Judefejden i Danmark 1819

Dagens datum 5 september: Denna dag år 1813 blossade antijudiska upplopp upp på allvar i Köpenhamn där stora folksamlingar av danskar försökte driva ut judarna från landet.

jöder 001

De så kallade jødefejderne i Danmark, där många danskar visade att judar inte var välkomna i landet, omtalas inte alltför ofta i vare sig historieböcker eller media. Man får mest höra om hur danskarna hjälpte judarna till Sverige 1943. Historiskt sett har Danmark haft två ”judefejder” ungefär 130 år tillbaka i tiden vilka gick under namnen Litterära judefejden (1813) respektive Judefejden (1819).

jødefejde 3 den gamle jødeDen litterära judefejden uppstod efter det att den berömda och ansedda poeten Thomas Thaarup publicerat skriften Moses og Jesus, vilket var en översättning av en tysk skrift från 1803 av historikern Friedrich Buchhols. Skriften försökte bevisa att det fanns en judisk sammansvärjning mot västerlandet. Thaarup lade dessutom till i förordet att judarna på grund av sin religion anser sig stå över den danska lagen. Detta skapade ett ”pennkrig” bland landets framstående danska kulturpersonligheter och judar om de anklagelser som fördes fram i skriften.

Tack vare Thaarups översättning uppstod i Danmark en debatt angående judarna. Bland annat anklagades judarna för att föra ut kapital ur landet och för att ha orsakat den finanskris som gjorde Danmark bankrutt 1813. Den litterära judefejden tillsammans med finanskrisen anses ha bidragit till judefejden sex år senare.

jodeforfolgelseJudefejden 1819, som hade mer folklig än litterär karaktär, var mer fysisk och varade i flera dagar under september. Den fick sitt utlopp när någon satte upp ett anslag på Börsen (av alla ställen) i Köpenhamn den 3 september om att ”fördriva judarna, detta samhälles pest”. Anslaget uppmanade vidare till att angripa judiska butiker och bostäder. De första som drabbades var bröderna Raphael vars klädbutik förstördes av en större folksamling. Trots att polisen i Köpenhamn kände till att något skulle ske flera dagar innan togs man ändå på sängen och tvingades söka hjälp hos militären. Klockan 23:00 på kvällen rådde återigen ordning i Köpenhamn.

5 september var det hela igång igen. Pantlånare och växlingskontor angreps denna gång. En av ledarna för detta angrepp, slaktaren Johan Conrad Schiller, fick 2 års fängelse för sin roll i den attacken. Cirka 35 personer fick från 10 dagar i fängelse till 4 års tvångsarbete i den rättsliga uppgörelsen som följde.

6 september utfärdades ett antal lagar mot folksamlingar och hot om dödsstraff för den som deltog i upploppen. Man utlovade också belöning för den som kunde ange de drivande bakom våldsamheterna. Trots detta fortsatte upploppen på eftermiddagen och bara det militära kavalleriet kunde skingra den arga befolkningen.

7 September går till historien som dagen då börsmäklaren Erfeldt var tvungen att dra pistol för att hejda en upphetsad folkmassa. Resten av fejden tvingades han vistas på fästningen under militärt skydd.

8 September utfärdades allmänt utegångsförbud, men oroligheterna skulle vara ända fram till 12 September. Upproren hade då också spridit sig till andra delar av Danmark som Odense, Hilleröd, Vordingborg, Slagelse och Helsingör.

Nyare uppgifter har visat att polisdirektören i Köpenhamn avskedades den 1 Januari 1820 eftersom polisen inte kunde hantera upploppen. Det skedde fortfarande våld mot judar, och de som ansågs kollaborera med dem, men i mer spridda aktioner ända fram till september 1820, alltså ett år efter den första episoden.

Militären sattes in för att slå ner upproren.

Militären sattes in för att slå ner upproren.

28 januari 1820, på kungens födelsedag, registrerades flera incidenter. Just kung Fredrik VI, i folkmun kallad ”Judekungen”, var i Danmark föremål för den berömda Dr. Jacob Jacobsen Dampes (1790-1867) personliga revolution mot enväldet. Det fanns en koppling mellan de människor som författade och tryckte de kungafientliga och judefientliga affischerna. Budskapet var att år 1813 var judarnas och kungens fel.

Dåtidens ekonomiska kris och missnöjet med regeringen gjorde judarna till ”syndabockar”. Då införde kungen en särskild lagstiftning för att skydda judarna vilket bara resulterade i att han hetsade upp folket ännu mer. Följderna av den första judiska fejden 1813 var att kungen gav judarna mer medborgerliga rättigheter den 29 mars 1814, där judarna i praktiken blev helt jämställda med danskar! Köpenhamn hade cirka 126 000 invånare på den tiden och den mosaiska församlingen bestod av cirka 2 500 personer. Dock hade denna lilla grupp starkt inflytande över vissa områden i Köpenhamn.

Det heter också i historieböckerna att judefejden var ”tyskinspirerad” eftersom det månaderna innan hade ägt rum liknande oroligheter i tyska städer som Würzburg, Frankfurt, Darmstadt, Hamburg, Heidelberg och Karlsruhe. Förklaringen går ut på att antisemitismen är en tysk uppfinning, men sanningen är den att den uppstått i många länder under olika perioder. Så alltså även i Danmark.

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-09-05.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

Var den första att kommentera

Meddela om
wpDiscuz