Det är synd om judarna i Malmö. I alla fall om man ska tro Frank Kelber, ordförande för Föreningen Judiska skolan. Anledningen till Kelbers i pressen omskrivna klagomål, är att Skolverket i förra veckan nekade judarna att starta en friskola i staden. Detta med motiveringen att skolan inte är öppen för alla och därmed bryter mot svensk diskrimineringslagstiftning.

En rimlig slutsats i enlighet med diskrimineringslagstiftningen kan tyckas, för innebär inte en judisk friskola att det enbart är judiska barn som är målgruppen? Såväl myndighetens slutsats som det sunda förnuftets, motsägs dock av Kelber i Sydsvenskan den 16/1.

Frank Kelber menar bestämt att eftersom den judiska församlingen i staden ”vill vara integrerad i det svenska samhället”, så är det garanterat att alla barn oavsett etnisk härkomst är välkomna. Påståendet verkar dock lite motsägelsefullt då föreningen i sin ansökan slår fast att skolans syfte är att öka elevernas kunskap om judendomen och dess olika yttringar. Judendomen ska, enligt föreningens styrelse med Kelber i spetsen, ”integreras i skolans olika” (det vill säga alla) ”ämnen”. Vidare ska skolan inrikta sig på att elevernas judiska identitet ska utvecklas i en atmosfär av ”trygghet” och ”gemenskap”. Frågan som kvarstår är då: vilken etnicitet kommer de föräldrar att troligen härstamma från, som har en innerlig önskan om att låta sina barn följa en så strikt judisk religiös läroplan? Nej, Frank Kelbers resonemang kan lätt avslöjas som oärligt. Föreningen han är ordförande i har till syfte att fortsätta en väletablerad tradition, vilken dväljs inom det internationella mosaiska samfundet.

Allt sedan judarnas självvalda gettotillvaro under medeltiden har de ömmat väl för sina barns kunskaper och färdigheter. Företrädesvis var det judiska pojkar som var ämnade att bli folkets teokratiska ledare, rabbiner, vars skolning offervilligt ombesörjdes. Vid sidan av Talmudskolorna fanns det även ett välutvecklat skråsystem vid de redan då mäktiga judiska handelscentrena i Lissabon, Lübeck och Amsterdam. De egenskaper som genom tiderna av oss gojer blivit mest sammankopplade karaktärsmässigt med det judiska folket, affärssinne och religiöst pedanteri, har alltså en lång bildningstradition. Således torde det vara, med tanke på de utvaldas tusenåriga målmedvetenhet, enbart en tidsfråga innan de får sin friskola i Malmö, Skolverket och svensk lagstiftning till trots. Inflytelserika judiska opinionsbildare som Henrik Bachner och Jackie Jakubowski lär knappast sitta med armarna i kors, medan oförstående och elaka gojer äventyrar deras barns etnocentriska och teokratiska skolning.

Av: JH

• Publicerad:
  2007-01-31 00:00