisternas högste ledare i Skandinavien, arbetade för att implementera de målsättningar den judiska eliten hade kommit fram till. Mångkulturförespråkaren David Schwarz var egentligen bara en förmedlare av dessa idéer när han började propagera för mångkultur, och att staten skulle betala för minoriteters skolor, religiösa församlingar, ungdomsledare och ungdomscentra, i den judiskt ägda pressen i Sverige år 1964.

Judisk Krönika 1964 Nr 8

Ett föredrag hölls i juni av den europeiska chefen för Keren Hajesods europeiska avdelning S. J. Kreutner

Sionismens uppgift – förnyelse

I april 1964 formulerade sionistexekutiven under ordförandeskap av Moshe Sharett en ny definition av begreppet ‘sionismen i dag’. Detta skedde i samband med förberedelserna för den 26: sionistkongressen som äger rum i december detta år.
I nämnda definition betecknas sionismen som en världsåskådning, grundad på insikten om det judiska folkets enhet i världen, judarnas gemensamma ansvar för sitt folks historiska öde och staten Israels centrala roll för tryggande av det judiska folkets existens. Det nya i denna definition – som godtagits av den israeliska regeringen – ligger i att den betonar det judiska folkets enhet trots förskingringen och insikten om att denna förskingringen kommer att bestå i generationer. Därför har man i detta sammanhang inte lagt huvudvikten på alija (utvandring till Israel) utan i stället betonat det judiska folkets ‘världsenhet’ och alla judiska gruppers ‘ömsesidiga ansvar’ – således även Israels ansvar gentemot diasporan.

Judisk Krönika 1965 Nr 1

Tjugusjätte sionistkongressen

Sionistiska Världsorganisationens ordförande dr Nachum Goldmann framhöll, att sionismens främsta uppgift inte var att skapa den nya staten utan att säkra det judiska folkets fortbestånd.
– Staten har aldrig varit rörelsens huvudändamål, hävdade han. Den har endast betraktats som ett instrument – ett viktigt och nödvändigt sådant – för att säkra vår framtid i den värld vi lever i.
Dr Goldmann ansåg också att det största hotet mot det judiska folkets fortbestånd är den upplösningsprocess som pågår inom de judiska församlingarna i Västerlandet.

Det råder ingen egentlig skillnad mellan de sionistiska judarna och de andra judarna när det kommer till att stärka det judiska samfundslivet och att öka den judiska medvetenheten. Detta bevisas genom den deklaration som utfärdades av de olika judiska organisationerna som gemensamt representerar i princip hela det judiska folket.

Judisk Krönika 1965 Nr 4

Internationell judisk konferens

I den deklaration som utfärdades efter mötet, framhölls bland annat vikten av att stärka det judiska samfundslivet, bistå nödlidande och befrämja en judisk medvetenhet hos enskilda samfundsmedlemmar. Konferensen som representerade närmare 10 miljoner judar, bör ses som ett led i ansträngningarna att åstadkomma ett gemensamt arbetsprogram för judarna i världen i fråga om icke-politiska mål, om vilka de alla kan enas.

För att få sina mål genomförda valde de judiska organisationerna att uppvakta dåvarande utbildningsminister Olof Palme. Palme var inte främmande för de judiska organisationernas tanke om ett mångkulturellt Sverige.

Judisk Krönika 1967 Nr 5

Olof Palme besöker det judiska centret på Israels självständighetsdag. På dagen håller tre personer tal. Israels ambassadör Yaacov Shimoni, Ordförande för Zionistiska Federationen Fritz Hollander och Olof Palme som är statsråd. Olof Palme säger bl.a.

Gemensamt ansvar för fred i världen

Men internationalism betyder utjämning och inte likriktning. Den förutsätter för att kunna vinna styrka en respekt för människors särprägel och folks identitet. För att kunna leva måste den kunna låta leva. Nu flyttar människor i växande antal över gränserna. Vi har i Sverige stora grupper av invandrare, som på många sätt kan berika vårt samhälle. De vill finna en förankring i det svenska samhället, samtidigt som de vill värna sin särprägel och sin kultur. De vill bryta isoleringen men ändå behålla sin identitet. Vår förmåga att kunna förena en öppen attityd till invandrarnas inväxande i det svenska samhället med en respekt för minoriteternas villkor och rätt, blir ett mått på hållfastheten i vår internationalism.

Och med detta vill jag uttrycka min stora tacksamhet för att ha fått vara tillsammans med er på denna Israels nittonde självständighetsdag och också framföra en lyckönskan till det land, som vi firar, och till den krets, som här är samlad i kväll. Jag känner min starka underlägsenhet i bildning jämfört med ambassadören och min bibelkunskap är inte stor. Låt mig ändå sluta med ett citat från profeten Jesaja. ’Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar, folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida’

Schalom!

Judisk Krönika 1967 Nr 7

Bevarandet av minoriteters egenart

Med anledning av riksdagens beslut om utredning angående invandrade minoriteters bevarande av sin egenart har följande skrivelse inlämnats till Kungl. Maj:t av föreningen Chinuch och Hillelskolan. […]

För oss har det med åren allt tydligare framstått att Judiska Lekskolan, Hillelskolan, Judiska Centret samt exempelvis sommarkolonier är absolut nödvändiga institutioner för att den judiska folkminoriteten skall kunna fortleva i Sverige med bibelhållen kulturell-nationell egenart, samtidigt som den utgör en del av det svenska samhället. Utan ett officiellt statligt erkännande och utan fullt samhälleligt stöd som garanterar deras ekonomiska grund, är dock dessa institutioner ur stånd att över huvud taget fortsätta med sin verksamhet.

Med stöd av de erfarenheter vi inom Föreningen Chinuch samlat i vår egenskap av såväl en gammal minoritet som nyinflyttade judar och med kännedom om det aktuella läget tror vi oss kunna ge konstruktiva råd och förslag till hur inflyttade i allmänhet och den judiska folkminoriteten i synnerhet skall kunna integreras i samhället med bevarande av sin språkliga och kulturella egenart.

Undertecknare är Föreningen Chinuchs ordförande Fritz Hollander och Hillelskolans ordförande Joseph Ettlinger

Socialdemokraterna hade lite förevändningar då de inte var intresserade av religiösa friskolor, Fritz Hollander berättar för Judisk Krönika vilka argument han använde för att övertyga Olof Palme.

Judisk Krönika 1983 Nr 6

Fritz Hollander svarar

När vi sökte stöd från staten för vår dåvarande lekskola och Hillelskolan, inte som religiös utan som etnisk grupp, nämndes vid samtal med dåvarande undervisningsministern Olof Palme att när lekskolan slutar serveras först mat och sen säger barnen bordsbön Palme frågade mig då:

”Du talar om etnisk grupp, men är inte detta religion?” Han fick till svar att detta, vid Stockholms Universitets socialantropologiska institution, kallas för stamreligion. Hos oss judar kan man inte i historien skilja mellan det etniska, kulturella och religiösa delen utan de går in i varandra. Palme accepterade helt denna förklaring och beslöt därefter att föreslå Riksdagen att stödja våra institutioner.

Del 9 kommer att handla om Jerusalemprogrammet och Fritz Hollanders tankar om mångkultur och nationalism.


  • Publicerad:
    2019-01-28 12:00