UTBILDNING. Statsvetaren och juden Bo Rothstein anser att universitet som ägnar sig åt kränkthetsstudier inte är universitet.

Den amerikanska trenden med studier i upplevda identiteter genomsyrar numera även universitet i Sverige. En av Sveriges mest erfarna statsvetare, juden Bo Rothstein, professor vid Göteborgs universitet, kritiserar i en debattartikel universitetets nätverk för vithetskritik, ”VitKrit”. VitKrit-nätverket består av forskare på humanistiska fakulteter.

Med kränkhetsstudier avses ”analyser” som i detalj försöker diagnostisera obalanser i maktförhållanden — en klassisk statsvetenskaplig fråga — och förtryck rotade i olika identitetsgrupper.

Socialpolitiken inom universiteten har fått allt större betydelse sedan 1968 års uppror på universiteten. Detta gäller även för Göteborgs universitet.

Rothstein skriver att Göteborgs universitet har egna värdegrundsdokument som vilar på principer som likabehandling, öppenhet och alla medarbetares lika värde. VitKrit-studierna innebär dock att man i förekommande fall sysslar med raka motsatsen.

Snarare judar än vita som är privilegierade och har makt
Grundbulten för VitKrit är att man vill analysera och kritisera att vita har makt och är privilegierade överallt på jorden. Denna idé kommer från den politiska vänstern i USA. Rothstein påpekar att VitKrit kritiserar genusforskningen för att vara begränsad till kön och blind för ”rasifieringen av icke-vita kroppar”. VitKrit går alltså längre och tittar på kropparnas färg för att bedöma maktförhållanden globalt och lokalt.

Rothstein hävdar att de vitkritiska har fel:

Vad gäller universitetsvärlden tror jag emellertid att man är alldeles fel ute. Det är inte ”vithet” som inom akademin har gett mest utdelning när det gäller ”makt och privilegier”. Istället är det judiskhet. Som många studier visat är, inte minst vid spetsuniversiteten i USA, judar statistiskt sett väldigt överrepresenterade.

Eftersom jag själv tillhör denna minoritet kan jag gå i god för hur ofta det är man stöter på personer från denna lilla minoritet på olika maktpositioner inom akademin.

För att ta några siffror från USA: Medan den judiska befolkningsgruppen enbart utgör knappt 3 procent av befolkningen, så står man för 20 procent av professorerna vid de ledande universiteten, 37 procent av de som erhållit USA:s ”National medal for science”, 25 procent av landets nobelpristagare i litteratur och häpnadsväckande 40 procent av nobelpristagarna i de vetenskapliga disciplinerna.

Istället för VitKrit kunde man förslagsvis kalla sig nätverket för ”kritiska judestudier” (JudKrit).

Mein Kampf+intersektionell feminism=sant
Som exempel på det intellektuella förfallet på universiteten lyfter Rothstein fram den nyligen i USA hett omtalade Areo-studien. Det var ett tidigare hemligt projekt vid Portlanduniversitetet i Oregon som på svenska heter Akademiska kränkthetsstudier och korruptionen inom forskningen. Projektet visar hur långt den politiska indoktrineringen har gått i den akademiska världen, och hur universiteten utnyttjas för att sprid politisk propaganda med hjälp av falsk ”forskning”.

Ämnen som Adolf Hitlers bok Mein Kampf och intersektionell feminism paras normalt sällan ihop, men om de länkas med den rätta akademiska jargongen och särskilda nyckelord på modet, har vänsterorienterade vetenskapliga tidskrifter bevisligen inga problem med att acceptera falska undersökningar och ge författarna forskartjänster.

Det hemliga projektet genomfördes av en trio akademiker som själva kallar sig liberala vänsterkantsakademiker. De hade trots sina egna politiska ställningstaganden ett ärligt uppsåt att avslöja den vetenskapliga oärlighet som genomsyrar universiteten i vad de anser vara det växande forskningsfältet för kränkthetsstudier.

Den politiska ”forskningen” tappar byxorna
Projektet leddes av filosofilektor Peter Boghossian vid Portlanduniversitetet i Oregon. Hans forskarteam som också bestod av litteraturprofessor Helen Pluckrose och James Lindsay, doktor i matematik. De lämnade in avsiktligt ovetenskapliga uppsatser om kön, ras och sexualitet till ledande publikationer.

Sju av forskargruppens avsiktligt defekta uppsatser antogs för publicering. En av uppsatserna fick utmärkelsen ”utmärkt forskning”. Den uppsatsen handlar om hundars sexuella aktiviteter i Portlands parker. Uppsatsens slutsats är att det bland hundar finns en våldtäktskultur som innebär ett förtyck av tikar. Den normativa slutsatsen är att detta förtyck måste ”adresseras” så att man kan komma tillrätta med hundarnas våldtäktskultur.

Hunduppsatsen togs emot av en publikation inom forskningsdisciplinen feministisk kulturgeografi: Gender, Place & Culture: A Journal of Feminist Geography.

Den enda farhåga som mottagarna av hunduppsatsen uttryckte var att hundarnas integritet kan kränkas genom undersökningsmetoden.

Källor:
Bo Rothstein: Acceptera inte kränkthetsstudierna på Göteborgs universitet
Academic Grievance Studies and the Corruption of Scholarship

  • Publicerad:
    2018-11-08 14:25