Judiskt inflytande – är det bra för svenskarna? – sammanfattning del 2

JUDEFRÅGAN. Del 2 av sammanfattningen går in på varför det judiska folket har en benägenhet att omfamna kommunism och liberalism.

Liberalismen

Liberalismen hade frigjort västjudarna i Europa, inte bara från judisk religiös dogmatism utan även från de europeiska normer som förhindrade judarna möjligheter inom det europeiska samhället när det kommer till politiskt inflytande, affärsverksamhet, anställning o.s.v. Denna liberala tradition har stannat kvar inom det judiska folket, speciellt hos diasporajudarna.

Judisk Krönika 2010 Nr 1

Varför är judar politiskt liberala?

Politisk liberalism kännetecknas av två typer av engagemang. Dels för enskild frihet, medborgarrätt, åtskillnad mellan stat och kyrka, religiös tolerans och ett pluralistiskt samhälle. Dels för social rättvisa, välfärdsstaten och idén om ömsesidighet eller solidaritet som, om än i uttunnad form, präglar alla välfärdsengagemang.
[…] judarna kunde förbli fria och göra sig gällande endast i en liberal stat, i ett liberalt samhälle. Judarna är alltså liberala av egenintresse, men att säga det är inte nedsättande för vårt engagemang – egenintresse är en stark rot från vilken all slags idealism kan växa. […] Det finns många sätt att assimileras men det är, under moderna förhållanden, bara liberalismen som klarar den ömtåliga balansen som så många judar vill upprätthålla: ett universellt engagemang i omvärlden med ett samtidigt engagemang för judisk gemenskap, med sina olika varianter av judiskhet.

Judisk Krönika 1934 Nr 2

Wulff Fürstenberg skriver

Kring tre åskådningar

För judarna kan begreppet nation aldrig vara liktydigt med begreppen folk eller ras. Det land man får ägna sitt arbete och får leva i som fri människa, det blir ens land, ens nation.

Kommunismen

Då de judiska religiösa målen är likvärdiga med kommunismen är det inte konstigt att flera judar är och har varit kommunister under Europas moderna historia. Den har dock haft en mer ateistisk form när det gäller gudstro och den judiska utvaldheten har heller inte varit lika framträdande. Karl Marx, en av flera skapare av kommunismen, var etnisk jude med rabbiner i sin släkt. Pappan konverterade till kristendomen för att få fler möjligheter i sitt yrkesliv som advokat. Mamman var starkt kritisk mot konverteringen då hon var rädd för att Gud skulle bestraffa henne och hennes familj. Till slut skulle dock även hon konvertera.

När det kommer till varför den judiska inblandningen i den ”ryska” revolutionen var så hög finns det en utmärkt dokumentär som behandlar den här tiden med engelsk text på Hervé Ryssens youtubekanal.

Då svenska regeringen och judiska Google aktivt försöker förhindra att idéer sprids mellan européer måste man byta land på Youtube. Oscar Perssons kommentar i den här artikeln förklarar hur du ändrar land för att kunna se videon, att ändra till Frankrike löste problemet.

Moses Hess, även han en jude, startade tillsammans med Karl Marx och Friedrich Engels upp en kommunistisk tidning.
Judisk Krönika tar upp Moses Hess’s levnadsöde och hur han påverkades av Baruch Spinoza som var en judisk filosof som levde i Nederländerna under mitten av 1600-talet.

Judisk Krönika 1975 Nr 4

Förelöpare eller banbrytare?

Enligt hans första levnadstecknare, Theodor Zlocisti, utgav Hess 1837, efter några oroliga vandringsår, sin första större bok, ”Mänsklighetens heliga historia”. Den utkom först anonymt under signaturen ”En lärjunge till Spinoza”. Redan då utvecklade han en messiansk, utopisk socialism, men erkände ännu inte det judiska folkets utvaldhet. Helt i Spinozas anda lät han sedan sin teologiska betraktelse följas av en politiskt skrift, ”Den europeiska triarkin”, där han framförde tanken på Europas förenta stater.

Mellan dessa tre individer uppstod slitningar då Moses Hess var en religiös socialist. Han hade svårigheter med att fullt omfamna den kommunistiska materialistiska läran. På grund av detta fick han öknamnet ”kommunistrabbinen”.

Den judiska socialisten Moses Hess.

Sionism

Judisk Krönika 1975 Nr 4

Sionismen skapades inte av Theodor Herzl men han var personen som satte sionismen på kartan med sin bok ”Judestaten”. Herzl skrev i sin dagbok följande efter ha läst Moses Hess bok ”Rom och Jerusalem”:

Förelöpare eller banbrytare?

Nu hänrycktes jag och kände mig upplyft av hans tankar. Vilket högt och ädelt sinne! Allt vad vi har försökt uppnå finns redan här. Hans Hegel-inspirerande terminologi är visserligen besvärlig, man hans judisk-nationella tankar i Spinozas anda är härliga. Judendomen har inte frambragt en större ande efter Spinoza än denne glömde, förbleknade Moses Hess

Författaren fortsätter att berätta om vad Martin Buber skrev om Moses Hess i sin bok ”Israel och Palestina”:

Hess är den förste som på samtidens språk utförligt förklarat det uråldriga sambandet mellan detta folk (Israel) och detta land (Palestina) och det judiska folkets därmed följande uppgift i vår tidsålder. Han var inte bara en ”förelöpare”, snarare en banbrytare, visserligen en banbrytare i tanke och ord, som avled innan sioniströrelsen ens hade grundats. Men sioniströrelsen har ännu inte i dag, sjuttiofem år efter hans död, verkligen hunnit ifatt honom.

Jewish Agencys organisationsavdelning skulle år 1956 ge ut Moses Hess’s skrifter i två band i deras ”Sionistiska bibliotek”. Moses Hess hade med sina tankar om judisk historia, judisk religion och judiska mål både inspirerat kommunister som sionister.

Del 3 handlar om hur sionisterna arbetar för att skapa en judisk stat.

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om