Salomon Schulman, barnläkare i Lund, bedriver en hetskampanj mot icke-judar. Inför minnesdagen av Dresden, rättfärdiggjorde han slakten av tyska civila med orden ”nödvändiga bomber”. Schulmans klappjakt har fortsatt. Hans nästa byte är tyska pensionärer.

Salomon Schulman är inte enbart jude till börd, vilket hans namn tydligt åskådliggör, utan en särdeles etnocentrisk sådan. Det mesta barnläkaren skrivit genom åren stavas judisk överhöghet och utvaldhet. På senare tid har Schulmans skriverier varit särledes rakt på sak.

Utan några som helst krusiduller framträder den sionistiska exklusiviteten i Schulmans alster. Och det i dess allra vidrigaste form. Med ett öppet, oförblommat talmudiskt hat går barnläkaren till storms mot de mest värnlösa bland oss fördömda gojims. Mot icke-judiska barn och pensionärer.

Till minnesdagen av de allierades terrorbombningar av Dresden – då de hemmavarande tyska åldringarna, barnen och kvinnorna massakrerades i hundratusentals – kåserade Schulman under rubriken ”Nödvändiga bomber” på Sydsvenskans Kultursida följande:

”Attacken mot Dresden har jämförts med ett eldhav som slukade allt syre och krävde tiotusentals dödsoffer efter att britter och amerikaner tömt sina bomblaster. Civila offrades i onödan, sägs det …”

Efter att ha förminskat, ja bokstavligen pissat på minnet av alla namnlösa, värnlösa tyska civila med ordvalet ”sägs det”, fortsätter Schulman: ” Slavarna välkomnade dock bombningarna, likt min mor och hennes medsystrar i Berlin, då de såg friheten komma med de brittiska bomblasterna …”

Eldhavet i Dresden rättfärdiggjordes på grund av att Schulmans nära släktingar var ”slavar” i Berlin och att de i sitt hat mot Tyskland och dess folkvalde ledare, Adolf Hitler, såg sin frihet komma med de allierades bomber.

Barnläkarens häxjakt har fortsatt på Bonnierägda Sydsvenskans kultursidor. Den tolfte april breder Schulman åter ut sitt tyskhat (läs gojhat), denna gång adresserat till en numera avliden pensionerad SS-officer, Martin Sandberg. Sandberg hann gå hädan bara några dagar efter det att Schulmans hatlitania kom i tryck. Men om den 99-årige krigsveteranen varit i livet, hade barnläkaren önskat att ”mördarädlingen” skickats till Estland för en ny rättegång. Ty den rättsprocess som Sandberg, trots sin vacklande hälsa – han led av både högt blodtryck och en förlamande blindhet – tvingades genomgå i ett ockuperat Tyskland efter kriget, var inte objektiv nog.

Vad som ligger till grund för det eldfängda hatet hos Salomon Schulman, är inte så svårt att lista ut. Den så kallade Förintelsen ifrågasätts alltmer, både här hemma och utomlands. De uppstudsiga gojer, vilka fräckt nog påvisar fakta och gång på gång vederlägger de lögner som ligger till grund för ”Förintelsen”, blir allt fler. Desperationen griper kring sig i det judiska lägret. Utnämnandet av en ”Förintelsens andra generation”, alltså barn och barnbarn till de snart utdödda ”överlevande” från ”dödslägren”, bevisar det med all önskvärd klarhet.

Så, vad finnes då att göra för en så apologetisk lagd jude som Schulman? Tja, anfall är ju bästa försvar. Och vilka är enklast att ge sig på hos motståndarsidan, de förhatliga gojims? Jo deras mest värnlösa förstås: kvinnor, barn och pensionärer.

Modigt av dig, herr barnläkare Schulman. Om inte annat – ifall det ariska rättspatoset mot all förmodan skulle få dig att tvivla på det etiska i vad du företar dig – kan du ju i alla fall trösta dig med att du fortsätter i en välintrampad judisk tradition, stammandes ända från Ester.

• Publicerad:
  2010-04-20 00:00